7 juni: Fälttävlan, deb 90, Stora Wäsby

Går på Runsten Equestrian, alltså där vi var på fälttävlansläger. =)

 

20 juni: Fälttävlan, deb 90, Trossnäs (midsommartävlingarna).

 

5 juli: Fälttävlan, deb 90, Ljuslingsbacken

Så ser planeringen ut nu. Får se om det blir nån hopptävling  och dressyrtävling nånstans oxå. =) 

 

 

 

12.50 idag ska jag sitta framför datorn och kolla på alla fina hästar och duktiga ryttare som ska rida terrängen idag och givetvis heja på dom svenska ryttarna, som för övrigt ligger rätt bra till efter dressyren. Snacka om tuff bana!! Ska bli riktigt roligt att se!

 

Kolla in banan!

 

 

 

 

Usch, idag var det regn och rusk. Så det fick bli ridhuset. Mere jobbar jag bara med att hon ska bära sig själv, hon försöker med allt för att slippa. Hänger sig på tygeln, blir springig, trycker sig åt höger, funkar inte det trycker hon sig åt vänster. Jag har ju vart alldeles för snäll när jag rider henne, så jag har ju försökt att hjälpa henne hela tiden och stödja upp och det e klart att det är bekvämt för henne. Så nu försöker jag bara sitta och göra så lite som möjligt. För det första är det jag som bestämmer takten, så då blir det ganska sakta, eftersom Mere mer än gärna går fort. Sen hänger hon sig på tygeln, då släpper jag efter, så hon inte får något stöd där. Sen trycker hon sig gärna åt sidorna, samma sak där, då kan inte jag vara där och ge stöd med benen, utan hon måste känna att hon måste jobba och hålla balansen själv. Jag får hela tiden sitta o korrigera och plocka med henne. Men jag tycker att det blir bättre och bättre. I början av passet brukar hon kännas riktigt fin, sen blir hon värre ju mer jag rider, antagligen för att hon blir trött. Men det går framåt. Just nu rider jag på ett waterford bett (kulbett) som jag tycker funkar riktigt bra. Det blir lite starkare än vanligt bett tycker jag. Och just när hon ska jobba själv tycker jag inte att jag behöver ha ett bett som hon tar jätte mycket stöd på. Däremot vill jag ha ett mildare bett när vi ska rida "ordentlig dressyr" då hon blir stadigare med det. 

Blackie fick oxå gå i ridhuset. Jag slutade ju rida honom där för ett bra tag sen, eftersom han var så dum. Det här var ju när vi bara skrittade, så klart han tyckte det va tråkigt... och ville hitta på bus. Men idag skötte han sig riktigt bra. Dock började det med att jag knappt hann upp i sadeln och få tag i stigbyglarna för ens han sköt iväg i bockningar och bakuter över medellinjen längst bort till kortsidan. Men efter det skötte han sig som han skulle. Han är allt bra speciell den hästen... 

Han känns mycket bättre när man känner över gaffelbanden, där han hade skadorna, inte alls lika varm. Så jag hoppas verkligen att vi kan komma igång mer nu.

 

I torsdags var det hoppträning. Jag har fått lite rutiner på mina träningar nu, så varannan torsdag åker vi iväg till Askersund och hopptränar. Jag har fått så otroligt mycket hjälp sen vi började och märker ju hur viktigt det är att rida för en riktigt bra tränare som man trivs med. 

I torsdags gick det riktigt bra. Mere är lite segstartad när det gäller hoppningen, hon är ofta i hindrena och lyfter inte ordentligt på benen, utan springer mest. Som vanligt blir hon stark och på, men börjar lyssna bättre på mina förhållningar nu. Mot slutet höjde vi upp lite och Mere fick faktiskt ta i och hittade en riktigt fin teknik. Mere är så himla mycket svårare att hoppa på lägre hinder, hon springer bara då. Väldigt nonchalant oxå. Men när det blir lite högre skärper hon till sig och vi får en bättre rytm och hon får koncentrera sig på o hoppa ist för att bara springa. Hon är verkligen en riktigt svår häst att rida och ibland blir jag så trött på henne, och undrar hur långt vi hade kommit om hon vart lite lättare. Samtidigt så har jag lärt mig så mycket av Mere och kommer lära mig mer. Och det är ju faktiskt dom svåraste hästarna man lär sig mest på. Så det är bara att fortsätta träna! =)

 

 

 

 

 

Den 18 April var vi i Mantorp på första fälttävlan för i år. Det gick inte direkt jätte bra.

Dressyr, deb. 2007: Hon kändes spänd när jag red fram till dressyren och det vart absolut inte bättre inne på banan. Hon låg på och vart riktigt stark. Och jag satt bara och oroade mig för om jag verkligen ens skulle kunna hålla henne. Att vi ens tog oss igenom var nästan otroligt. Hemsk känsla! Jag vart riktigt besviken. 57% fick vi där. Som vanligt var kommentaren av domaren att hon var för spänd... 

