Nej ja skolkade inte egentligen. Jag klev upp, duktig som jag är, i tid och började göra mig iordning. Så skriver jag med en från klassen på facebook och han sejjer då att han inte ska till skolan för att det är "åka pulka-dag". Och vad är det? Friluftsdag! Det hade inte jag fått reda på, fatta vad hemskt att komma dit i vanliga kläder så ska man åka pulka eller vad??

Nej så jag hoppade faktiskt över skolan idag, istället jobbade jag klart med engelskan. Vi ska ha redovisning imorgon, så allt är färdigskrivet, men sen ska vi som sagt redovisa, utan att läsa direkt fån pappret..så skulle ha behövt övat lite mer på det, skrivit stödord m.m. Så vi får vell se hur det går.

Åkte iallafall ut till stallet så jag hann rida i solskenet! 

Blackie fick gå en ny runda idag, med spännande saker att kolla på. Vid ett ställe är det ganska smalt, husen och staket m.m står på båda sidor väldigt nära vägen dessutom står det en massa gammalt skrot och skit där också, mycket grejjer alltså! Och så var det en gubbe som stod och höll på med sin soptunna en bit längre fram och på det kommer det två hundar springandes på tomten alldeles brevid vägen och skällde. Sen mitt i allt kommer det en häst bland dom där hundarna. Och ja... Blackie ville vända (haha, kan jag förstå!!) men jag vände bara tillbaka och vi kom förbi och han skötte sig hur bra som helst! Lite tjaffsigare i munnen idag, men tror det kan bero på att det var mycket nytt osv. Men tror det ändå är bra att han får utsättas för just den typen av saker. Han var lite osäker och tyckte det var lite läskigt, samtidigt som han då testade att vända. Så då fick jag både igenom att vi ska gå förbi även fast det är obehagligt och att han inte får vända plus att vi kom förbi helskinnade vilket gör att vi kan bygga upp tilliten lite. Jag vill ju givetvis att han ska lyssna på mig och göra det jag vill, men också att han ska lita på mig. Viktigt i början är ju då att man inte gör saker som kan gå väldigt fel, utan att man börjar med enkla saker som i princip inte kan gå fel! Som att gå förbi lite otäcka saker. Oftast blir hästar också tryggare om man, för det första visar att dom inte kan komma undan med saker, utan att det är jag som bestämmer så dom behöver inte ens testa. För det andra, att man visar dom att det inte finna någon anledning att ens ifrågasätta, för att man ser till att saker inte går fel. Så att hästen mer tänker "okej, säger hon att det inte är farligt så är det inte det) Nu kan man ju givetvis aldrig veta det men ja...

Mere fick gå ut och galoppera på lite! Hon var såå otroligt fin idag så det är sjukt. Som vanligt lite tjaffsig men. Jag tänkte iallafall träna lite till terrängen på tempot. Man måste kunna gå lite fortare än samlad galopp utan att det inte går att kontrollera hästen. Att hon ligger på lite gör absolut inget, men hon får inte köra upp huvudet och bli okontaktbar eller bita sig fast och bara springa. Så började lite försiktigt i galoppen och drev på, Mere ökade lite med samma stöd på tygeln. Ökade lite mer, samma sak. Ökade mer, samma sak, hon bara gick med huvudet lugnt och fint neråt. Kunde driva på, sakta av, fatta ny galopp, galoppera på, halt. osv. UTAN hysteriska utbrott. Jätte duktig!! Så cool och trevlig i munnen i lite snabbare galopp har hon aldrig varit så det känns så jäkla bra! Idag skötte hon sig dessutom jätte bra på hemvägen och i boxen efter ridturen. Egentligen ska jag vell inte ens behöva nämna det här, men lite beröm måste hon ju få! ...för det lilla... ;)

 

Mere efter ridturen! Lyckades än en gång fånga ett kort på Mere där inte öronen ligger halvt bakåt, eller hon ser dötrött ut! Älskar denna häst såå otroligt mycket! <3

 

 

Vaknade av att Jocke ringde halv 7 på morgonen och frågade om jag vill köra maskin, 180in!!! Gaah! Om jag vill! Jag har inte kört maskin (sån maskin) sen september! Det sjukaste var att jag verkligen drömde om att jag skulle få åka till Hasselfors och jobba när jag låg o sov igår då, och sen ringer han o frågar om det! Så ja det var lixom meningen!

Haha! Slapp skolan en dag till dessutom!

Var i stallet först, Blackie fick vara ledig idag och Mere fick gå ut en ganska lång tur, eller lång, men ja, lite längre än vanligt, hon fick verkligen jobba igenom hela koppen i alla gångarterna och jag var riktigt nöjd med henne tills vi var kanske 1 km från stallet (knappt det ens). Då börjar hon som Blackie höll på med där ett tag, ska bara framåt, tar man i henne blir hon hysterisk, jaja, inte jätte mycket men ja, sånt som hon inte hållt på med på många månader! Lixom hallå! Dumheter... Som sagt kan man gå fint åt ena hållet (från stallet) kan man även vara lugn och skötsam hemåt. Så höll på och vände fram och tillbaka med henne, rena dagis nivån för henne egentligen, men tydligen behövde hon påminnas lite. Haha, sen när Mere bli sur och inte kommer undan ställer hon sig och skrapar dyng hårt i backen med ena frambenet! Det körde hon mycket med när vi hade problem att ta oss fån ridbanan till stallet, vilket är en sträcka på 30 m... Hon gör ibland så om vi ridit ett hårt pass på banan tex. och man gör halt och hon börjar bli lite trött, men mest gör hon det nog för att hon är otålig. Mere vill att allt ska gå så fort, hatar att stå och vänta! När vi väl kom hem och jag gjorde iordning henne i boxen höll hon oxå på med fjanterier. Mere kan stå snällt och lugnt själv i stallet. Och hon vet att hon inte får gå ut ur boxen. Nu hade jag henne uppbunden, men endå höll hon på och skulle gå ut hela tiden, så jag fick backa henne om och om igen. Till sist fick jag bli sur på henne och säga till henne på skarpen. Efter stod hon iallafall still i boxen men på mig blängde hon bara... Lilla Merelisan! <3

Sen fick jag då åka till Hasselfors och köra min älskade maskin, samma skift som Jimmy och Sören. Japp, min Sören, det var så vi träffades från början! ;) Så jäkla obehaglig känsla först (nu är vi tillbaka om maskinen alltså) ;) jag kunde inget! Haha, och när jag la upp timmer på bordet åkte givietvis några envisa, dumma stockar ner på sidan. Där det låg en massa snö så jag fick inte tag i dom, så ringde till Sören så fick han komma med trucken som når lite längre och fixa till det...ha ha...mmm.. Men bara jag fick köra in mig lite kändes det som vanligt igen! Alltså det jobbet skulle jag verkligen kunna tänka mig att ha! Drömjobbet är ju givetvis att ha eget företag inom hästbranchen, men annars är jag nog inte jätte noga med vad jag jobbar med, jag vill ha ett jobb där jag trivs så jag kan fortsätta hålla på med hästar utanför. Och det där jobbet är precis "lagom" med allt tycker jag! Man blir säkert trött på det också efter ett tag, Nu har ju jag bara jobbat extra där, men det är lätt det bästa jobbet jag haft omman räknar in allt så att säga!

 

Här får man sitta inspärrad! Kan ju berätta att gallret är till för att skydda rutan så att stockarna inte kan komma in till en och hälsa på. 

 

 

 

 

I söndags fick Blackie gå ut på vanlig skritt tur, med lite trav. Han är himla trevlig faktiskt! Mjuk och fin i munnen och sammarbetsvillig, om han inte kommer på dumheter. Det är ju som sagt lite on/off med honom. 

Meres ben såg lite bättre ut, hon fick gå ut o rasta sig lite, efter att jag hade ridit gick svullnaden ner lite iaf!

 

I måndags gjorde jag mig iordning för skolan, satt o väntade på första lektionen som börjar 9.00 några minuter innan ringer dom från Riksbyggen, så då skulle det sandas, så det var bara att åka och jobba istället! Skönt! Jag jobbar så mycket hellre än sitter i skolan!

Sen vart det till stallet, soligt ute!! Hur skönt är inte det!? Blackie fick som vanligt gå ut och skritta med lite trav. Det var massor med snöras från grenarna på träden. Så det rasslade och prasslade hela tiden runt om oss, men Blackie brydde sig inte ett dugg, så fin är han!

Mere fick gå ut på en normal tur i alla gångarter, lite tjaffsig ... Svullnaden hade gått ner ganska mycket.

 

 Blackie i skogen.

 

 

 

Ska strax till stallet, fint väder idag också!

Blackie ska ut på skritt tur (som vanligt). Och Mere får jag kolla benet på, har det inte blivit värre eller hon är halt eller något konstigt får hon också gå ut och röra lite på sig.

