12.50 idag ska jag sitta framför datorn och kolla på alla fina hästar och duktiga ryttare som ska rida terrängen idag och givetvis heja på dom svenska ryttarna, som för övrigt ligger rätt bra till efter dressyren. Snacka om tuff bana!! Ska bli riktigt roligt att se!
Usch, idag var det regn och rusk. Så det fick bli ridhuset. Mere jobbar jag bara med att hon ska bära sig själv, hon försöker med allt för att slippa. Hänger sig på tygeln, blir springig, trycker sig åt höger, funkar inte det trycker hon sig åt vänster. Jag har ju vart alldeles för snäll när jag rider henne, så jag har ju försökt att hjälpa henne hela tiden och stödja upp och det e klart att det är bekvämt för henne. Så nu försöker jag bara sitta och göra så lite som möjligt. För det första är det jag som bestämmer takten, så då blir det ganska sakta, eftersom Mere mer än gärna går fort. Sen hänger hon sig på tygeln, då släpper jag efter, så hon inte får något stöd där. Sen trycker hon sig gärna åt sidorna, samma sak där, då kan inte jag vara där och ge stöd med benen, utan hon måste känna att hon måste jobba och hålla balansen själv. Jag får hela tiden sitta o korrigera och plocka med henne. Men jag tycker att det blir bättre och bättre. I början av passet brukar hon kännas riktigt fin, sen blir hon värre ju mer jag rider, antagligen för att hon blir trött. Men det går framåt. Just nu rider jag på ett waterford bett (kulbett) som jag tycker funkar riktigt bra. Det blir lite starkare än vanligt bett tycker jag. Och just när hon ska jobba själv tycker jag inte att jag behöver ha ett bett som hon tar jätte mycket stöd på. Däremot vill jag ha ett mildare bett när vi ska rida "ordentlig dressyr" då hon blir stadigare med det.
Blackie fick oxå gå i ridhuset. Jag slutade ju rida honom där för ett bra tag sen, eftersom han var så dum. Det här var ju när vi bara skrittade, så klart han tyckte det va tråkigt... och ville hitta på bus. Men idag skötte han sig riktigt bra. Dock började det med att jag knappt hann upp i sadeln och få tag i stigbyglarna för ens han sköt iväg i bockningar och bakuter över medellinjen längst bort till kortsidan. Men efter det skötte han sig som han skulle. Han är allt bra speciell den hästen...
Han känns mycket bättre när man känner över gaffelbanden, där han hade skadorna, inte alls lika varm. Så jag hoppas verkligen att vi kan komma igång mer nu.
I torsdags var det hoppträning. Jag har fått lite rutiner på mina träningar nu, så varannan torsdag åker vi iväg till Askersund och hopptränar. Jag har fått så otroligt mycket hjälp sen vi började och märker ju hur viktigt det är att rida för en riktigt bra tränare som man trivs med.
I torsdags gick det riktigt bra. Mere är lite segstartad när det gäller hoppningen, hon är ofta i hindrena och lyfter inte ordentligt på benen, utan springer mest. Som vanligt blir hon stark och på, men börjar lyssna bättre på mina förhållningar nu. Mot slutet höjde vi upp lite och Mere fick faktiskt ta i och hittade en riktigt fin teknik. Mere är så himla mycket svårare att hoppa på lägre hinder, hon springer bara då. Väldigt nonchalant oxå. Men när det blir lite högre skärper hon till sig och vi får en bättre rytm och hon får koncentrera sig på o hoppa ist för att bara springa. Hon är verkligen en riktigt svår häst att rida och ibland blir jag så trött på henne, och undrar hur långt vi hade kommit om hon vart lite lättare. Samtidigt så har jag lärt mig så mycket av Mere och kommer lära mig mer. Och det är ju faktiskt dom svåraste hästarna man lär sig mest på. Så det är bara att fortsätta träna! =)
Den 18 April var vi i Mantorp på första fälttävlan för i år. Det gick inte direkt jätte bra.
Dressyr, deb. 2007: Hon kändes spänd när jag red fram till dressyren och det vart absolut inte bättre inne på banan. Hon låg på och vart riktigt stark. Och jag satt bara och oroade mig för om jag verkligen ens skulle kunna hålla henne. Att vi ens tog oss igenom var nästan otroligt. Hemsk känsla! Jag vart riktigt besviken. 57% fick vi där. Som vanligt var kommentaren av domaren att hon var för spänd...