 

Hoppning, 95 cm: Hon hoppade riktigt bra på framhoppningen! Och inne på banan kändes hon oxå fin, lite stark men. Sen mot 6:an började hon studsa och jag var inte tillräckligt snabb med att släppa fram henne, så då kom vi snett och fick en vägran. Sen vart Mere lite grinig och stegrade och knövlade lite en stund innan vi kom iväg igen och kunde avsluta banan. Så en vägran (4 fel) och massa tidsfel, 21 tror jag. Så sammanlagt 25 straff. 

 

Terräng, 90 cm: Jag var ju lite halvnervös, det e inte kul att rida henne när hon bara drar och sticker och springer vart hon vill. Och lite så har det ju vart dom senaste terränger vi ridit. Men jag bestämde att jag skulle rida ett lugnt tempo och att hon skulle lyssna. Men faktiskt gick det bättre än väntat. Jag kunde hålla henne och hade kontroll hela vägen. Så det kändes bra! 1 min efter tiden, så 24,4 i tidsfel. Men för att vara första för iår får jag vell vara nöjd. Men tycker lite att vi har tränat hela vintern, både hoppning och dressyr, mycket alltså! Och endå rider vi likadant som förra året, kändes inte jätte roligt. Inget att se film på...

 

Sen igår var vi iväg igen till Mantorp och red debutant. Det gick oväntat bra! Så här får ni filmer, till o med från dressyren! ;)

 

Dressyr, deb. 2007: Mere kändes helt ok på framridningen, eller ja, som vanligt kan man vell säga. Irriterad på flugor och lite på. Men ibland känns hon riktigt fin efter ett tag på framridningen, men sen när man ska till banan och det blir nytt osv brukar hon bli spänd. Så vart det inte den är gången, hon sökte ett riktigt fint stöd på bettet och jobbade på bra och kändes ovanligt stadig. Lyssnade riktigt bra! Vi hade några små missar, men jag var så glad efteråt! Att hon kunde gå så himla bra och stadigt! Vi fick 65,5%! Haha, vårat bästa hittils givetvis.

Framförallt var det halterna som inte vart bra, den i programet var alldeles för sen, vet inte va jag höll på med? Sen var hon lite orolig i sista. Sen var det formen, hon hamnar ju lätt lite bakom lod i vissa delar.  

 

 

Hoppning, 95 cm: Hoppade fint på framhoppningen, men var lite väl på. Inne på banan kändes det väldigt enkelt, fast hon vart riktigt stark. Men felfria var vi! 

 

 

Terrängen, 90 cm: Jag försökte lita lite mer på henne och vi kunde hålla ett ganska bra tempo fram till hinder nr 7, där började hon lägga sig på, men jag kunde hålla henne! Vid vattnet försökte hon springa på sidan, men det lyckades hon inte med utan vi kom igenom. Efter det red jag i ett lite lugnare tempo. Vet inte om det är därför det känns som hon blir så myckt starkare, när jag börjar bromsa, eller om hon blir mer o mer stark ju längre vi rider.. Ja, jag vet inte.. Hon kan ju i princip den banan utantill oxå, så hon kanske blir lite mindre på när det är lite nytt mm. Men vi var 17 sek efter tiden och fick då 6,8 straff. Så otroligt nöjd över den tävlingen!!

 

 

 

 

 

Förra helgen va jag och Mere iväg upp till stockholm, mer exakt Runsten Equestrian  för att vara med på fälttävlansläger för Ulf Johansson. Ett litet äventyr för både mig och Mere. Vi har ju bara vart iväg under en dag tidigare och inte vart kvar över natten, så det var kul att se vad Mere tyckte om det. Hon var som värsta tävlingshästen, hur lugn och fin som helst! Och jag tror faktiskt att hon mogna lite av at bara vara där, för sen vi kom hem därifrån har hon lixom sett så mycket lugnare och tryggare ut. Även i ridningen tycker jag att hon har känts mycket säkrare i. Och i transport mm, hon är inte lika orolig längre utan käns helt enkelt mer trygg i sig själv. Även jag lärde mig jätte mycket när vi var iväg. Jag känner mig mycket säkrare på Mere nu. Absolut inte det att jag brukar känna mig osäker på henne, men jag insåg att jag faktiskt har riktigt bra koll på henne och att vi klarar mycket mer än vad jag oftast tror. Jag är ju lite nojjig med Mere att inte sätta för stor press på henne eller göra för svåra saker och att saker ska gå fel m.m. Jag har oxå extremt svårt att känna mig nöjd över min ridning och har väldigt höga krav på både mig och Mere. Även om det har gått riktigt bra och vi klarat allt om vi ska och jag borde vara nöjd, så stör jag mig på den lilla saken som inte gick 100% bra. Jag vill att allt ska vara helt perfekt hela tiden. Så det jobbar jag på, att jag ska vara nöjd och positiv över det som gick bra och skita i det som gick dåligt, och inte tvärtom. Det blir inte så roligt med ridningen när man bara tycker att allt går dåligt och att man rider dåligt och inte kan något. Så jag ska försöka vara mer positiv i min ridning och berömma både mig själv och Mere mer, för vi är faktiskt duktiga på mycket. 