Sen kl 18 har vi stallmöte, och nångång under kvällen ska Sören komma ut med en ny höbal till hagen.

 

 

 

 

I lördags hade jag med Robin till stallet, så han var så snäll och tog lite bilder.

Blackie fick som vanligt gå ut och skritta, med lite trav. Han vände några gånger även då, men det är inte lika hysteriskt längre. Bara man kommer bort en bit från stallet skärper han sig. Sen jätte fin och lugn! Vi såg älgar också, men Blackie var i så djup koncentration att gå fint så han missade dom! ;)

Och stackars Mere var jätte svullen i ett bakben. Det är under hasen och nedåt på själva "smalbenet" om det heter så. Ingen värme och inte det minsta halt. Så jag red en sväng i paddocken. Det vart mest bara rakt fram och jobbade på formen så hon skulle få röra lite på sig och för att jag skulle känna om hon kändes "konstig" men hon kändes precis som hon brukar. Svullnaden hade gått ner lite efteråt, men fortfarande mycket svullen.

Hade kvällsfodringen så kollade till henne lite extra. Och verkligen sökte igenom hela benet efter nått litet sår. Så fram på benet hittade jag ett knappt märkbart litet sår.Så det kan vara om hon fått något litet sticksår. Så får hålla koll på det!

 

 

Red jag först Mere i paddocken, hon kändes sådär. Inte så mjuk och fin i munnen som jag  vill ha henne. Men vi tränade lite byten. Har ju ridit över diagonalen och gjort ett byte mitt på, men sen när man gjort det några gånger börjar hon ju ladda för det redan när man svänger in från hörnet. Så istället fortsatta jag över diagonalen i samma galopp och gick in på volt vid kortsidan så hon fick gå i förvänd galopp några varv, och när hon sedan känns lugn och fin byter jag. Bytena är ju inte direkt jätte fina, men ibland får hon till något riktigt fint byte! Men som sagt aningen tjaffsig.

Blackie fick gå ut på skritt tur tillsammans med Cissi & Medina. Och han testade lite när vi kom till det vanliga "bråkstället". Helt plötsligt bara tvärvänder han och så lägger i backen m.m. Men han testar inte lika mycket som innan, utan ger sig ganska fort. Han är väldigt av eller på så att säga. Om han inte är dum är han superfin! Jätte mjuk och trevlig, inge tjaffsig alls! 

Sen hade jag kvällsfodringen, vid 21 alltså, så fick jag pussa mina fina gonatt! <3

 

Tror han har fått in tekniken lite bättre nu!

 

 

 

Mere fick ju som sagt gå ut och galoppera idag. Vi red tillsammans med Cissi & Medina. Det gick helt ok! Mere blir ju alltid lite väl taggad när det ska galopperas på lite med andra hästar. Men hon börjar bli bättre! Men man får hela tiden sitta och känna av och släppa efter osv. Men hon var så jätte duktig efter, kunde skritta lugnt utan att hålla på o takta eller grejja med huvudet. Förövrigt kändes hon riktigt mjuk och fin.

Sen fick Blackie gå ut på skritt tur, med lite trav! Och han var så himla fin idag! Inga dumheter och trevlig och mjuk i munnen. Känns bra att vi har fått några bra turer utan bråk nu. Nog för att det är bra att man gör upp ibland, och får igenom det man vill osv. men hästar har också väldigt lätt att skaffa sig vanor. Blir det bara en massa bråk varje gång man rider så blir det en vana tillsist för hästen. Att man ska gå ut och det är bråk och tjaffs för det är så det är varje ridutr tex. Men nu har vi kommit förbi dumheterna (för den här gången) och då vill jag att det blir en vana för Blackie att vi rider ut och det är en lugn trevlig ridtur, där man sköter sig och inte hittar på en massa dumheter. 

Han var jätte fin i traven, gick i form och var avslappnad hela tiden. =)

 

 

 

Mere ska få gå ut och galoppera idag tillsammans med bästisen Medina! Sedan ska Blackie få gå ut och skritta och eventuellt liite trav om han sköter sig och senan känns okej!  Sen har jag insläpp. Så blir hela eftermiddan i stallet idag. Men soligt och fint väder så det blir skönt! =)

 

 

 

I mars började nog Mere testa mig en del. Det var lite samma som Blackie hålls med nu, men hon var inte lika hysterisk som han, men lite så att hon inte skulle gå fram. Vi fortsatte med att hoppa lite mer och tränade med bommar. Men hon vart ofta stressad då och vi hamnade ofta i ett hörn där hon vägrade gå framåt och ville också  bara vända. Men bara man fick henne emot hindret hoppade hon jätte bra och försökte verkligen, men det var just emellan hindren som var problemet. 

 

Men hon vart mycket mindre orolig i munnen och började ta mer o mer stöd.

 

 

 

Sören och jag var som sagt o kollade på bilen idag, eller ja, jag följde vell mest med ifall han skulle ha bilen så jag kunde ta den andra bilen hem så han kunde ta med den nya direkt! Och det vart bilköp! Sören verkade jätte nöjd så det var roligt! Och jag är nöjd bara det finns ett drag på bilen! Haha, nä, men den har fyrhjulsdrift också, så den är säkert bra att dra med! =)

På hemvägen hoppade jag in på Hööks och kollade lite. Så det blev ett nytt träns till Blackie, han har ju faktiskt inte haft något eget...ett par nya tyglar, gummityglar! Kan knappt rida me andra tyglar än det! Och ett slow feed hönät, också till Blackie. Hästarna brukar komma in runt 17-18 någon gång på kvällarna, så Mere har då redan sitt hönät i boxen. Brukar trycka i så mycket hö som går i hennes nät och sen äter hon det hon känner för. Oftast är det alltid kvar hö i nätet dagen efter. Gjorde ju likadant till Blackie i början, men det gick inte, han bara ställde sig och åt som han aldrig sett hö tidigare, så han hade ju nästan slut på hela hönätet vid sista fodringen som är kl 21! Så nu har jag lagt in 1-2 kg vid insläpp, sen har den som haft kvällsfodringen hängt in hönätet till honom, sen antar jag att det inte tar långt tid innan det är slut då... Så nu skaffade jag slow feed nätet då som är ett småmaskigt nät så hästarna får stå och pilla lite och inta bara häver i sig, så då har han förhoppningsvis hö liite längre på nätterna. Haha, han bara kollade på det först och fattade lixom inte hur han skulle få tag i höet. Sen bet han tag i hela nätet och stod och drog och kastade med det. Men efter en stund tror jag han kom på tekniken! Söt killen!

Han fick för övrigt ledigt idag. Bara tränsprovning för hans del!

Mere gick ett suuperpass på ridbanan! Shit va fin hon var alltså! Jag har ju försökt få henne i en lite mer djup form och att hon ska gå kvar där. Idag gick hon kanon från början! Hon bara var där jag ville. Kändes jätte mjuk och fin!

Vi red mest bara framåt och hade ett fint stöd, men tränade också några byten och hon blir bara duktigare på det! Fast sånt där får man inte hållas för mycket med på Mere. För då räcker det med att jag rör mig pyttelite i sadeln när vi galopperar så tror hon att det är byte på gång, så man får försöka göra olika saker som kanske liknar när man ska göra ett byte men som inte är det. Så hon börjar tänka och känna efter vad jag ger för hjälper och vad hon ska göra utifrån det, inte bara chansa på första bästa grej! Men riktigt nöjd med henne idag! 

 

Blackie i nya tränset!

 

 

Idag har vart en riktigt rolig och intressant dag! 

Egentligen skulle jag till arbetsförmedlingen imorse, men istället vart det jobba, så fick åka ut med min lilla söta maskin och sanda! Efter det vart det direkt till stallet och mocka. Sen började jag med Blackie! Idag var det den snälla, trevliga Blackie som jag fick med mig på ridturen! Igår skötte han sig ok, men var så hård i munnen, så idag åkte pessoat på. Det vart en heeelt annan häst, han vart så känslig och fin, lyssnade jätte bra! Vi tog samma runda som igår, fast åt andra hållet. Givetvis var han bara tvungen att testa lite att vända, men det är som jag knappt behöver göra något, han kommer lixom på själv att det inte är någon idé, så ger han sig. Eftersom han kändes så lugn och trevlig travade vi lite, inte långt, men haha, lite längre än 20 m den här gången! Senan känns helt ren och kall så bara den fortsätter att kännas bra ska vi komma igång och trava lite mer! Blackie verkade nöjd att få köra ett lite annat tempo än enbart skritt, riktigt fin! Det var så roligt idag, för jag kunde verkligen bara ösa beröm över honom! När det blir bråk osv måste man ju givetvis berömma när dom tänker rätt, men idag hade han en sån bra inställning, positiv och verkligen försökte förstå osv, och det är ju en sån inställning man vill berömma!! Riktigt nöjd med honom idag! =)

Mere verkade lite trött igår efter ridturen och Mia sa att Mere hade vart lite väl lugn igårkväll och idag när jag kom till stallet åt hon inget utan stod bara i hagen, så då fick jag vart jag verkligen orolig!