Hoppning, 95 cm: Hon hoppade riktigt bra på framhoppningen! Och inne på banan kändes hon oxå fin, lite stark men. Sen mot 6:an började hon studsa och jag var inte tillräckligt snabb med att släppa fram henne, så då kom vi snett och fick en vägran. Sen vart Mere lite grinig och stegrade och knövlade lite en stund innan vi kom iväg igen och kunde avsluta banan. Så en vägran (4 fel) och massa tidsfel, 21 tror jag. Så sammanlagt 25 straff.
Terräng, 90 cm: Jag var ju lite halvnervös, det e inte kul att rida henne när hon bara drar och sticker och springer vart hon vill. Och lite så har det ju vart dom senaste terränger vi ridit. Men jag bestämde att jag skulle rida ett lugnt tempo och att hon skulle lyssna. Men faktiskt gick det bättre än väntat. Jag kunde hålla henne och hade kontroll hela vägen. Så det kändes bra! 1 min efter tiden, så 24,4 i tidsfel. Men för att vara första för iår får jag vell vara nöjd. Men tycker lite att vi har tränat hela vintern, både hoppning och dressyr, mycket alltså! Och endå rider vi likadant som förra året, kändes inte jätte roligt. Inget att se film på...
Sen igår var vi iväg igen till Mantorp och red debutant. Det gick oväntat bra! Så här får ni filmer, till o med från dressyren! ;)
Dressyr, deb. 2007: Mere kändes helt ok på framridningen, eller ja, som vanligt kan man vell säga. Irriterad på flugor och lite på. Men ibland känns hon riktigt fin efter ett tag på framridningen, men sen när man ska till banan och det blir nytt osv brukar hon bli spänd. Så vart det inte den är gången, hon sökte ett riktigt fint stöd på bettet och jobbade på bra och kändes ovanligt stadig. Lyssnade riktigt bra! Vi hade några små missar, men jag var så glad efteråt! Att hon kunde gå så himla bra och stadigt! Vi fick 65,5%! Haha, vårat bästa hittils givetvis.
Framförallt var det halterna som inte vart bra, den i programet var alldeles för sen, vet inte va jag höll på med? Sen var hon lite orolig i sista. Sen var det formen, hon hamnar ju lätt lite bakom lod i vissa delar.
Hoppning, 95 cm: Hoppade fint på framhoppningen, men var lite väl på. Inne på banan kändes det väldigt enkelt, fast hon vart riktigt stark. Men felfria var vi!
Terrängen, 90 cm: Jag försökte lita lite mer på henne och vi kunde hålla ett ganska bra tempo fram till hinder nr 7, där började hon lägga sig på, men jag kunde hålla henne! Vid vattnet försökte hon springa på sidan, men det lyckades hon inte med utan vi kom igenom. Efter det red jag i ett lite lugnare tempo. Vet inte om det är därför det känns som hon blir så myckt starkare, när jag börjar bromsa, eller om hon blir mer o mer stark ju längre vi rider.. Ja, jag vet inte.. Hon kan ju i princip den banan utantill oxå, så hon kanske blir lite mindre på när det är lite nytt mm. Men vi var 17 sek efter tiden och fick då 6,8 straff. Så otroligt nöjd över den tävlingen!!
Förra helgen va jag och Mere iväg upp till stockholm, mer exakt Runsten Equestrian för att vara med på fälttävlansläger för Ulf Johansson. Ett litet äventyr för både mig och Mere. Vi har ju bara vart iväg under en dag tidigare och inte vart kvar över natten, så det var kul att se vad Mere tyckte om det. Hon var som värsta tävlingshästen, hur lugn och fin som helst! Och jag tror faktiskt att hon mogna lite av at bara vara där, för sen vi kom hem därifrån har hon lixom sett så mycket lugnare och tryggare ut. Även i ridningen tycker jag att hon har känts mycket säkrare i. Och i transport mm, hon är inte lika orolig längre utan käns helt enkelt mer trygg i sig själv. Även jag lärde mig jätte mycket när vi var iväg. Jag känner mig mycket säkrare på Mere nu. Absolut inte det att jag brukar känna mig osäker på henne, men jag insåg att jag faktiskt har riktigt bra koll på henne och att vi klarar mycket mer än vad jag oftast tror. Jag är ju lite nojjig med Mere att inte sätta för stor press på henne eller göra för svåra saker och att saker ska gå fel m.m. Jag har oxå extremt svårt att känna mig nöjd över min ridning och har väldigt höga krav på både mig och Mere. Även om det har gått riktigt bra och vi klarat allt om vi ska och jag borde vara nöjd, så stör jag mig på den lilla saken som inte gick 100% bra. Jag vill att allt ska vara helt perfekt hela tiden. Så det jobbar jag på, att jag ska vara nöjd och positiv över det som gick bra och skita i det som gick dåligt, och inte tvärtom. Det blir inte så roligt med ridningen när man bara tycker att allt går dåligt och att man rider dåligt och inte kan något. Så jag ska försöka vara mer positiv i min ridning och berömma både mig själv och Mere mer, för vi är faktiskt duktiga på mycket.