 

Iallafall, DAG 1 var det lite uppvärmning och enklare terränghinder. Först hoppade vi några hinder, sedan fick vi hoppa lite gravar vilket inte var några problem. Sen skulle vi hoppa coffin, fast utan hinder, bara själva graven, det ville absolut inte Mere. Hon totalt vägrade trots att vi fick draghjälp mm. Så då skulle Ulf försöka leda över henne, så han knäppte fast ett hundkoppel (som grimskaft) i tränset, Men Mere vägrade fortfarande, sen ställde hon sig och kastade sig, så Ulf tappade kopplet, som då vart helt livsfarligt, när det hängde i luften och hamnade framför henne, så jag vet inte riktigt vad hon gjorde men jag ramlade av och sen sprang Mere 2 varv runt terrängbanan innan hon sprang upp mot ridhuset och stannade så någon fick tag i henne. Hon skadade sig som tur var inte. Så jag satt upp igen och vi provade från andra hållet, så vi skulle hoppa mer tillbaka eller hur man ska sejja, så med draghjälp kom vi över några gånger.. kändes ju inte super eftersom vi skulle hoppa riktig coffin nästa dag. Vi fick avsluta passet med att rida igenom vattnet några gånger.

 

DAG 2, första passet: Bestod av gravar, coffin, bank, sunken road, smalhinder och trappa. 

Vi började med coffin, Ulf hade med sig en longerlina, så jag fick sitta av och han gick över graven och höll i Mere, efter lite övertalning hoppade hon till sist över, så gjorde dom det några gånger, sen fick jag sitta upp och så ledde han oss över några gånger, sen kunde vi hoppa själva. Men hon tyckte inte alls om det och kändes osäker och stod lixom emot varje gång vi red emot det. Vilket hon inte brukar göra mot några hinder. Ulf hade iaf med sig en maskin, så han kunde flytta hindrena. Så han började med att ställa ett hinder långt framför graven och ett långt bakom, sen flyttade han som närmre allt eftersom tills dom stod som en "riktig" coffin. Men som sagt, här kändes inte Mere alls som hon brukar, men vi kom iaf över. Sen hoppade vi en liten bank, vilket inte var några problem. Vidare till sunken road, vilket är ett nerhopp och ett upphopp med 1 galoppsprång emellan. Hur lätt som helst tyckte Mere och för varje gång vi hoppade gick det bara fortare och hon lyssnade inte alls på bromsen. Neråt går det ju bra, men sen ska ju hästen hinna med att få upp benen på upphoppet oxå, så emellan ska man ju räta upp sig lite och ta en förhållning, inget som Mere förstod efter några gånger. Vi la även till ett smalhinder innan/efter, som vi konstigt nog ändå hann med att hoppa. ;) Hur det känns, syns ju absolut inte på filmerna! Sen hoppade vi den stora trappan upp och ner och här kändes ju Mere bara så jäkla säker, kollade absolut ingenting. Avslutade med trappan upp, smalhinder och sunken road. 

 

Vi hade sån tur att Ulrika, som var med i min grupp, hade med sig filmkamera, så vi filmade 2:a gruppen och dom filmade oss. Det vart ganska lagot i tid emellan. Riktigt roligt att ha o kolla på efter.

Haha, ganska mycket roliga kommentarer i denna video...;)

 

 

 

DAG 2, andra passet: Bestod av alla möjliga kombinationer i vattnet. Mere är ju lite osäker på vatten, hon vill gärna gå i o se så det verkligen finns en botten, men när hon väl vart i brukar det gå bra. Vi hoppade i och ur vatten, upphopp och nerhopp i vatten samt smalhinder. Det gick riktigt bra! Samma sak här, när vi hoppat samma linjer några gånger blir Mere lite väl kaxig och ska gå på så få galoppsprång som möjligt, överallt och slängde sig mer än gärna ut i vattnet! Dom flesta hästar verkade tycka det var riktigt kul i vattnet faktiskt.