Men som sagt fixade ju i stallet först och sen när jag kollade ut igen höll hon på och mota med stackars Blackie, så henne var det inget fel på minsann! Så hon fick ett pass i paddocken! Var tjaffsig i början, men jag red på och plockade med henne. Dom flesta hästar brukar ju vara mer tjaffsiga i början och sen bli mjukare när man rider men sådan har ju inte Mere vart tidigare, som jag har sagt! Och jag blir fortfarande lika chockad nu när man fortsätter att rida och hon inte blir mer stressad utan blir finare i munnen! Och herregud så otroligt fin hon kändes efter ett tag! Alltså, ja...jag kan inte beskriva, allt bara funkade! Jätte fint stöd på tygeln, lugn och fin och avslappnad och det bara funkade! Vissa korta stunder kändes det bara helt magiskt alltså! Alltså jag typ ryser för hon bara går så jäkla bra! Så vi ska ju givetvis jobba på att dom kortare stunderna ska bli lite längre! =)

Sen hjälpte jag till att rida en annan häst i stallet. Susannes tinkersto Kendra! Hon är 5 år och inte så jätte mycket riden tidigare. Så Susanne, Mia och jag grejjade lite med henne. Det är ju verkligen inte min typ av häst, haha, är ju kanske lite skillnad mot fullbloden, men Kendra var otroligt trevlig, jätte bra inställing och försökte verkligen att förstå och göra rätt! Vi skrittade mest och travade några varv åt varje håll. Sån duktig tjej så! Just det att dom vill förstå är något jag tycker är väldigt viktigt! Sånt ska berömmas! Så tre trevliga turer idag!

Imorrn har jag insläpp, får se om dom får ledigt imorrn för på em ska jag och Sören åka och kolla på en bil så då kanske jag inte hinner rida. Hoppas hoppas hoppas att bilen är bra! Sören har ju kollat efter bil ett tag, men inte hittat någon direkt intressant. Men så gick hans ena bil sönder nu, så då "passa det" ju bra! Och mitt enda krav är att det ska finnas drag på! Eftersom att man INTE skaffar en bil som inte har drag! (som bilarna han har nu TEX). Men det skulle bli så jäkla mycket smidigare att åka någonstans med hästarna alltså, om man slipper låna en bil så fort man ska nånstans! Så vi får se! =)

 

 

 

Smf, den klassen som jag går i via arbetsförmedlingen ska ju egentligen inte ha sportlov som alla andra, så idag hade vi en liten aktivitet, bowling, och efter den fick vi en hemuppgift, så får vi ledigt resten av veckan! Skönt!

Efter bowlingen åkte jag direkt till stallet och fixade allt där. Sedan red jag Blackie, ut på skritt tur. Han var inte trevlig i munnen idag, vägrade ta stöd eller lyssna. Han testade några gånger att vända och bråka lite, men gav sig fort, så det känns ju faktiskt jätte bra att han börjar ge med sig!! Stå still fixade han också bra idag! Givetvis lyckades han trampa av sig en boots också, så Mere och jag fick rida på bootsjakt när det var hennes tur, så det vart ju inte en sån lång tur för henne då, hon kändes oxå lite tjaffsig i munnen, så jag ska försöka rida några ordentliga pass på ridbanan inom dom närmsta dagarna. Men vi hittade bootsen! =)

 

 

 

Igår vart det sent så jag orkade verkligen inte blogga men nu kommer uppdateringen! En lång sådan! ;)

Hade utsläpp i stallet, Sören var snäll och var med, går alltid snabbt och smidigt då! 

Sen mockade vi och fixade allt det andra, när vi var klara med det åkte vi till McDii och åt frukost, sedan hem till pappa där jag skulle byta om och ta med några saker, men när vi väl kom dit kom vi på att det var rätt långt tid kvar tills vi skulle åka, så då slappa vi lite där innan stallet igen. ;)

När vi kom till stallet igen fixade jag Mere och gjorde iordning grejjerna. Sen började det STOORA äventyret!

Vi skulle ju alltså till Köping Ridklubb. Och det finns ju flera aningen konstiga saker med detta, men nr 1 är vell först och främst att man kanske inte åker 10 mil för att rida en liten pay&jump. Nr 2 om man nu endå valt att åka, är att om man inte vet vart det är, kollar man ORDENTLIGT på hemsidan om det finns en vägbeskrivning till det rätta stället.  Nr 3 är att man kanske verkligen dubbel kollar om det är rätt ställe när man sökt på internet. Och nr 4, vad är sannolikheten att man tex ska mitt ut i urskogen bara för att det visar det på gpsen? Men ja, saker blir ju inte alltid som man tänkt sig. Jag gjorde inget av det...

Jag slog in adressen som stod på hemsidan på min telefon, då visade det Erikslundsvägen ett ställe nära köping, men vi skulle till Erikslund och det fanns inte ens med...

Så sökte på Sörens telefon och gpsen i bilen, och båda visade på ett ställe en bit utanför köping som hette Erikslund och rätt adress nr. Så ja, vi chansade på det då! Ehum, det blev fel...kan man säga....Vi köde typ 2 mil på en liten jäkla grusväg, mitt ute i ingenstans, kurvigt och jävligt, så det gick det ju inte direkt fort, eftersom stackars Mere stod bakom.. Och vi litade ju helt och hållet på gpsen, så vi tänkte att den bara valt en J*VLIGT dyng dålig väg dit. Tävlingen, (eller ja, träningstävlingen, va man kallar det) började kl 14.00 ovch vi kom till gpsens slutdestination nästan exakt kl 14, jag hade planerat att vara där vid 13.30 SENAST alltså en halvtimme försent, och snabbt insåg vi att vi inte ens var på rätt ställe eftersom att det inte fanns något där! Jag fick panik! Jag ville ju verkligen vara med! Höll på och börja gråta...haha. Och vi hade ju ingen aning om vart ridklubben ens låg! Dessutom var det pissdålig täckning, men till sist hittade jag "karta & vägbeskrivning" på deras hemsida, och var på "rätt väg" dit. Ringde till den som var ansvarig för tävlingen, och hörde om det ens va idé att åka dit, vart dom var i klasserna, men hon sa att hon tyckte jag skulle åka för dom hade inte kommit så långt. Så vi var där på ca en timme! Puh! Spang in och betalade anmälningavgifterna och kollade igenom banan, sen ut och fixade Mere. Men det vart alldeles lagom tills vi skulle in och rida. Vi fick hoppa fram på hinder 2 & 3 på själva banan, och var sammanlagt 4 på banan samtidigt. Och gud vad Mere är fin! Vi har inte hoppat ordentligt på ganska länge, och sist vi var och tävlade och hoppade lite mer färggranna hinder var i oktober...Men hon kollar inte på nått! Tvekar aldrig på ett hinder! Så himla fin! I 80 rev vi 2:a hindret, och i 90 rev vi 3:e hindret, men hon var så otroligt fin! Framförallt kändes det att styrningen funkade bättre än sist, och givetvis galoppen som vi tränat så mycket på för att få ett lite mer kontrollerat. Så jag är såå nöjd med henne! <3

 

 

 

Och det har givetvis en anledning! Och det är att mina två hästar är så otroligt fina och skötsamma!! ;) Båda ligger på plus nu! Inte ofta det händer! ;)

Alltså hur det går i stallet och med ridningen påverkar mig verkligen utanför stallet också, fast det tror jag dom flesta som håller på med hästar känner igen sig i. Lixom går det bra, då kan inget få en på dåligt humör, men går det dåligt så tänker man inte på annat!

