Japp, i lördags fick han packa sig in i transporten och åka hem till mamma och rida ut med dom små raggsockorna. Mamma på islandshästen Farfús och min lillasyster Lovisa på sin Pollux som är korsning mellan shettis och islandshäst hade vi som sällskap. Detta är ju för att träna på att både åka transport, men även att komma till nya ställen och miljöträning. Vi tog ur både bommarna och mellanväggen så han fick stå helt lös till och börja med. Han vände sig ett x antal gånger men verkade inte helt hysterisk, så ca nån km innan vi kom till mamma, stannade Sören så hoppade jag ut och satt fast honom längst fram. Han kan ju få lite panik just om han börjar backa eller dra bakåt och känner att han sitter fast, men det verkade gå bra. Han skötte sig faktiskt även riktigt bra när vi lastade ur. Han fick gå in i stallet och låna Fusses box medans vi gjorde iordning. Bara dom andra hästarna kom in lugnade han sig ännu mer. På ridturen skötte han sig bra, endast några "hopp, bock, spark, back" men överlag duktig! Det är ju inte världens pass när vi e där, som ni kanske kan förstå, men en lugn ridtur med lite trav och lite lite galopp, mest skritt! ;) (Dom tar inte sånna långa kliv dom där små..) Men väldigt bra hästar att ha som sällskap åt mina hetsiga fullblod. Det händer lixom inte så mycket, eller snarare ingenting. Spelar ingen roll hur mycket mina hästar studsar runt. Fusse och Pollux, står i princip bara o kollar och undrar vad dom hålls med? Haha, och mamma och Isa oxå tror ja! ;)  När vi skulle åka hem gick han direkt in i transporten och jag satte fast honom i fram och han stod lugn och still hela vägen tillbaka hem. Bra träning för honom och han skötte sig över förväntan! 

 

Blackie gick först! Efter kommer mamma och Fusse!

 

 

Mere och jag var ju som sagt iväg till Hallsbers ridklubb på pay & jump. Meningen var ju att Blackie skulle åkt dit, men han skadade sig ju i transporten. 

Var ju inte alls nöjd med hoppningen sist vi tävlade i Linköping då Mere stannade två gånger och även rev två gånger. Den här gången hade jag både spö och nosludden på och det gick betydligt bättre. ;) Spöt behöver jag ju inte använda, utan har det mest ifall, och om hon kollar på något lägger jag bara på det på bogen, och nosludden verkar faktiskt lugna henne lite iaf. Vi var med i 90 och 100  cm. I 90 var vi felfria och i 100 rev vi ett. Givetvis nöjd att hon hoppa utan att kolla på en massa men ingen bra känsla. Blir för mycket fram och tillbaka, och vi får inget flyt och jag vågar inte riktigt släppa efter. Men inga dumheter för övrigt, så det får jag vell iaf vara nöjd med! =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I fredags hoppade Blackie och vilken liten hopphäst jag har! Fina duktiga Blackie! Han är ju inte hoppad mycket, detta är 5 gången uppsuttet (tror jag). Sen har vi löshoppat honom 1 gång. Så han skötte sig utmärkt! Första gången han hoppa studs -  och inga problem. Han är så okomplicerad med sånna saker.Och han är så rolig att rida! Han är ju inte lika känslig som Mere och jag får bättre stöd och stabilare tempo och jag behöver inte sitta och känna efter hela tiden utan kan rida på lite mer. Ska bli så himla roligt att fortsätta utvecklas med honom. Och jag måste sejja att jag tycker han hoppar riktigt bra! 

 

 

Som vanligt vart vi lite sena, och höll på och inte hitta dit! Jäkla knövlig tävlingsplats att hitta till, och dålig vägbeskrivning. Iallafall kom vi fram och hann i tid! 

 

Dressyr, debutant 2011; Gick faktiskt riktigt bra! Mere kändes lugn men aningen tjaffsig.. Dressyren är ju inte våran starka sida, som sagt.. Men vi fick 57,25 %. Vilket inte är speciellt bra, men det gick så mycket bättre den här gången än sist, då vi oxå red på 57,...%. Nu var hon mer avslappnad och stabil i formen, bättre känsla genom  hela programmet. Men vi fick istället några större missar. Hon fattade fel galopp, och det tog lite tid att rätta till, stod inte still i halten och  taktade i skritten. Men faktiskt väldigt nöjd över den ritten! 

