*Långt inlägg om ridproblem och Blackie*

 

Började skolan kl 10.45 idag, då hade vi matte, lunch sen skapande, fast det har inte jag valt något än så jag satt och pluggade ist. Jajemen! Kan kanske vara svårt att tro att jag gjorde det men så var det! ;) Och sista lektionen hade vi Naturkunskap. (tråkigaste ämnet).

 

När äntligen skolan var slut åkte jag till pappa och bytte om till lite mer passande klädsel för att vara ute i ett stall. Mockade och fixade åt hästarna.

 

 

Sen till Blackie, jag känner mig oerhört stolt över dagens pass med honom, han skötte sig inte jätte bra, men vi kom verkligen igenom problemet.

Dom senaste dagarna när vi ridit ut har han vart lite bråkig på hemvägen, han vill absolut inte att man tar i honom eller kräver något för då får han ryck. Och jag vill inte att han är och far i dikena eller ut på vägen, så jag har inte riktigt rett ut detta med honom, förrens idag då.

Så idag red vi i paddocken där jag hade planerat att vi skulle göra många, långa jobbiga halter för stackars Blackie tills det helt enkelt gick upp för honom att det inte var någon ide att knövla. Bättre på en lite större yta, än en väg med diken på sidan... Det gick sådär med det. Väl på ridbanan skötte han sig exemplariskt! Han gick trevligt i form, gjorde jätte fina halter, i form! Det fanns inget att klaga på! Så då red jag ut en sväng, ca 50 m från stallet som mest kanske! Där jag började träna på halter och att han ska lära sig att vänta tills jag ber honom att gå, även om det är jätte tråkigt att stå still. Han började knövla direkt, vägrade gå från stallet, vägrade stå still och vägrade lyssna. 

Och idag kände jag att det var den bästa dagen att ta det bråket på.

 

När det kommer till såna bråk där hästen vägrar gå från stallet och bara ska tillbaka eller liknande dumheter gäller det otroligt tålamod! Man får absolut inte, inte bli arg. Visst, man kan säga till hästen bestämt, men man får absolut inte bli arg inombords så att säga. Det känner hästen direkt, och då har man redan förlorat. Det bästa sättet som jag kommit på igenom åren med dessa testande hästar är att bara låtsas som det inte bekommer en. Bara sitta på hästen, visa att det bara finns en väg att gå. punkt. Inte sitta och fundera på vad hästen gör eller vad den kommer gör eller vad jag ska göra, utan bara sitta och i princip tänka: Jag har hela natten på mig om det är så, vi kan hålla med detta så länge du känner för de. Och man måste verkligen känna det där att man inte har några känslor utan helt och hållet släpper dom. Berömma när dom gör rätt, och visa när dom gör fel, men inte leva sig in så i det. Låta hästen hållas med exakt vad den vill. Jag brukar inte gå in på detaljer om man säger, utan bara för att den gör en bakut i detta läge betyder det inte att den fortsätter med det, utan dom gör ibland en hel del "desperata" saker innan dom ger med sig. Meningen med detta är att jag vill få hästen att själv välja. Helt enkelt inse själv: det här funkar inte. Det får man sällan genom att bli arg på hästar, utan att helt enkelt bara sitta och visa dom att det inte finns någon annan väg, men hästen får själv komma fram till att det faktiskt är det smidigaste och lättaste sättet att bara göra det man ber om. 

Blackie höll på ett tag och testade olika metoder för att slippa undan, bla så vägrar han lyssna på tygeln, när man ska vända tillbaka, tar man i vänster tygeln går han bara åt höger, och det spelar ingen roll vad som finns där, han bara går.  Hoppade och studsade, backade i 120, slängde sig och ruska på huvudet var oxå något han körde flitigt med...Nu var det här ganska nära stallet och jag visste att det var okej underlag.En stor syrenhäck har dom efter vägen, jag kan lova att jag och Blackie var mer i den än på vägen! Fick mängder med snö på oss! Jag har ingen aning om varför det var bättre att va o kliva i den men...?

Tillslut förstod han både att han ska stå still tills jag säger att han får gå och att det är jag som bestämmer åt vilket håll vi ska. Och just det här att det är jag som bestämmer vad vi gör, det kändes så jäkla skönt!

Vissa dagar känner man att idag har jag tid och känner mig lugn osv, då kan det vara bra att reda upp saker som inte fungerar. Och oftast då med hästar, testar och provocerar jag fram problemen lite. Just för att man ska kunna göra ett lite större bråk av det, och man reder ut allt istället för att sitta och småbråka om grejjer kanske varje gång man rider. Och idag kände jag verkligen att han gav upp och bara lyssnade. Han gick i form hela tiden, när vi tagit oss igenom problemet alltså, och gjorde fina halter oavsett om det var på hemvägen eller inte, jag kunde vända fram och tillbaka och han skötte sig såå otroligt bra! Inga invändningar från hans sida. Så det kändes jätte bra att verkligen fått igenom det, sen kommer han antagligen att testa igen om han verkligen måste lyssna osv. men då är det bra att vi redan gått igenom det en gång, så då gäller det att följa upp, så man hela tiden är där och påminner och visar.

 

 

Blackie innan i ger oss ut på tur. <3