Blackie skötte sig otroligt bra ända från att jag tog in honom från hagen tills jag släppte ut honom igen. Stod hur lugnt som helst på stallgången, blixtstilla när jag satt upp. Han gjorde två försök att vända vid "bråkstället" men jag vände bara tillbaka, så var det inget med det. Vi red upp till trevägskorsningen, jätte fin hela vägen och vi travade!!! Haha, typ 20 m, men endå!! XD Lika lugn och fin på hemvägen och det man absolut blir gladast av, han bara står och väntar i halterna, inga dumheter eller hysteriska ryck! Åh vad man blir lycklig när saker funkar! Speciellt när det är det vi tränat på! Så duktig så! <3

 

Mere fick gå ut o galoppera lite. Vi red upp till trevägskorsningen och påvägen dit värmde vi upp med svåra dressyr rörelser!! Nä, men faktiskt, vi galopperade på ena sidan av vägen, flyttade för skänkel till andra sidan av vägen, och där gjorde vi ett galoppombyte, lixom direkt när vi kom rakt. Så jäkla duktig häst. Nu kan jag ju inte påstå att det är världens snyggaste galoppombyten, men hon börjar förstå vad hon ska göra. Ibland har hon inte sån koll på vart dom fyra benen tar vägen, men hon gjorde några riktigt fina byten!! Men formen ska vi inte prata om....;), när vi kom fram till korsningen fortsatte vi till vänster. Där är en lagom kuperad svängig väg för att träna galopp på. Nu tänker jag alltså för att träna till terrängen. Vägen där kan man likna lite som en terrängbana, med lite svängar och upp o ner osv. Mere blir ju lätt lite stressad i galoppen, framförallt när man galopperar på lite mer. Nu kan man ju inte säga att vi kom upp i några jätte farter, men om man jämför med den galoppen vi normalt har när vi rider ut, vilket typ är jätte kort galopp till arbetsgalopp. Så lite mer tempo än normalt. Hon kör gärna upp huvudet när vi ökar lite, så det gäller att hela tiden sitta och känna och ABSOLUT inte dra i henne! Hela tiden släppa efter, även om hon blir stark och det känns som hon bara biter tag i bettet måste man släppa! Sandra, som red henne när hon stod på Täby gav mig det tipset, men det tog väldigt långt tid innan jag verkligen vågade släppa helt!! Men som sagt, nu funkar det helt okej. Vi kunde galoppera på lite, ta tillbaka, gå saktara och öka, så det kändes riktigt bra och hon går faktiskt i jätte fin form oxå! Mere verkade nöjd efteråt!

 

Så två underbart fina, lyckade turer idag, kan inte bli bättre!! 

Och imorrn händer det spännande saker för Mere. Vi ska iväg på en pay and jump! 80 och 90 cm ska vi hoppa, så får vi se hur det går! =) Uppdatering kommer givetvis efterår! ;)

 

 

 

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till stallet. Fixa stallet och förhoppningsvis rida dom båda sötisarna.

Blackie ska få gå ut och skritta som igår, utan en massa invändningar hoppas jag. Och Mere ska också få en tur ut. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska hitta på med henne. Antingen blir det ut och galoppera på lite eller lite mer dressyr ridning. =)

 

 

 

Idag var en betydligt bättre dag än igår och jag känner mig ovanligt nöjd med dagen, men när jag tänker efter vad som gjort mig på så bra humör så vet jag inte, för det har inte gått jätte bra idag, men jag antar att jag försökt tänka positvit och inte fastnat i att älta det som har hänt, vilket jag annars är speciallist på! Och det känns som saker ordnar upp sig till sist, trots att det ibland känns som de aldrig kommer att gå.

Dagen började ju som vanligt med skola och ni ska veta vad jag pluggade! Blev klar med en av uppgifterna, äntligen!! Så har en kvar under "lovet", sen skulle vi vell få någon mer på måndag men aja.. Jag var såå duktig!!

Sen till stallet, mockade och fixade mat, Sören var med så han fixade resten. Så va det dax för ridtur med Blackie, ehum ja, vad ska man säga, han stod jätte still när jag satt upp och skötte sig bra dom hela 30 metrarna tills vi kom till stället där vi brukar ha lite delade åsikter. Han bruka vilja gå hem och jag säger då att vi ska fortsätta, så ja...jag ramlade av idag igen...haha..

Han springer ju inte iväg iaf, fast han kommer lös, han bara står där..

Satt upp igen och vi hade ett litet bråk, men tillsist gick han utan protester. Vi red upp till trevägskorsningen, och han skötte sig såå himla bra, lite hård i munnen först men sen vart han fin. Gjorde flera halter och han stod jätte fint på tygel och väntade på att få gå. Precis det vi har tränat på, så det kändes riktigt skönt. På hemvägen skötte han sig också bra, gjorde långa halter där med! (som vi hade stora problem med sist vi red ut) Duktiga häst! Sen kom Elin & Dolly och Cissi & Medina som hade vart ute på tur i skogen så då tog vi sällskap med dom hem. Han vart lite hoppig på ett ställe när Medina kom lite för långt fram, men annars jätte fin! Sen kom vi ju till "bråkstället" igen, så där provade jag att bara vända bortåt igen, så då började han ifrågasätta givetvis, men han gav sig jätte fort, så red lite fram och tillbaka och inga protester! Det känns så otroligt skönt!! Han kommer ju testa igen, men ju mer jag får igenom problemet dessto mindre kommer han testa. Förresten, senan var helt kall och fin idag så det var bra!

Sen red jag Mere i paddocken. Hon var också fin, idag jobbade vi inte heller så mycket på formen, utan tränade på lite samma saker som igår. Mycket galopp och även lite flyttningar i den, sen red vi serpentinbågar i galopp, och varje gång vi passerade mitten gjorde vi halt, och sen fram i galopp igen. Hon börjar bli riktigt fin och duktig i fattningarna nu. När jag fattar galopp drar jag bara bak ytterskänkeln lite och trycker med den, men i början när vi tränade fattningar från halt ock skritt tex beredde hon sig bara på galopp, men nu märks det att hon verkligen tänker och känner efter vilken galopp hon ska fatta. Hon gjorde riktigt fina skänkelvikningar oxå! 

 

Nu kan jag säga att jag är helt slut!!! Har så jäkla ont i kroppen, tack vare Blackie....men jaja, det blir nog bra med det oxå! ;)

Nu måste jag bara få klaga lite först!

Blackie idag.

Han var skitdum.Jag ramlade av. (nerputtad av en pinne..typ). Bara höll på o vägrade att gå. Och jag LOVAR att han siktar på träden, han går verkligen precis så att han har trädet vid sadeln typ, och bara pressar sig emot!! Jag fick dra upp benet flera gånger när han nästan tog fart o rakt in i trädet! Som han vill få av en!! Alltså det är inget skämt, det är helt sjukt!

Både Blackie och jag var nog lika trötta på slutet, så då var det bara att envisast vinner. Tillslut var det jag! Men fy fan alltså! Det var sinnes! Jag hade sån lust att bara ge upp. Och jag vill inte ens veta hur hans sena ser ut imorrn, visserligen kändes den helt okej efteråt men mm...nu kollar vi på det positiva!

Vi kom tillslut igenom det och han vart jätte fin i munnen och skötte sig jätte bra!

 

Efter Blackie red jag finaste Mere!  

Det känns så himla bra när man sen sätter sig på Mere som är så snäll och duktig!

Haha, ja vet! Jag ändrar mig hela tiden, ibland är Blackie den bästa och Mere den på minus listan och nu tvärtom!

Ne, men de som är så skönt och roligt är att Mere vart precis likadan i början! Kanske inte riktigt lika envis och ... konstig...men endå! Man har lixom vart där, där inget funkar och dom testar och dummar sig, men är man bara envis och har tålamod kommer man förbi det, och det vet jag ju! Men det känns riktigt jobbigt ibland alltså!

Idag red Mere och jag lite i paddocken, hade inte jätte höga krav på formen, utan vi körde rätt mycket kort galopp. Tränade på galoppombyten och red på små volter. Skänkelvikning, öppna och sluta tränade vi lite på oxå. Ojj! Nu lät det som vi är värsta dressyrekipaget! Haha, när jag menar galoppombyten tränar vi alltså på att hon ska lära sig att göra dom! Inte att vi sitter och slipar på dom! Förflyttningarna kan hon helt ok, så där tränar vi mer på att utveckla dom men det är alltså väldigt basic än!

 

Nu sitter jag hos Sören och känner mig helt slut. Ont i hela kroppen! Och egentligen borde jag plugga, jag har några uppgifter som skulle behöva bli klara tills imorrn, men ....ja. Helt ärligt orkar jag inte! Och nästa vecka har vi sportlov, eller nej, den klassen jag går i är ju typ särklass genom arbetsförmedlingen så vi har inte sportlov! Givetvis! Men alla lärare är borta iaf, så då kan jag göra klart uppgifterna då! Smart va! ;)

 

Hoppas på en bättre morgondag, den börjar iallafall bra med mitt favoritämne Naturkunskap! (NOT)...

 

 

 

*Långt inlägg om ridproblem och Blackie*

 

Började skolan kl 10.45 idag, då hade vi matte, lunch sen skapande, fast det har inte jag valt något än så jag satt och pluggade ist. Jajemen! Kan kanske vara svårt att tro att jag gjorde det men så var det! ;) Och sista lektionen hade vi Naturkunskap. (tråkigaste ämnet).

 

När äntligen skolan var slut åkte jag till pappa och bytte om till lite mer passande klädsel för att vara ute i ett stall. Mockade och fixade åt hästarna.

 

 

Sen till Blackie, jag känner mig oerhört stolt över dagens pass med honom, han skötte sig inte jätte bra, men vi kom verkligen igenom problemet.