 

 

DAG 3, bana: Vi fick börja hoppa fram på ett litet hinder några gånger och fick vi rida banan. För den som är intresserad såg banan ut såhär: 1:Oxer. 2:Uthopp från bank. 3:Trakehner. 4:Grav  5:Hus 6A:Bord 6B:Nerhopp i vatten 6C:Smalhinder 7A:Upphopp/Bank ner i vattnet 7B:Upphopp ur vatten 8:Trave 9A:Trappa 9B:Stock 10:Låda 11:Sunken Road 12:Kulvert 13:Smalhinder 14:Kulvert

Ungefär 1* svårighet i linjer och kombinationer mm, men absolut inte i höjden då. Mere kollade inte på nånting utom vattnet, där vi fick stopp. Jag red lite dåligt där eftersom att hon dagen innan låg på så jäkla mycket red jag lite försiktigt in och då vart hon osäker. Så efter banan fick vi gå ner till vattnet och rida det en gång till för att få en bra rytm igenom det.

Hon vart riktigt stark när vi red banan, fast det syns ju inte alls på filmen, som vanligt, men kändes annars riktigt fin och säker.

Dom första filmerna är från första dagen. =)

 

 

Det var en grym helg verkligen och jag hade så himla roligt! Och dessutom fick jag träffa Camilla och hennes fina Rocky. Tyvärr red hon tiden innan mig, så då gjorde jag ju iordning Mere, annars hade jag så gärna velat titta på deras lektion. Men vi såg oftast lite på slutet av lektionen då vi skrittade fram. Dom var så himla duktiga! För er som inte vet har hon oxå en häst från Malmborg, så Mere & Rocky har stått i samma stall förrut! Det var så synd att Blackie är skadad, annars hade det vart så roligt om vi fått rida i samma grupp... Men det var iaf Camilla som tipsade mig om den här kursen, tusen tack för det! HÄR har ni hennes blogg om ni vill kolla in ett annat fint fullblod! Kanske kommer det uppdatering om kursen där oxå? ;)

När Blackie är frisk och igång så ska vi definitivt dit igen!!

Fantastisk tränare och underbara människor där och givetvis fina hästar! 

 

 

 

Ja nu känner jag mig nästan tvungen att uppdatera er lite! 

Blackie har vart iväg på återbesök till Husaby, ridprov och nytt ultraljud. Jag hade räknat med en hysterisk häst som skulle bråka och knövla, men det blir visst aldrig som man tänkt sig. Han skötte sig extremt bra och var hur snäll som helst när jag red och han behövde inte lugnande en enda gång under ultraljud och böjprov. För att vara Blackie är det rätt så otroligt! Veterinären tyckte iallafall att han rörde sig mycket bättre! På böjprovet såg hon en liten markering och på ultraljudet såg man att det inte var helt läkt än, men en klar förbättring. Jag fick börja trava igång honom, så jag ska fortsätta rida varannan dag och såhär ser planeringen ut:

 

v.1: 100 m trav x 100 m skritt x 4 intervaller.

v.2: 200 m trav x 100 m skritt x 5 intervaller.

v.3: 300 m trav x 100 m skritt x 6 intervaller.

v.4-6: 400 m trav x 100 m skritt x 7 intervaller. 

 

Tyvärr har vi haft lite otur så vi har bara kommit till v 3 än. Dom två första veckorna gick det bra, men sen tappade Blackie skor och vart öm osv. plus att jag har vart iväg på träningar och det har vart mycket annat som jag har vart tvungen att fixa. Men nu ska vi väl ta och kunna fortsätta enligt planeringen. Han har dom senaste gångerna känts super fin! Han jobbar ju så otroligt bra och jag blir så glad av den hästen alltså! Än så länge har vi bara ridit ut och travat rakt fram. Han har ju en del ideér nu när han har så mycket energi, han ska inte gå från stallet, backar och knövlar och vänder. Jag försöker bara att vara lugn och inte göra någon stor sak av det och bara vända tillbaka honom. Att bli arg på honom funkar inte riktigt. Men givetvis får jag säga till honom om han är allt för dum. Men när han väl lyssnar går han så himla bra!

 

Mere har det gått väldigt upp och ner med. Vissa perioder har hon gått riktigt bra och andra har ingenting funkat.

Jag har bytt bett och provat allt möjligt och ändrat på saker mm. Men nu tror jag att jag hittat ett bett som funkar riktigt bra till hoppningen och terrängen, där hon blir lite väl stark och jag behöver mer kontroll. Dressyren är hon ju svår i, väldigt tjaffsig och liksom på hela tiden. Egentligen är hon nog en riktig liten envis, bekväm liten dam. Hon vill inte riktigt komma till arbete där hon bär sig själv och verkligen jobbar genom kroppen, utan hänger sig på och blir springig och hon måste lära sig att vänta och att lyssna vad jag vill.

Vi har iallafall vart iväg på mycket träningar och det har gått framåt. Förra helgen var vi iväg på 3 dagars fälttävlansläger på Runsten  för Ulf Johansson och jäklar vad bra det gick! Vi har även vart iväg på två fälttävlan. Filmer kommer från dom! 

 

Mere & Blackie i hagen.