 

Hoppning, 95 cm; Inga problem tänkte jag, som vanligt.Om hon inte kom på att hon ska stå och stegra vid utgången, då det var utomhus. Framridningen gick skit. Jag la henne pissdåligt på hindren och allmänt dålig känsla. På banan lika dant. Inget flyt och hade ingen bjudning, kom fel på hinder och på 3:e hindret, kombinationen vägrade hon! Hon som aldrig stannar! Ja, jag vart lite smått chockad. Kom över den iaf, Och kom till 6:e hindret där hon oxå vägrade. Vi kom iallafall runt till sist, med 16 fel på hinder, plus tidsfel... Usch! Vilken fruktansvärt dålig ritt det var! Och det är jag som får ta på mig det. Nog för att Mere glodde lite här och där. Men näe va dåligt jag red! Sen fick jag springa upp till sekritariatet och fråga vad maxfelen i hoppning får vara för att få gå ut i terrängen. Inte över 16, så det var på håret det! ;)

 

Med den otroligt dåliga känslan från hoppningen plus att Mere ofta bara blir tittigare på saker ju mer det går på dagen kändes det inte bra inför terrängen. 

 

Terräng, 90 cm; Jag kunde knappt rida fram, Mere var så jäkla taggad alltså. Stod på stället och studsa och hoppa. Och efter hindren bara tog tag och drog...kul. PLUS att det regnade! Normalt rider jag aldrig med spö på Mere för hon blir lite mer stressad av det. Men nu valde jag att göra det i och med att hon stannade på hoppningen och det var ju tur! Första hindret började hon sådär att backa av, så då la jag bara på spöt lite lätt på bogen och då tog hon tag i hindret som hon brukar. Så ja, vi kom igenom hela banan felfritt på hinder (men givetvis tidsfel)! Så jäkla glad var jag alltå. Hon kändes så grymt fin när hon väl bara gick på hindren utan att kolla en massa. Men så fruktansvärt stark! Puh! Nu tycker jag ju att Åkerbo har en väldigt lätt debutant bana. Det är i princip bara hinder som står. Ingen bank, dike, nerhopp eller höjdskillnader alls. Bara en rätt platt äng, med hinder på. Vattnet valda jag att sakta av och skritta ner i så det inte kommer som en sån överraskning för henne, utan hon får tid att både titta och tänka vilket funkade bra!

 

Så även om det var riktigt depp mitt på dagen så slutade det med att jag var världens stoltaste över fina Mere! Men jag ska börja ha på nosludden nu iallafall på tävlingar. För hon blir inte alls lika tittig på saker då. Och det var sen jag tog av den som hon börjat kolla mer. Samma sak när jag rider hemma.Då kan hon hoppa rätt upp i luften för att hon plötsligt fick syn på en skugga under fötterna på henne. Så ja, nosludd och spö, från och med nu! ;)

 

Dressyrhästen Mere!

 

 

I veckan har det vart fullt med både jobb, hästar och träning. I söndags var Mere och jag iväg till Ljuslingsbacken och tränade terräng. Det gick bra och jag tycker vi fick hoppa mycket olika hindertyper, vilket var nyttigt. Fick även många bra tips osv. Men Mere är, som jag tidigare sagt, så otroligt svår i munnen. Och jag vet att hon inte alls ser så stark eller svår ut från backen. Men det är en helt annan sak när man sitter på henne och känner. Hela, hela tiden får man sitta och känna av osv. Sören brukar ju även ofta filma, och även där kan jag sitta och kolla på filmerna och tänka, "varför gör jag inte bara så" eller " bara jag gör sådär kommer det funka", men sen när jag vell sitter på är det inte bara att "göra så..." Otroligt speciell i munnen är hon! Det kändes kanske som om tränaren hade lite svårt att förstå just det problemet. Annars var han väldigt bra, förklarade bra och vi fick även hoppa ganska svåra hinder. Eller svåra och svåra.. men inget som jag och Mere hoppat förrut. Hon kollade på vissa hinder och jag måste lära mig att rida mer ordentligt. Men överlag, bra träning. Får se om vi åker dit nån mer gång. Trossnäs som iallafall ligger lite närmre har ju bara träning tisdagar och torsdagar och då slutar jag ju kl 16, så då hinner jag inte.. Därför var det ju bra att detta var på söndagar! =) 