Dom senaste dagarna när vi ridit ut har han vart lite bråkig på hemvägen, han vill absolut inte att man tar i honom eller kräver något för då får han ryck. Och jag vill inte att han är och far i dikena eller ut på vägen, så jag har inte riktigt rett ut detta med honom, förrens idag då.

Så idag red vi i paddocken där jag hade planerat att vi skulle göra många, långa jobbiga halter för stackars Blackie tills det helt enkelt gick upp för honom att det inte var någon ide att knövla. Bättre på en lite större yta, än en väg med diken på sidan... Det gick sådär med det. Väl på ridbanan skötte han sig exemplariskt! Han gick trevligt i form, gjorde jätte fina halter, i form! Det fanns inget att klaga på! Så då red jag ut en sväng, ca 50 m från stallet som mest kanske! Där jag började träna på halter och att han ska lära sig att vänta tills jag ber honom att gå, även om det är jätte tråkigt att stå still. Han började knövla direkt, vägrade gå från stallet, vägrade stå still och vägrade lyssna. 

Och idag kände jag att det var den bästa dagen att ta det bråket på.

 

När det kommer till såna bråk där hästen vägrar gå från stallet och bara ska tillbaka eller liknande dumheter gäller det otroligt tålamod! Man får absolut inte, inte bli arg. Visst, man kan säga till hästen bestämt, men man får absolut inte bli arg inombords så att säga. Det känner hästen direkt, och då har man redan förlorat. Det bästa sättet som jag kommit på igenom åren med dessa testande hästar är att bara låtsas som det inte bekommer en. Bara sitta på hästen, visa att det bara finns en väg att gå. punkt. Inte sitta och fundera på vad hästen gör eller vad den kommer gör eller vad jag ska göra, utan bara sitta och i princip tänka: Jag har hela natten på mig om det är så, vi kan hålla med detta så länge du känner för de. Och man måste verkligen känna det där att man inte har några känslor utan helt och hållet släpper dom. Berömma när dom gör rätt, och visa när dom gör fel, men inte leva sig in så i det. Låta hästen hållas med exakt vad den vill. Jag brukar inte gå in på detaljer om man säger, utan bara för att den gör en bakut i detta läge betyder det inte att den fortsätter med det, utan dom gör ibland en hel del "desperata" saker innan dom ger med sig. Meningen med detta är att jag vill få hästen att själv välja. Helt enkelt inse själv: det här funkar inte. Det får man sällan genom att bli arg på hästar, utan att helt enkelt bara sitta och visa dom att det inte finns någon annan väg, men hästen får själv komma fram till att det faktiskt är det smidigaste och lättaste sättet att bara göra det man ber om. 

Blackie höll på ett tag och testade olika metoder för att slippa undan, bla så vägrar han lyssna på tygeln, när man ska vända tillbaka, tar man i vänster tygeln går han bara åt höger, och det spelar ingen roll vad som finns där, han bara går.  Hoppade och studsade, backade i 120, slängde sig och ruska på huvudet var oxå något han körde flitigt med...Nu var det här ganska nära stallet och jag visste att det var okej underlag.En stor syrenhäck har dom efter vägen, jag kan lova att jag och Blackie var mer i den än på vägen! Fick mängder med snö på oss! Jag har ingen aning om varför det var bättre att va o kliva i den men...?

Tillslut förstod han både att han ska stå still tills jag säger att han får gå och att det är jag som bestämmer åt vilket håll vi ska. Och just det här att det är jag som bestämmer vad vi gör, det kändes så jäkla skönt!

Vissa dagar känner man att idag har jag tid och känner mig lugn osv, då kan det vara bra att reda upp saker som inte fungerar. Och oftast då med hästar, testar och provocerar jag fram problemen lite. Just för att man ska kunna göra ett lite större bråk av det, och man reder ut allt istället för att sitta och småbråka om grejjer kanske varje gång man rider. Och idag kände jag verkligen att han gav upp och bara lyssnade. Han gick i form hela tiden, när vi tagit oss igenom problemet alltså, och gjorde fina halter oavsett om det var på hemvägen eller inte, jag kunde vända fram och tillbaka och han skötte sig såå otroligt bra! Inga invändningar från hans sida. Så det kändes jätte bra att verkligen fått igenom det, sen kommer han antagligen att testa igen om han verkligen måste lyssna osv. men då är det bra att vi redan gått igenom det en gång, så då gäller det att följa upp, så man hela tiden är där och påminner och visar.

 

 

Blackie innan i ger oss ut på tur. <3

 

 

En av dom absolut värsta sakerna jag vet är när man känner värme eller svullnad i benen. Nu pratar vi alltså hästben! ;) Jag blir så jäkla orolig! Oftast är det ju faktiskt att dom har överansträngt sig lite, eller råkat få något litet sår eller gjort något i hagen. Men i vissa fall kan det vara allvarligt. En senskada eller liknande är något som kan förstöra mycket! Hästarna blir ju oftast helt bra igen, men det tar tid! Jag är livrädd för att Mere ska få nån större skada! Blackie har ju nu haft en senskada men senan både ser ut och känns bra. Haha, det var det jag skulle komma till!

Har oroat mig över hans ben sen igår. Han var ju lite knövlig under ridturen, och jag tyckte att senan kändes mer varm än normalt efteråt, men den var helt kall idag, kändes jätte fin! Så nu kan jag pusta ut igen! =) Finns det något bättre än att känna på fina kalla hästben!? ;) Tror inte det!

Ibland tror jag man känner efter lite för noga, jag kan sitta och känna på benen fram och tillbaka, fram och tillbaka, och till sist inbillar man sig nästan att det är varmt, där är det pytte lite svullet och ni vet, överdriver så småsaker blir jätte stora! Sen är jag ju då i stallet 1 gång om dagen, oftast. Då under några timmar, men resten av dygnets timmar fram tills dess att jag kommer till stallet nästa gång kan jag då gå och oroa mig över sånna saker tex, liten svullnad, ett sår, värme nånstans, hästen verkade lite trött osv. Sitta och läsa och kolla efter skador och sjukdomar på internet i flera timmar. Verkligen ha ont i magen för det och rita upp värsta tänkbara scenariot, som ni förstår blir det då ibland väldigt långa timmar tills man äntligen får komma till stallet igen och se om hästen fortfarande lever...

För att inte prata om när stackars Mere hade kolik känningar. Herregud! 

Dom nätterna kunde jag inte sova! Jag vaknade hela tiden, precis hela tiden! kollade på klockan och räknade timmar fram tills det att jag visste att nån skulle vara i stallet och morgonfodra. Jag tänkte att hittar man någon annans häst död ringer man vell iaf och informerar....-kanske... Och jag drömde om att Mere låg och rullade sig osv. Och ibland får jag bara sånna där tankar att, om det skulle börja brinna i stallet eller om någon skulle ta sig in i stallet och skada hästarna, eller hästarna skulle komma lösa och bli överkörda och jag gud vet allt! Jag får inte börja tänka så för min hjärna pallar inte! Så nej nu räcker det! Så! Båda hästarna var pigga och friska idag, fina i benen och åt som dom skulle. Fast Blackie hade fått ett litet broddtramp på ena fram... ;) 

 

 

 

Igår fick jag gå upp tidigt. Eller ja, lite tidigare än vanligt, för pållarna skulle skos kl 8!

Blackie skötte sig jätte bra, men hovslagaren tyckte jag skulle börja träna western (alltså från marken) med honom, för han var lite seg att flytta sig åt sidan när man  tryckte lite på honom.... (ja herregud, ett stort problem). Är inte det bara så typiskt western folk, allt går att lösa med western lixom! ;) Han skötte sig super! 

Sen hann han bara sko Mere i fram så var jag tvungen att åka till skolan då första lektionen började 10.45.

Men Sören & Cissi var kvar, så sen fick jag rapport om att Mere hade skött sig också! =) Så nu är båda utrustade för vinterväglaget! ;)

 

Sista timmen i skolan fick vi gå på en föreläsning med Lena Maria Klingvall. 

Den kallades "Kan man vara hel, fast man saknar en del".

Lena Maria föddes alltså utan armar och ett av hennes ben är hälften så långt som det andra, men hon var.. vad ska man säga, för det första jätte rolig att lyssna på! Det var givetvis allvar och seriöst så men hon skojade mycket om det! Och sen var det inte det här "tycka synd om" eller "kan jag klara livet utan och gnälla kan du" utan hon pratade mycket om alla människor, alla är unika och föds med olika förutsättningar! Vissa har väldigt nära till skratt, andra till gråt. Och att alla faktiskt har något slags handikapp. Det behöver inte vara att man har något fysiskt problem, utan kan likaväl vara psykiskt. Man föds olika! Hon såg aldrig sitt handikapp som ett problem, för hon föddes så, hon lärde sig att klara sig utan armar från början. Hon såg aldrig det som ett hinder, utan snarare att hon fått gjort och lärt sig saker som då andra inte har. Att handikappet behöver inte vara en dålig sak och man kan känna sig "hel" endå. Man kände inte det här påtvingade som man kan göra av vissa människor när dom föreläser, att nu ska jag inspirera dig!! ...lixom, utan hon pratade och sjöng lite och man förstod verkligen vad hon ville få sagt och man vart givetvis inspirerad, men inte för att hon klarar sig utan armar, utan för att hon vågat drömma och tro och inte satt upp en massa, det kommer inte gå, hur ska jag klara det osv. utan hitt sin egna väg här igenom livet.