 

Vilken otroligt fin och trevlig klinik! Och för att inte tala om veterinärerna och personalen! Så himla proffsiga och duktiga! Dessutom fick jag nog bästa veterinären, (ja alla är nog bra) hehe, men hon hade hållt på med fullblod tidigare och även ridit fälttävlan! ;) För även om fullblod oxå är hästar, så är dom endå lite speciella och egna, båda psykiskt och fysiskt, så då känns de bra när man är runt folk som vet och kan dom. :) vi började med att springa för veterinären. Blackie var ju ganska så spänd, ja. Hon tyckte att det såg ganska bra ut, men att eftersom han var så på tårna döljer det oftast hältan. Så han fick lite lugnande och sen gjorde hon böjprov. Helt ren i båda fram. I bak hade han knappt 1 grad i höger bak och liten markering på vänster bak. Sen fick jag longera honom, och hon tyckte då att han såg lite "trippig" ut i bak. Hon kände igenom hela honom och tyckte han var jätte fint musklad iallafall! När hon kände över korset reagerade han på vänster sida, så då bestämde dom sig för att göra ultraljud på bäckenet i och med att han hade reagerat både på högt och lågt på böjproven. Där hittade dom ingen inflammation eller liknande. Va jag fattade så kollade som även SI leden på det sättet, och såg inget konstigt. Så då ville dom kolla gaffelbanden. För tydligen var det väldigt lika symtom på just SI leden och gaffelbanden. Så då gjorde dom ultraljud på höger gaffelband, där såg han ett litet ställe som såg misstänkt ut. Så då bedövade dom där och vi fick göra ett nytt böjprov, helt ren! Gjorde böjprov på vänster, pytte pytte markering, ultraljud på det med, även ett litet ställe där. Så han har alltså en inflammation i båda gaffelbanden i bak. Dock var det verkligen jätte lindriga. Så hans behandling är att han nu ska få Metacam i ca 10 dagar och sen stötvågsbehandling med två veckors mellanrum 3 gånger. Första behandlingen fick han direkt där. Han ska även skrittas uppsutten varannan dag. Efter 6-8 veckor, återbesök med ridprov och nytt ultraljud. Hon sa att det kunde bara vara så att själva läkningen hade stannat av, så då kunde stötvågsbehabdlingen sätta igång det igen. Känns så skönt att det var en så liten skada och framförallt att han inte behövde nån boxvila, för det hade inte blivit lätt! ;) Och han fick så mycket komplimanger Blackie, att han var så fin och fin färg, fin i hullet och bra musklad, av både veterinärer och andra där. Och öh... att han va liten? Haha ingen komplimang kanske? ;) haha dock tror alla att han e en liten tjej först, men de e bara för att han e såå söööt!! ;) Dessutom fick han en sån där "slickburk" som han bara älskar, som han kunde roa sig med när han vart otålig. ;) Haha! Veterinären berättade oxå om att der fanns forskning om godis som mutor, längst upp på listan kom små ponnysar, som var lättast att muta. Och gissa vad som kom allra längst ner, som mest svår mutade, jo, fullblod! ;) Men det gick ju fort att konstatera att Blackie är mer ponny än fullblod! ;) 

 

Jag förstår verkligen att Husaby har fått så bra rykte, jag tänker aldrig åka någon annanstans nu. Går inte ens att jämföra med andra kliniker jag vart på. Men nu är det ju faktiskt nära för oss oxå, tog ca 1 timme 15 min dit. Så nästa besök blir ju då alltså om två veckor igen och då ska han ju bara få stötvågsbehandlingen, så då lär det gå fort! =)

 

Och jag har så ont i magen. Blackie gick iaf in direkt, så än så länge går det bra. Vi var ju tvungna att lastträna lite igår och Blackie var totalt hysterisk, men till sist gav han med sig och klev in. Så det var verkligen tur att vi gjorde de. Annars hade vi aldrig kommit iväg..

 

 

 