Iallafall, DAG 1 var det lite uppvärmning och enklare terränghinder. Först hoppade vi några hinder, sedan fick vi hoppa lite gravar vilket inte var några problem. Sen skulle vi hoppa coffin, fast utan hinder, bara själva graven, det ville absolut inte Mere. Hon totalt vägrade trots att vi fick draghjälp mm. Så då skulle Ulf försöka leda över henne, så han knäppte fast ett hundkoppel (som grimskaft) i tränset, Men Mere vägrade fortfarande, sen ställde hon sig och kastade sig, så Ulf tappade kopplet, som då vart helt livsfarligt, när det hängde i luften och hamnade framför henne, så jag vet inte riktigt vad hon gjorde men jag ramlade av och sen sprang Mere 2 varv runt terrängbanan innan hon sprang upp mot ridhuset och stannade så någon fick tag i henne. Hon skadade sig som tur var inte. Så jag satt upp igen och vi provade från andra hållet, så vi skulle hoppa mer tillbaka eller hur man ska sejja, så med draghjälp kom vi över några gånger.. kändes ju inte super eftersom vi skulle hoppa riktig coffin nästa dag. Vi fick avsluta passet med att rida igenom vattnet några gånger.
DAG 2, första passet: Bestod av gravar, coffin, bank, sunken road, smalhinder och trappa.
Vi började med coffin, Ulf hade med sig en longerlina, så jag fick sitta av och han gick över graven och höll i Mere, efter lite övertalning hoppade hon till sist över, så gjorde dom det några gånger, sen fick jag sitta upp och så ledde han oss över några gånger, sen kunde vi hoppa själva. Men hon tyckte inte alls om det och kändes osäker och stod lixom emot varje gång vi red emot det. Vilket hon inte brukar göra mot några hinder. Ulf hade iaf med sig en maskin, så han kunde flytta hindrena. Så han började med att ställa ett hinder långt framför graven och ett långt bakom, sen flyttade han som närmre allt eftersom tills dom stod som en "riktig" coffin. Men som sagt, här kändes inte Mere alls som hon brukar, men vi kom iaf över. Sen hoppade vi en liten bank, vilket inte var några problem. Vidare till sunken road, vilket är ett nerhopp och ett upphopp med 1 galoppsprång emellan. Hur lätt som helst tyckte Mere och för varje gång vi hoppade gick det bara fortare och hon lyssnade inte alls på bromsen. Neråt går det ju bra, men sen ska ju hästen hinna med att få upp benen på upphoppet oxå, så emellan ska man ju räta upp sig lite och ta en förhållning, inget som Mere förstod efter några gånger. Vi la även till ett smalhinder innan/efter, som vi konstigt nog ändå hann med att hoppa. ;) Hur det känns, syns ju absolut inte på filmerna! Sen hoppade vi den stora trappan upp och ner och här kändes ju Mere bara så jäkla säker, kollade absolut ingenting. Avslutade med trappan upp, smalhinder och sunken road.
Vi hade sån tur att Ulrika, som var med i min grupp, hade med sig filmkamera, så vi filmade 2:a gruppen och dom filmade oss. Det vart ganska lagot i tid emellan. Riktigt roligt att ha o kolla på efter.
Haha, ganska mycket roliga kommentarer i denna video...;)
DAG 2, andra passet: Bestod av alla möjliga kombinationer i vattnet. Mere är ju lite osäker på vatten, hon vill gärna gå i o se så det verkligen finns en botten, men när hon väl vart i brukar det gå bra. Vi hoppade i och ur vatten, upphopp och nerhopp i vatten samt smalhinder. Det gick riktigt bra! Samma sak här, när vi hoppat samma linjer några gånger blir Mere lite väl kaxig och ska gå på så få galoppsprång som möjligt, överallt och slängde sig mer än gärna ut i vattnet! Dom flesta hästar verkade tycka det var riktigt kul i vattnet faktiskt.
DAG 3, bana: Vi fick börja hoppa fram på ett litet hinder några gånger och fick vi rida banan. För den som är intresserad såg banan ut såhär: 1:Oxer. 2:Uthopp från bank. 3:Trakehner. 4:Grav 5:Hus 6A:Bord 6B:Nerhopp i vatten 6C:Smalhinder 7A:Upphopp/Bank ner i vattnet 7B:Upphopp ur vatten 8:Trave 9A:Trappa 9B:Stock 10:Låda 11:Sunken Road 12:Kulvert 13:Smalhinder 14:Kulvert
Ungefär 1* svårighet i linjer och kombinationer mm, men absolut inte i höjden då. Mere kollade inte på nånting utom vattnet, där vi fick stopp. Jag red lite dåligt där eftersom att hon dagen innan låg på så jäkla mycket red jag lite försiktigt in och då vart hon osäker. Så efter banan fick vi gå ner till vattnet och rida det en gång till för att få en bra rytm igenom det.