Sånna människor inspirerar verkligen mig! 

Väldigt bra och intressant föreläsning! 

 

Mere är så glad när hon får nya skor!!! 

(Fast sanningen var mer så att jag lyckades få dom 2 sekundrarna hon hade öronen lite framåt på kort...)

 

 

Gissa vem som stod för vad!? ;)

Det var tydligen ombytta roller idag, Blackie uppförde sig inte sitt bästa om man säger så. Han var jätte lugn o trevlig i stallet och när jag satt upp, alltså han stod blixt stilla! Hur duktig som helst!

Lugn o fin i munnen när vi red iväg. Idag red vi en annan väg än den vanliga, så vi red till en trevägskorsning om man säger. Så där gick jag på en liten volt några varv åt varje håll. I början skulle han bara vända hem men inga jätte utbrott, och efter ett tag gick han skitfint! Så då vände vi hemåt, sen vet jag inte vad det vart med honom, han höll på och börja hoppa och gå i sidled och skaka på huvudet och inte alls rolig...eller trevlig. SEN så vände jag tillbaka honom, alltså inte hemåt, och då minsann kunde han gå jätte fint, lugnt och trevligt, dock kanske inte så glad men...

Så vände hemåt igen, samma sak, vände tillbaka, så gjord vi så ett X antal gånger. Han skärpte visserligen till sig och fattade poängen men inte så man kände sig nöjd och det var "utrett".

 

Sånt där kan jag bli tokig på, okej om han stressar eller hetsar hela tiden, inte mycket att göra, men när det går att lyssna jätte fint åt ena hållet och sen totalt knäpp i andra...alltså.... mm!!

 

Närmare stallet lugnade han sig och vi kunde göra hur fina halter som helst, han var superlugn och lyssnade jätte bra, så nån dag här framöver ska han få gå ett pass i paddocken där vi jobbar lite mer på formen och lösgörande.

Jag hoppas verkligen inte han skadade sig när han höll på, alltså han var ju inte halt eller skadad när jag kom in givetvis! Men jag tyckte att han kändes lite väl varm över senan, där han har senskadan... Men han var inge svullen eller nått, men jag får vell se hur det ser ut imorrn!

 

Så till Mere! Ja nu ligger hon på plus igen! ;)

Jag vart så otroligt stolt över henne så det finns inte! Jag trodde, och hade förberett mejj på tjaffs och bråk, men icke då och då ska ni veta att jag krävde extremt mycket av henne idag!

Det vart alltså ett hårt pass för henne i paddocken.

 

Som ni vet har jag ju sagt att man inte kan kräva för mycket av Mere, för hon blir bara stressad och då kommer man inte så långt, idag satte jag mycket press på henne under hela arbetspasset. Jag krävde en låg, men bärande form, att hon lyssnade på hjälperna och helt enkelt gjorde det jag bad om i en lugn och trevlig takt. Alltså nu är det Mere vi pratar om, det är ganska många saker för att hon ska palla det!

 

Hon var såå fin! Hon är alltid jätte trevlig i början, men sen blir hon oftast bara mer stressad och tjafsig, och som jag sagt, man får ibland ge sig trots att det inte känns bra, för att man kommer inte längre.

Idag höll hon sig ovanligt lugn, och vi kom till en punkt där hon tyckte det vart jobbigt och tjafsa lite pga det, men det var lixom "normalt" tjafs, inte det här hysteriska (som igår tex). Och fortsatte jag bara att driva och visa vad vi skulle göra, gjorde hon det.

Ja, jag vet det låter inte som så värst svårt, men det är första gången det verkligen funkar att pusha på Mere och "ta sig igenom" och hon accepterar det. Och i slutet av ridpasset travade jag av henne, då jag vill att hon ska söka sig nedåt och trava på i en lugn takt, och det gjorde hon. Och efter det skrittade vi på långa tyglar i LUGN takt! Haha, känns som ordet lugn används mycket, men faktiskt, när det kommer till ridning är kanske inte det det första ordet man förknippar med Mere.

Måste säga att jag tycker verkligen att hon börjat mogna och växa upp lite, min lilla tjej!<3

 

 

 

Jag har funderat på det här med tävlingar och tycker att många tar det så onödigt seriöst!

Jaa, sitter man och rider grand prix och världscup, okej, men en liten jäkla lokal tävling alltså, hallå..

Man vill givetvis göra sitt bästa och man vill ju inte vara dåligast, men jag försöker jämt att skjuta dom tankarna åt sidan och försöka se på det som en del av utbildningen. 

Det är inte så farligt att åka till en tävling och att det går dåligt, faktiskt! 

Men jag är väldigt sån oxå, eller försöker att vara, att lixom testa saker, inte vara orolig hur det ska gå eller vad som kommer hända, släppa lite på kontrollbehovet och att allt ska vara perfekt och så otroligt förberett.

Okej, kan man inte galoppera på sin häst kanske man inte anmäler sig till en dressyrtävling där det ingår galopp och har hästen bara hoppat 30 cm kanske man försöker hoppa lite höge innan man är med i en lokal hoppning tex.

Men hästen behöver inte gå i värsta formen och göra klockrena övergångar m.m. Eller hoppa och galoppera i värsta rytmen, givetvis är det det man vill och önskar, men det är inte det viktigaste. 

Jag kan lika gärna åka på en träning och hoppa en bana på 8-9 hinder, enda skillnaden är att man får inte rida över en viss tid eller få allt för mycket fel. 

Nu finns det ju dom som har en mycket högre tävlingsambition än mig och sånna som absolut aldrig skulle ge sig ut och tävla förrens dom känner sig 100% klara och det är ju helt upp till var och en! Och vissa tycker säkert att det bara känns onödigt att åka och tävla om man vet att inte allt funkar.

Men jag är absolut inte sån och jag tycker att tävlingar oxå är ett bra sätt att utvecklas tillsammans och lära känna varandra. I stort sett alla hästar kan ta sig igenom en 90 bana eller en lc.

Just nu känner jag inte alls för att tävla, sist jag var iväg var i oktober tror jag. Men jag känner inte alls den där lusten att åka iväg, trots att Mere utvecklats otroligt mycket. Men jag har tänkt så, att känner jag för det så tävlar vi och känner jag inte för det så låter vi bli! Vi måste inte tävla.

Men samtidigt tycker jag att tävlingar kan få en att vilja framåt hela tiden, man har något att träna för, något att jämför med och förhoppningsvis se fram emot. 

Nu har jag inte fixat licens till varken mig eller Mere än, inte ens bestämt vilken klubb jag ska rida för, men ja..vi får se!

 

Video från en lokal täling i hmm, juli kanske. Tvärstopp vid ingången! Men såå duktig! <3

 

 

 

 

 

 

Hade ju som sagt utsläpp idag. 

Mere fick en tur innan hon kom ut i hagen och gud vad hon var på dåligt humör idag! Först red vi ut en sväng, jätte tjaffsig, accepterar inte när man tar i henne. Slänger sig om man håller i henne lite hårdare. Sist vi hade detta problem var i somras, så ja, det är på den nivån vi är nu...

Eftersom det inte alls var ett dugg bättre när vi kom tillbaka till stallet svängde i istället in i paddocken. Mere vart inte gladare direkt.. Bara gick emot tygeln, slängde sig när det inte passade, totalt vägrade ta ett fint stöd på bettet. Red där en stund tills hon kändes lite mer som hon brukar och fick stundtals en fin känsla, men absolut inte bra!! Så det kändes inte alls kul..

Men en sak gör att jag inte deppar ihop helt och det är att varje gång vi har haft ett rejält bakslag så har det, bara vi kommit över det, gått otroligt mycket framåt efter det! 

Vissa hästar verkar ha en ganska jämn utveckling, lixom går lite fram, står lite still, tillbaka lite. Mere har varit väldigt upp och ner. Och när det vart dåligt har det vart JÄTTE dåligt, men samma sak när det gått bra! Man känner sällan att det lixom känns bara "okej" utan det är antingen eller. Så jag antar att vi kommit in i en liten svacka (eller stor) vi får se!

Jag tror att det vart tillbaka nu när jag började kräva mer av henne, bla mer stadig form. 