Som rubriken, det har vart mycket upp och ner. För det första har min hårddisk pajjat, så har ingen dator för tillfället plus att alla bilder och filmer från förra året är borta. Får försöka lämna in den nånstans och se om det går att få tillbaka dom. Det värsta är att jag har en bärbar hårddisk, men jag har vart för lat för att lägga in bilderna. Gah! Så arg på mig själv! Blackie har gått nått otroligt bra, så himla fin har han vart, tills för ca två veckor sedan, då var han halt i bak. Jag fick ju givetvis ont i magen och gick o va orolig, men efter några dagar var han ohalt igen och jag började rida -lika fin igen. Dock var det en uppmärksam läsare som skrev att hon tyckte att han såg halt ut i bak på dom senaste filmerna. Så jag satt o kollade, men tyckte han såg jämn ut. Så skrev hon att hon tyckte det såg ut som höger bak. Och ja, när jag kollar på honom ser jag att det ser konstigt ut vid korset, och han gör något med höger bakben. Känns verkligen inte roligt om han vart så länge.. Men det är väldigt otydlig. Och jag har ridit för olika tränare vid olika tillfällen och ingen har uppmärksammat det. Så nu har jag läst om alla möjliga skador och sjukdomar. Men det konstiga är att han är så himla fin och mjuk att rida. Inge tjaffsig eller ojämn. Arbetar jätte bra och har musklat sig jätte mycket på senaste tiden. Jag har iallafall bokat en tid på Husaby Hästklinik, som jag har hört mycket bra om! Så får vi se vad dom kan hitta.. På fredag ska vi dit. Och igår hittade jag en konstig knöl mellan ganascherna på honom, ingen aning om vad det kan vara?! Men dom får kolla det oxå på fredag. Usch för sjuka hästar.. Annars är han pigg och glad som vanligt. Lite gladare nyheter, Mere har på senaste tiden gått sjukt bra! Vi har vart iväg på både hoppträning och dressyrträning vilket har gått så bra! Hon har börjat bära sig själv mer och lyssna. Tyvärr har jag ju som sagt ingen dator än, så får bli film senare. Idag är det hoppträning igen med Mere och till veckan ska vi rida ut och galoppera en massa! 

 

 

 

Hur duktig var inte Blackie idag då. Jag tänkte egentligen inte rida idag, men hade lite tid över, vad passar då bättre än att ta ett litet pass i ridhuset såhär på en lördagskväll? ;). För en gångs skull tänkte jag rida barbacka. Har ju aldrig gjort det på Blackie, men han är ju oftast snäll sådär, så ja, jag testade och det gick bra, så efter ett tag var jag bara tvungen att testa att rida utan träns oxå, bara för att se. Så jag hade en tygel runt halsen på honom. Och hur himlans duktig var han inte! <3 Lyssnade jätte bra, oftast iallafall. Han var bara tvungen att göra två tvärnitar för att se om matte kunde sitta kvar, annars såå duktig! Man får ju faktiskt inte glömma att han bara är 4 år, eller 5 får man vell börja räkna honom som nu egentligen!! =) I slutet på januari har han bott hos mig ett år, så för exakt ett år sedan stod han fortfarande på Täby, lilla bushästen. Och sista löpet han gick var 19 dec förra året och då kom han 3:a. Tyvärr var det oxå antagligen under det löpet som han fick senskadan, vilket var jätte tråkigt för Stall Malmborg, eftersom han hade sprungit rätt bra förra året. Fast hade det inte hänt, hade ju inte jag kunnat köpa honom, så det var nog meningen att han skulle hamna hos mig iallafall! <3

 

Tycker det är otroligt bra och nyttigt att rida barbacka. Dels för sitsen och balansen. Men även så tror jag att det får både häst och ryttare att lita mer på varandra. Det blir ju lite närmre och inte lika "säkert" som med sadel utan man får ha lite mer tillit till hästen. Dock år det väldigt sällan jag rider barbacka. Kanske något man skulle göra lite oftare!

 

Så sööt och snäll kille idag! <3

 

Blackie fick vara med på sin första hoppträning här i veckan. Jag vill ju framförallt att han ska få hoppa mer. Då är det bra när det blir olika övningar, som det oftast inte blir när man hoppar själv. Samt jätte nyttigt för honom att träna med andra hästar och få bra tips och ideér från någon duktig! Haha, som ni ser på videon är han inte världens pålitligaste.. ;) Men jag tycker han skötte sig bra! Och han bjuder på hindren och hoppar fint! Sen måste vi bli mer samspelta, men det kommer ju allt eftersom. Tyvärr var det rätt dåligt underlag just när träningen var, för dom hade lagt på ny flis, och hade inte hunnit blanda det, så då vart det lite halkigt, så man fick ta det lite lugnt i svängarna. Imorgon är det hoppträning igen, fast för en annan tränare. Då ska jag hoppa både Mere & Blackie. Det ska bli riktigt roligt!

 

Visst e han fin, gulleprinsen!? ;)

 

 

 

 

 

Pia var här förra helgen och kände igenom hästarna. Vi började med Blackie, han brukar ju inte gilla det speciellt mycket, utan har trampat runt och inte riktigt tagit det till sig. Pia tyckte det kändes som en helt annan häst sen första gången hon var ute. Han var jätte mjuk och fin. Hon tyckte även att han musklat sig mer och var fin i hullet. Så det var roligt! Dessutom verkade Blackie tycka om det! Han stod faktiskt still och Pia kunde gå igenom honom helt och hittade ingenting! Så himla skönt! Mere därimot, som brukar bara stå och njuta, var inte alls sig lik. Hon trampade omkring och var spänd. Hon har ju två ställen som Pia har anmärkt på. Ett nästan precis där sadeln slutar och ett mellan frambenen där hon känns jätte spänd. Och det har hon känt varje gång hon har vart ute och har då gett behandling för det. Vi funderade lite över vad det kunde vara, framförallt det vid ryggen. Även fast Pia tryckte en bit under det, såg man lixom hur det bara spände upp där. Så frågade hon om hon arbetar bra med bakbenen, vilket jag tycker, men sen efter lite mer eftertanke har jag sett att hon mer lyfter upp bakbenen, inte sträcker ut så mycket. Så det är nog anledningen till att hon är spänd där. I vilket fall som helst, tryckte Pia till på ett ställe, ganska ordentligt, och sen såg det ut som det bara släppte. Och till och med jag kunde se skillnad från där jag stod. Hon såg så mycket mer avslappnad ut i ryggen! Pia hade oxå precis införskaffat sig en laser som hon testade lite på båda. Och den lät ju lite, Blackie brydde sig iget speciellt, men Mere tyckte den var jätte obehaglig! 