Sen i tisdags var det dressyrträning (mm, det trodde ni inte va!?;)) för Anna. Bara ca 20 min att åka, så väldigt smidigt! Jag har inte vart så direkt intresserad av just att träna för tränare eftersom Mere vart som hon vart. Och jag har känt att det inte skulle ge så mycket. Ett tag kunde vi ju inte galoppera utan att skena. Hon körde bara upp huvvet. Och ingenting funka. Kunde inte rida många meter i form och hon var riktigt tjaffsig. Att hitta en "vanligt" bett som det faktiskt GÅR att rida på har oxå vart svårt. Och jag tror att Mere just behövt tid till att mogna lite och att stressa ner och även att vi skulle hitta varandra mer. Men nu har vi kommit så pass långt att jag känner att rida för tränare ger något, eller ja, det kommer hjälpa oss framåt. Anna var jätte trevlig och det kändes verkligen som hon lyssnade och förstod våra problem och kom med bra tips och ideér. Dessutom var hon väldigt glad och positiv. Överlag låg fokus på att jag skulle tänka att jag skulle rida mer med skänklarna, rama in henne mer. Jag rider lite för mycket med händerna och vill hjälpa henne för mycket. Istället ska jag försöka släppa efter mer så hon själv får hitta balansen och bli stadigare. Tyckte verkligen att det gav mycket att rida för henne, så det blir definitivt flera gånger! =)

Idag fick Mere gå ut och galoppera på lite, och ja, den här gången var det faktiskt fart! Det är ju verkligen något vi måste träna på, att kunna rida i ett lite högre tempo i terrängen. Och det funkade okej, bromsen är vell lite halvdålig och styrningen med för den delen, men gas funkar iaf! ;)

Jag kan oxå glatt meddela att Blackie nu rids som vanligt igen. Såren läker fint och han är pigg och glad. Nu till helgen ska vi nog träna på att åka transport. Vi får helt enkelt göra så att vi tar ur bommen och mellanväggen så får han börja med att åka så. Har tänkt att bara åka till mamma och rida ut en sväng där, tillsammans med raggsockorna! Så får vi se hur han sköter sig på nytt ställe m.m. Till veckan sen är det ju en liten pay & jump i Hallsberg (där Mere var sist) som jag skulle vilja åka på. Känner lixom att jag vill iallafall komma ut lite med honom. Idag var han ute och travade och galopperade med hagkompisen Medina. Som vanligt är det lite töligt att gå från stallet. Sen är han ju en liten busponny, så lite bock och hopp i galoppen måste det ju bli. Men annars sköter han sig riktigt bra. Jätte fin och mjuk i munnen. Tur man har en sån häst iaf..;) Försökte oxå på Blackie det jag skulle träna på med Mere, att rama in med skänklar och gud vilken skillnad på häst. På han var det så enkelt att få till det! Fina killen <3 Som jag hoppas håller sig frisk nu.

 

Meres planer för helgen är hopptävling på söndag, i Lindesberg, 90 och 100 cm. 

 

En glad Mere! <3

 

 