Men en sak kände jag idag som jag inte funkat tidigare med Mere. Och det var att jag kunde pressa henne lite mer, kunde kräva att hon skulle lyssna och liksom få igenom det. Tidigare har hon bara blivit mer stressad, och när hästarna bara stressar är det svårt att lära dom något, så då har vi bara fått slutat, även fast jag inte alls känt att vi kom till den punkt då det känns okej att avsluta.

Men det funkade faktiskt idag, hon vart inte hysterisk eller värre utan hon vart ju som sagt inte bra, men bättre och skärpte till sig lite. Men såå sur, sprang o piskade med svansen och nej, fy! .

Hoppas på bättre humör från damen imorrn, för idag var hon inte trevlig!

Blackie får antingen ledigt idag eller så tar vi en skritt tur lite senare då vi ska till stallet igen med en stor höbal som dom ska ha i hagen.

Han är så grymt trevlig att hållas med, jätte lugn på morgonen när dom ska ut och går så snällt och lugnt så!

Så han ligger på plus iaf! ;) 

 

Men man kan ju inte vara sur på Mereli länge. Finaste!<3

 

 

 

Förra året var jag grymt dålig på att blogga och nu har jag haft Mere i ett år! Så tänkte göra inlägg om Mere månadsvis från året som vart. Så vi börjar vell med Februari 2012.

 

Jag hämtade Mere den 2 februari från Täby Galopp, som dom flesta vet stod hon oxå hos Caroline, i Stall Malmborg. Där jag även köpte Sequel ifrån.

Provridningen gick så otroligt dåligt! Det var typ sken... haha! Men jag ville ha henne endå! Och fick köpa henne! 

 

Mere hade antagligen inte stått i hage med tråd runt, för hon fattade verkligen inte det när vi släppte ihop dom, hon sprang igenom tråden 3 gånger! Men sen höll hon sig i hagen! 

 

Ihopsläppet!

 

 

 

Hade som sagt utsläpp idag, Sören var med för en gångs skull! Han har i princip jobbat varenda helg i flera månader nu, men den här helgen var han ledig. Haha, så då fick han följa med o slava i stallet! ;)

Gick väldigt smidigt!

Nu när jag går i skolan tar jag bara utsläpp  på helger, för jag vill inte stressa ut med hästarna på morgonen.

 

Började med att mocka, sen ut på skritt tur med Blackie. Han kändes väldigt lugn och harmonisk och jätte fin i munnen. Fortsatte att träna på halterna, det funkar bättre och bättre.

Började även träna lite på höger och vänster ställningar och att han, när man tar i tex höger tygel vänder nosen dit, och söker sig neråt och ett stöd på den "innertygeln".

Det är viktigt att det funkar innan man börjar jobba med stödet från yttersidan, som man vill ha. Mere och jag tränar fortfarande mycket på det!

Provade även lite flyttningar för skänkel med Blackie, han svarade bra på det! 

Även om vi nu bara kan skritta ska jag försöka lägga in mycket av det grundläggande arbetet där.

Ibland glömmer jag bort att dom faktiskt bara är 4 och 5 år! 

Mere fick en tur med både skritt, trav och galopp. Hon var väldigt tjaffsig. Alltså man blir ju faktiskt aningen besviken när Mere är såå otroligt mycket oroligare i både munnen och formen än vad Blackie är, som i princip just kom från galoppen...

Men ja, det är ju bara att träna. Man kan inte heller kräva hur mycket som helst av Mere, man får hela tiden känna av vart gränsen går, minsta lilla man tar för hårt i henne och trycker på med skänklarna flyger hon i luften. Samtidigt  är det ju där vi måste jobba hela tiden för att gå framåt i utvecklingen. Men man får försöka se på det positiva, hur långt vi verkligen har kommit! 

 

 

 

 

 

 

Äntligen fredag!

Dock känner jag mig inte lika säker på min "lediga" tid under helgen nu när man vet att man kan bli inringd när som helst.

Idag var jag iallafall i skolan, min 3:e skoldag! De tar sig! ;)

Sen var jag tvungen att åka till arbetsförmedlingen och reda ut lite saker, för allt är ju så otroligt svårt att fatta!?

 

När jag väl fått det utrett åkte jag till stallet. Tror att snön har "satt sig" lite nu, så det inte blir så svinhalt, men dom fick en till semesterdag, bara för jag är så snäll! Nej, men jag orkade verkligen inte idag.

Stackars Blackie fick en spark av Medina... Blackie är ju allra lägst ner i rang under tjejerna, så han får snällt anpassa sig, Ibland tycker jag nog att dom är lite väl hårda emot honom. Han verkade iallafall okej! 

 

Lördag & Söndag har jag utsläpp, så då blir det ridning oxå! Förhoppningsvis..

Och på måndag kommer hovslagaren så båda blir "vinterskodda".

 

Sen måste jag bara säga att jag inte är det minsta orolig över Blackies senskada. Den har vart helt kall och fin , inget svullet och så har det vart under hela tiden jag haft honom. Inte ens när dom härjat runt i hagen har man känt någon värme efteråt. Vi kommer givetvis att fortsätta skritta ett bra tag till, men det känns väldigt skönt att den hållt sig så fin! =)

 

 

 

 

 

Igår hade jag en riktig mysdag i stallet. Jag var själv i stallet på kvällen, så det var bara jag och hästarna, hur mysigt är inte det?! 

Båda fick en ordentlig rykt! 

 

Och jag måste bara skryta lite över mina otroligt snälla fina hästar. Är jag själv i stallet, brukar jag jämt ha boxdörren öppen till Mere o grejja i stallet, hon går aldrig ut, utan står snällt kvar i boxen. Nu står hon oftast och äter och är helt ointresserad av att gå ut oftast, men hon vet väldigt väl att hon inte får gå ut.

Igår då provade jag att ha boxdörren öppen till Blackie oxå, han är ju så otroligt sällskaplig av sig och vill att man ska stå och gosa och grejja med honom hela tiden. Men ojj vad väl han förstod att han inte fick gå ut. Han tog något litet steg ut nångång, men då sa jag bara nej, han är så otroligt smart! Så jag gick och grejjade i stallet, sopade och plockade, o han stod såå snällt o bara väntade! Så jäkla gullig är han!!

 

Man kan ju bara inte gå förbi det här utan att gulla lite! 

 

 

 

Nu har det vart otroligt dålig uppdatering, ja vet!!

I måndags var jag ju på möte med Riksbyggen i Karlskoga, där vi skrev lite papper, och Tobias visade mig, mina områden som jag kommer ha och maskinen jag kommer att köra. 

Jag kommer alltså att ploga snö när de behövs, mestadels är det runt hyreshus.

Så redan i tisdags kl 3.30 vart jag utringd!  

 

Maskinen var absolut inte svårkörd, mot vad jag har kört!;) Nerrå, men  det var inga problem, men det svåra var att veta vart man skulle lägga snön, hur man skulle ha plogbladen för att det skulle bli bäst och hur man skulle köra för att det skulle bli smidigast. Men nu har jag ju som sagt kört tre gånger (tis, ons och tors) och tycker det funkat bra!

Dessa dagar har jag ju då inte behövt gått i skolan.

 

Så skitsamma i va jag har gjort och inte nu, det intressanta är ju endå mina små sötnosar!

Dom har mer eller mindre haft semester den här veckan. I måndags var det så tråkigt väder, så jag hoppade över det. I tisdags fick dom komma ut på skritt tur. Jag trodde att Blackie skulle vara en riktig lite buse då (dom härjade  som sjutton i hagen innan) men han skötte sig exemplariskt! Och halterna, på tygel, funkade oxå bra. Duktig va! ;) Men det var så sjukt dåligt underlag, hade kommit jätte mycket snö och under snön var det blank is på vissa ställen så det var aningen halkigt. Mere fick oxå komma ut en sväng, trodde inte det skulle vara lika halt för henne eftersom hon är ordentligt "vinterskodd" med snösulor och 4 brodd i varje sko runt om. Men det gjorde inte mycket skillnad. Men det var så sagolikt fint ute, massa snö hade fallit och blivit så tungt på många grenar så dom hängde över hela vägarna! 

 

 

Haha, Blackie höll ett ordentligt öga på dom mystiska grenarna. 

 

 

 

Kom precis ur duschen nu, imorrn är ju min andra skoldag, så kan man ju kanske känna sig lite fräch och iordning!

Börjar kl 9.00, ganska bra tid tycker jag, inte för tidigt och inte heller sent så man slutar senare på eftermiddan. 

Men imorrn ska jag ju till företaget som jag ska jobba extra åt kl 13.00, så ska dom visa lite maskiner och skriva lite papper. =)

 

För övrigt idag har det vart en sån otroligt bra dag, med fina hästar!

Jag hade ju utsläpp imorse, så efter det mockade jag och gjode klart till hästarna. Sen red jag Blackie, han började med att sköta sig bra, lite studsig just när jag hoppade upp.