Blackie, var det bara att fortsätta rida som vanligt och Mere skulle få vara utan ryttare i 3 dagar men skrittas lite för hand då. Så i onsdags satt jag upp på Mere, och det var som en helt annan häst! Hon gick avslappnat och kändes så mjuk i traven. Och när jag kollade i spegeln såg hon bara så mycket mer avslappnad ut i bakbenen eller hur man ska sejja. Så det känns riktigt bra! 

 

 

 

Ja, vi lever. Väldigt dålig uppdatering här...

Men det har hänt lite grann iallafall, Blackie har vart iväg på träning för Anna. Och det gick faktiskt bra att åka med honom, inga stora grejer han höll på med i transporten, förutom att man såg att han inte var helt nöjd, men han vänjer sig nog allt eftersom. När vi kom fram skötte han sig helt ok. Sen när vi kom in i ridhuset låg det en jätte läskig slang vid kanten, så då totalvägrade han att gå till det hörnet. Det är typiskt Blackie han ser nått som e lite läskigt, och då början han hoppa och sparka bakut, osv. Och jag vet ju att han egentligen inte är speciellt rädd, för han är rätt cool sådär. Så då får vi bråka lite, men tillsist skärpte han sig. Jag sa till Anna att jag ville att vi skulle träna på att flytta för skänkeln och att han i galoppen alltid går med bakdelen inåt. Så vi började med lite skänkelvikning, och jag fick lite tips där. Sen jobbade vi nästan bara med att rida i öppna och min sits. Framförallt har jag en högerhand som jag måste lätta mer i. Men de e ju så svårt när man lagt sig till med massa dåliga vanor!

Vart mycket galopp på volten där jag skulle försöka styra in honom i lite öppna och få bakdelen mer rakt under. Men det går ju inte att lita på Blackie direkt, för rätt som det är blir det en tvärnit och bakut och pip. Sen driver man på fram och han går lika fint igen. Vi fick två varv på volten där han var tvungen att testa om han kunde få av mig för det vart lite föör jobbigt. Haha, som ni kan se på filmen... Väldigt nöjd, som vanligt, med lektionen. Tycker man får så himla mycket hjälp! 

 

 

 

Så mycket träning efter lektionen har vart i just öppna. Och vilken skillnad det har blivit! Han svarar så mycket bättre på skänkeln och flyttar jätte bra! Nu kan vi rida helt rakt i galoppen, jag får vara med och peta in bakdelen lite, men förut var han bara så nochalant och svararde inte alls. Bra med speglar i ridhuset när man ska träna på det! Överlag har Blackie jobbat på riktigt bra! Även om han blir lite trött och tycker det är jobbigt, kämpar han på  och gör det man ber honom om! Han kommer bli en riktigt fin häst! Eller ja, det e han ju redan , men ni fattar! ;) Jag tycker han har växt väldigt mycket i sig själv. Det är absolut inga problem att ta in honom själv och ställa honom på stallgången. Han står så snällt så! Han är inte heller lika orolig över att vara själv utan sköter sig riktigt bra! Duktiga killen! <3 

Jag har även hoppat hästarna. Jag ställde mest bara upp lite hinder för att dom skulle få hoppa lite, så inget avancerat vart det. Men båda fick iallafall hoppa vattenmatta. Mere hoppade direkt, men Blackie var tvungen att kolla lite extra. Blackie har börjat bjuda riktigt fint på hindrena, ibland lite väl mycket, för då springer han bara mot hindret och lyssnar inte riktigt på förhållning, men det blir nog bättre ju mer vi hoppar. Haha, sen vet jag inte va han fick för ryck, bara sparkade bakut innan ett hinder och fortsatte tills långt efter...endå lyckades han komma över hindret.

Mere ska ju allt gå så fort med. Mest problem är ju när vi landat, då bara drar hon iväg. Det spelar kanske inte så stor roll när man bara hoppar enstaka hinder, men kombinationer. Men jag har börjat gjort så, att drar hon bara, tar jag tag i henne ordentligt och sen fortsätter. Sen blir det oftast en stor skillnad nästa gång vi kommer där, då väntar hon mer. 