I torsdags skulle vi åka till Mantorp och hoppa lite terränghinder med Blackie tänkte vi. Han har ju inte åkt mycket transport men stod väldigt snällt när vi hämtade honom från Täby. Då hade han ju ioförsej fått lugnande. Men sen har jag ju lastat i och ur honom flera gånger och han har inte brytt sig det minsta! Det gick bra och lasta och sen var han lite otålig i transporten men annars var det inget speciellt. Flera gånger fick Sören stanna och jag sprang ut och kikade till honom bara för att se så han stod på benen, och det gjorde han då. Tills vi kom till Laxå. Det kändes verkligen i hela bilen när det hände. Han hoppade alltså över bommen, eller stegra och fastna med frambenen över bommen eller något liknande. Han nästan satt på rumpan, med bakbenen under mellanväggen (det är en sån där mjuk mellan vägg, som gick sönder för 375:e gången typ) och så frambenen över bommen. Sören fick springa och öppna i bak och flytta mellanväggen så mycket som gick. Det är ju alltid jätte svårt att veta vad man ska göra när dom fastnar sådär, det finns ju inga utrymmen att röra sig på direkt. Men sen när han fick lite mer utrymme gjorde han nått ryck och kom loss. Mitt på vägen stod vi! Det gick iaf bra och han var inte halt utan hade bara några små ytliga sår. Fick leda bort honom till en lite enskild parkering där vi kunde lasta igen för att åka hem. Vi körde vell i 10 min så kändes det exakt likadant igen och vi hade sån tur att vi kunde köra in på en liten sida vid vägen för att kolla honom där. Den gången satt han lite värre. Han hängde mer framför bommen. Och huvudet var helt vridet eftersom han satt fast (trodde han skulle bryta nacken av sig) och han hade även fastnat med ett bakben i mellanväggen. Näe fy, vad otäckt det var! Jag fick tillsist loss grimskaften och Sören försökte hjälpa till med att få loss hans bakben. På något helt otroligt sätt kom han lös och kom utkravlandes igenom framdörren! Tappade grimman gjorde han oxå. Men han kom upp på fötter och vi fick på grimman igen och kunde gå till ett stall i närheten. Inte heller då var han halt utan ställde sig nöjt och åt gräs... Dock mer småsår och sår i huvudet och även ett lite större högt upp på vänster framben som jag var lite oroad över. Sen vågade inte jag köra honom med dom där äckliga frambommarna nått mer! Vi plockade ut allt i transporten och han fick stå lös - inga problem, stod som ett ljus hela vägen hem. Väl hemma fick han tvättas och bli omplåstrad och sedan gå ut i hagen igen till sina tjejer, då var han nöjd! Kunde ha gått så jäkla illa, jag är fortfarande i chock över att det faktiskt gick bra. När jag såg honom andra gången i transporten trodde jag inte han skulle komma ut levande, och gjorde han det skulle han ha brutit så många ben som går. Men nej, ingenting! I lördags red jag, och han kändes precis som vanligt, och det lite större såret började läka fint och han var pigg och glad! Men sen fortsatte tyvärr Blackies otur... I måndags fick han en spark av Medina i hagen, och gissa vart!? Jo EXAKT där det tidigare såret var! Vad är oddsen lixom? Så han fick även ett till liknande sår precis bredvid det första. Så jag har försökt att tvätta och hålla rent m.m. Det jag oroar mig mest för är ju infektion, för annars går han helt ok. Väldigt stel i början men sen bara bättre och bättre, Men igår var han så jäkla svullen så då ringde jag veterinären som då kom i dag och kollade på det. Han sa att jag skulle fortsätte göra rent och hålla såret öppet, Sen fick jag även pencillinsalva + hippotrim utskrivet som han då ska ha en gång varje dag i fem dagar nu. Lille killen! Otroligt duktig är han iaf när man hålls med honom... Känns som vi aldrig kommer igång ordentligt... och så himla typiskt, på fredag hade jag anmält oss till en pay & jump, men ja... Det vart det ju inget med då! 

 

Min fina kille! <3

 

 

Otroligt dålig uppdatering! Men ja, nu har jag haft en liten paus... på typ tre veckor!! ;)

Mycket hinner hända på tre veckor, jag ska iallafall skriva om Meres tävling, 1 juni. Och Blackies olycka i transporten i torsdags. Annars har det vell inte direkt hänt något sådär jätte speciellt. Jag har ridit som vanligt och hästarna har ridits både i paddocken och ut. Jag har jobbat på Kga Kommun på veckorna och lite i Hasselfors på helgerna. Igår körde jag från 6.00 - 19.30, jag trodde verkligen aldrig att dagen skulle ta slut, men det gjorde den tillslut! Sören var snäll och fixade hästarna åt mig då. Idag jobbade jag oxå i Hasselfors, 6.00 - 14.00. Liite skönare dag! 

 

Imorrn ska jag och Mere på en pay & jump i Hallsberg. Från början var det meningen att Blackie skulle dit och bara hoppa en liten låg bana bara för att komma ut på tävling. Mere tyckte jag var lite över klassifierad för att vara med eftersom hon har gått klockrent på alla banor i år. Men saker ändras fort! Blackie skadade sig ju som sagt i transporten i torsdags, riktigt otäckt! Och Mere gick inte alls som väntat på sista tävlingen, så ja, då får helt enkelt Mere komma ut på träning och Blackie får vänta lite med debuten. 

 

Mina fina! <3