Sen krävde jag lite arbete från honom, skrittade jätte fint!

Så då tyckte jag att jag skulle lägga in några halter, att bara stå still har han förstått nu, så halt på tygel skulle vi träna på, för hans tidigare halter är med huvudet rakt upp och fokus på något intressant. Så jag ville ha att han "släppte" lite och sökte sig lite neråt och framför allt accepterar att man tog i honom. 

Det gick inte jätte bra om man säger så. Han förstod inte alls vad jag ville eller vad han skulle göra utan började bara backa och studsa, lite sådär hysteriskt....

Så lite misslyckande där....ja hatar när man inte känner att man fått igenom det man jobbat på och satt och funderade och hade ont i magen över det hela vägen hem.

 

Så sen när vi nästan var vid stallet igen gjorde jag ett nytt försök. Stannade inte helt utan började med att skritta o ha honom på tygeln, sen ta en liten förhållning, så han saktade in och nästan stannade, bara att han inte skulle bita sig fast utan va lite mjuk. Och han är en smart kille vill jag lova!

Bara jag fick den där lilla chansen att få honom ta en halt och inte bara vara hård i munnen och kunde berömma det, var det inga problem, då fattade han det jätte fort. 

 

Men det är ofta det som är det svåra med hästar, och framför allt om dom är väldigt smarta och hittar på ideer, man måste verkligen både berömma och bestraffa direkt när det händer för att få en chans att lära dom rätt och fel.

Helst ska man nästan kunna "känna" hur dom tänker och gå efter det. Direkt när man känner att nu tänker den nått dumt tex eller nu försöker den verkligen förstå, eller nu tänker den rätt, ska man reagera direkt på det! 

Så efter jag fick igenom det med Blackie, var jag så nöjd, nu e de vell inga 10 poängs halter .....kanske, ;) men en liten halt med lite eftergift på tygeln!! Så duktig!

 

Mere då! Hon var bara så underbart fin idag så jag vet inte vad!! Men jag ska göra ett eget inlägg om Mere och våran tid tillsammans för igår, den 2 februari hade jag haft Mere i exakt ett år och ganska mycket ha hunnit hända på den tiden! Men som sagt, jag kan inte säga det tillräckligt många gånger idag, hon va så grymt fin idag! <3

 

 

 

 

Ja det är stenhårt i backen, så går inte att göra så mycket. För Blackies del är det ju ioförsej bra, han ska ju  enbart skrittas ett tag och helst på hårt underlag, så det kan ju inte bli bättre. Men Mere får ju tyvärr också bara skritta nu då, fast jag tror inte det gör henne så mycket! 

Blackie skötte sig otroligt bra idag! Vi red ut tillsammans med Cissi & Medina. Försökte jobba honom i lite mer form, att han ska söka sig mer nedåt och inte fastna. Funkade väldigt bra, han verkar 1000 gånger enklare i munnen än Mere,  så jag tror han kommer bli väldigt rolig att jobba med när vi kommer igång lite mer och framför allt inte vara så otroligt svår och känslig i munnen som Mere varit.

 

Mere fick som sagt också skritta och även hon jobba på formen, nu kräver jag aningen mer av henne och som jag skrev igår ska jag börja kräva att hon går i en stadig form hela tiden, för det ska inte vara några problem nu.

Hon har fått blivit lite bortskämd, jag rider på lite långa tyglar ibland och hon går i låg form, och slår upp med huvudet, men jag brukar inte bry mig så mycket. Men nu är det precis dom sakerna som vi måste börja träna på om vi ska få liiite bättre dressyrpoäng i år! 

Hon blir lätt tjafsig osv, men är man på henne hela tiden går hon där hon ska, så det är bara att göra det till vana nu! Vi fick sällskap av Mia & Nikita. 

 

Imorgon har jag utsläpp, så då fixar jag allt direkt på morgonen! 

 

 

 

 

 

Kl 11.00 hade jag möte med ett företag i kga. Som det verkar kommer jag få jobba extra, (bra med kontakter!) det är då mest plogning vid snöfall och/eller sandning vid halka. Alltså lite mer jobba när det behövs, oavsett dag. Så får prata med arbetsförmedlingen och skolan på måndag får vi se hur man ska gå vidare!

På måndag då ska jag vara där kl 13 och lära mig ställena och lite maskiner, usch vad jag e nervös! 

 

Efter mötet åkte jag och Sören till stallet där vi fixade iordning till hästarna.

Och jag tog en snabb tur på Mere. 

Gud vad det känns att jag har vart sjuk, orkade inget!! Så det vart mest skritt och lite trav för Meres del. Vilket inte gjorde så mycket för det var stenhårt i backen!

Hon var lite halvtjafsig i mun, så det e nog en sak vi ska börja jobba ordentligt med nu, att hon går i form hela tiden! Inte slår upp med huvudet vid övergångar eller när hon känner för det. Så aningen större krav på formen hos henne från och med nu alltså!

 

Sen red jag och Blackie ut tillsammans med Cissi & Medina och Sören & Nikita.

Han skötte sig helt okej!

Ibland blir han lite studsig och trampig. Ja, ja vet inte riktigt va man ska kalla det, men som sagt han skötte sig oväntat bra efter att ha stått så pass många dagar.

 

Provade pessoat på honom idag, just för att han ska bli lite mer känslig, han är lite hård i mun och lyssnar inte så alert som jag vill och skiter oftast i om jag tar i honom utan går o kollar överallt med huvudet upp i det blå. Och visst det är okej i början när det är mycket nytt, men nu tror jag bara han mest vill slippa jobba och gå i form. Och jag vill inte behöva bli hård i handen för att få en reaktion. Så lite mer intresse från hans sida, tack!

 

Han tog bettet bra, men i början när jag krävde någon slags form på honom och han inte "kom undan" vart han lite grinig och tyckte att bettet var lite skarpt. Men efter ett tag började han grejja med det och kändes riktigt mjuk i munnen. Ja nu krävde jag knappt mer än att han bara inte skulle gå med huvudet rätt upp, men en bra början!

 

Vi tränade också på att stå still, det kan vara väldigt svårt! ;) Blackie är inte alls lika på och framåt hela tiden som Mere tex. Men han har lite problem med just att vänta..

Men när jag rider brukar jag försöka lägga in lite småhalter, (så jag började med Mere) där man bara stannar, och väntar tills han står helt still, alltså inte trampar runt en massa, och när man precis nästan känner att han börjar tänka " vad vill hon" och står still och ja, funderar, bara någon sekund berömmer man och driver på framåt.

 

Första gången vart det mycket tramp och studs och en väääldigt kort halt, men sen gjorde jag ytterligare några gånger, och tredje eller fjärde gången kände man verkligen att det bara gick upp för honom "Jaha, va det bara så här jag skulle göra". Gångerna efter det ställde han sig still och väntade på att jag skulle driva på framåt. Och det är precis det som är meningen!

Dessa halter var nu bara några sekunder långa, men gud så söt han var med öronen spetsade framåt som en liten ängel och bara väntade!

 

Imorrn blir det något liknande med hästarna!

 

 

 

Nästan precis efter jag la ut förra inlägget ringde dom från Folkhögskolan. Eller ja, dom, men våran klassföreståndare. Men han hörde bara hur allt var med mig och så.

Alltså jag fattar ju hur det verkar när man går en kurs där alla i klassen inte har slutbetyg pga av olika saker, men skolk och frånvaro är nog en av anledningarna. Så är man där första dagen och sen sjuk i en vecka!

Men han förstod iaf! 

 

Hade kvällsfodringen idag, vid 9 alltså.

Efter att alla fått mat, kollade jag igenom Blackie & Mere.

Mere mådde bara bra och Blackie också för den delen, men han hade fått några sår på benen (känsliga fullblod!).

Ett pytte litet på innersidan på vänster fram, så han var lite svullen där. Och sen ett broddtramp på höger bak, precis nedanför kronranden, mer på hoven om man säger. 

Så jag tog ut han på gången och tvättade rent det och grejjade och han stod blixtstilla alltså! Rörde sig inte en enda gång! Han kanske var i chock kraken.. ;)

Nejdå! Men lite onaturligt kanske när man gör rent sår osv. Men så duktig!

 

Haha, det skulle vart Mere! Hittar man ett sår på henne och känner på det kanske 1-2 gånger så har stackars kraken så ont sen så ajj ajj ajj, då kan man inte ens kolla på det utan att det gör ont! 

Lite vääl överkänslig kan man tycka...

Men de e så synd om henne såå! Min lilla prinsessa!!

 

Blackie var iallafall inte halt eller något, så det var nog ingen större fara! 

 

Det är ju tyvärr det tråkiga på vinter när dom måste gå broddade. Det blir oftast lite tramp och sår bortikring.