Hon vart riktigt stark när vi red banan, fast det syns ju inte alls på filmen, som vanligt, men kändes annars riktigt fin och säker.
Dom första filmerna är från första dagen. =)
Det var en grym helg verkligen och jag hade så himla roligt! Och dessutom fick jag träffa Camilla och hennes fina Rocky. Tyvärr red hon tiden innan mig, så då gjorde jag ju iordning Mere, annars hade jag så gärna velat titta på deras lektion. Men vi såg oftast lite på slutet av lektionen då vi skrittade fram. Dom var så himla duktiga! För er som inte vet har hon oxå en häst från Malmborg, så Mere & Rocky har stått i samma stall förrut! Det var så synd att Blackie är skadad, annars hade det vart så roligt om vi fått rida i samma grupp... Men det var iaf Camilla som tipsade mig om den här kursen, tusen tack för det! HÄR har ni hennes blogg om ni vill kolla in ett annat fint fullblod! Kanske kommer det uppdatering om kursen där oxå? ;)
När Blackie är frisk och igång så ska vi definitivt dit igen!!
Fantastisk tränare och underbara människor där och givetvis fina hästar!
Ja nu känner jag mig nästan tvungen att uppdatera er lite!
Blackie har vart iväg på återbesök till Husaby, ridprov och nytt ultraljud. Jag hade räknat med en hysterisk häst som skulle bråka och knövla, men det blir visst aldrig som man tänkt sig. Han skötte sig extremt bra och var hur snäll som helst när jag red och han behövde inte lugnande en enda gång under ultraljud och böjprov. För att vara Blackie är det rätt så otroligt! Veterinären tyckte iallafall att han rörde sig mycket bättre! På böjprovet såg hon en liten markering och på ultraljudet såg man att det inte var helt läkt än, men en klar förbättring. Jag fick börja trava igång honom, så jag ska fortsätta rida varannan dag och såhär ser planeringen ut:
v.1: 100 m trav x 100 m skritt x 4 intervaller.
v.2: 200 m trav x 100 m skritt x 5 intervaller.
v.3: 300 m trav x 100 m skritt x 6 intervaller.
v.4-6: 400 m trav x 100 m skritt x 7 intervaller.
Tyvärr har vi haft lite otur så vi har bara kommit till v 3 än. Dom två första veckorna gick det bra, men sen tappade Blackie skor och vart öm osv. plus att jag har vart iväg på träningar och det har vart mycket annat som jag har vart tvungen att fixa. Men nu ska vi väl ta och kunna fortsätta enligt planeringen. Han har dom senaste gångerna känts super fin! Han jobbar ju så otroligt bra och jag blir så glad av den hästen alltså! Än så länge har vi bara ridit ut och travat rakt fram. Han har ju en del ideér nu när han har så mycket energi, han ska inte gå från stallet, backar och knövlar och vänder. Jag försöker bara att vara lugn och inte göra någon stor sak av det och bara vända tillbaka honom. Att bli arg på honom funkar inte riktigt. Men givetvis får jag säga till honom om han är allt för dum. Men när han väl lyssnar går han så himla bra!
Mere har det gått väldigt upp och ner med. Vissa perioder har hon gått riktigt bra och andra har ingenting funkat.
Jag har bytt bett och provat allt möjligt och ändrat på saker mm. Men nu tror jag att jag hittat ett bett som funkar riktigt bra till hoppningen och terrängen, där hon blir lite väl stark och jag behöver mer kontroll. Dressyren är hon ju svår i, väldigt tjaffsig och liksom på hela tiden. Egentligen är hon nog en riktig liten envis, bekväm liten dam. Hon vill inte riktigt komma till arbete där hon bär sig själv och verkligen jobbar genom kroppen, utan hänger sig på och blir springig och hon måste lära sig att vänta och att lyssna vad jag vill.
Vi har iallafall vart iväg på mycket träningar och det har gått framåt. Förra helgen var vi iväg på 3 dagars fälttävlansläger på Runsten för Ulf Johansson och jäklar vad bra det gick! Vi har även vart iväg på två fälttävlan. Filmer kommer från dom!
Mere & Blackie i hagen.
Blackie vid senaste besöket på Husaby.
Mere på första hoppträningen utomhus för i år, något taggad!!