 

Här kommer film från hoppningen.

 

 

 

Blackie har oxå vart med på en hopplektion, i söndags. Perfekt för honom, dels att komma in lite mer i hoppningen, men framförallt hoppa med andra hästar, vårat största problem på tävligar. Och på måndag är det hoppträning igen, då ska båda vara med! Så himla roligt att vi kommit igång med hoppningen nu! 

 

 

 

Jag trivs så himla bra i stallet! Och hästarna verkar oxå trivas jätte bra. I onsdags red vi ut och kollade lite. Red Mere först, så jag kunde kolla lite hur det såg ut osv. Hon var rätt så framåt, ja! Hon stod på stället och studsa, haha, men det är det vi ska  träna på mycket härframöver, att vi ska kunna rida i ett bra tempo o broms och styrning ska fortfarande kunna fungera. Sen var det Blackies tur, han skötte sig oväntat bra. Gick fram och höll inte på med några dumheter, backa eller sparka bakut. Han är ju bara för fin att rida den hästen! 

I fredags vart dom skodda, och skötte sig jätte bra verkligen! Blackie tycker ju inte riktigt om att stå i boxen om han inte vet vad som ska hända, så han värmde upp lite lagomt med bakuter, pip och lite fina travsteg nu när han har sån stor box. Men väl på gången skötte han sig som sagt iaf. Dom vart skodda med snösulor och 4 broddhål i varje sko, så nu kan snön komma! ;) Bara för det blir det vell ingen riktig vinter... Har även ridit en del i ridhuset, hur skönt e inte de då, när regnet öser ner!? Mere har noll tålamod, och allt ska gärna gå fort. Men tycker endå hon har känts ganska mjuk och trevlig i munnen. Blackie har oxå vart duktig, skulle vilja ha honom lite mera framåt, och "mellan hand och skänkel". Idag kom han fram lite mer iaf. På lördag är det Anna träning igen, tror att det är Blackies tur då. =) Nyttigt för han att åka transport själv och komma till nya ställen! =)

 

Skoning pågår..

 

 

 

Saker blir ju som sagt aldrig som man tror... Blackie har ju vart så snäll och lugn att rida, även ok på nya ställen, så trodde inte det skulle bli några problem. Så vi gick bort till ridhuset och han var lite spänd. Det var en rodeohäst jag satt upp på, tror jag. Jävlar vad han bockade och sparkade bakut...o pep... Sen efter ca 10 min hopp och studs, på bortre kortsida tog han bara av, och längst hela ridhuset, alltså världens bocksprång, både högt o långt! Kändes som vi va flera meter upp i luften. Den serien slutade med att jag låg på backen. Slog mig rätt bra, fast inget allvarligt! Men kan va rätt jobbigt när man känner sig helt mörbultad endå, tycker jag. Haha, men det roligaste e Blackies blick efter han har fått av en, jag trodde ju att han skulle springa iväg, men nej, som alltid kommer han med öronen spetsade och går emot en och ser ut som världens gulligaste snällaste häst, som aldrig skulle göra så! Som undrar vad man hålls med... Sen när jag satt upp igen kändes det att han tänkte göra samma sak igen. Men okej att han busar lite ibland, men inte kasta av folk! Näe, så då fick jag seja till honom och så försökte jag rida på lite. Ju längre vi red desto bättre gick det, och Blackie lugnade ner sig lite. Men minsta lilla det blir lite för jobbigt är det hopp och bock. Men emellan det var han bara såå himla fin. Så han vart förlåten ganska fort endå! ;) Liite överskottsenergi tror jag!

 

Mere då, trodde jag skulle vara jätte tjaffsig och hetsig. Hon brukar alltid vara det när hon stått ett tag. Men hon därimot var som värsta gamla damen. (Iaf jämfört med Blackie). Allt var ju nytt för henne oxå, men hon reagerade inget speciellt. Hon kändes ovanligt mjuk och fin i kroppen. Inget att klaga på där!

 

Måste iaf sejja att båda två verkar trivas riktigt bra! 

 

Mere kikar ut från sin box.

 

Igår flyttade vi hästarna. Det gick bara bra. Jag trodde att Blackie skulle härja när han kom dit och in i sin box, men typiskt, när man verkligen tror något, går det helt tvärtom. Han gick bara in och ställde sig och åt, cool lugn! Meres grannar var lite griniga på henne, men det blir nog bra så småningom. Idag släppte jag ut mina själv, och det funkade bra. Dom verkar trivas. Dom har ju nu haft en ganska lång vila, men nu så ska jag sätta igång ordentligt igen. Och vilken skillnad på tid. Det tar ca 5 min från lägenheten till stallet. Till Karlskoga tog det ca 30 min. Snacka om att spara tid!

Nu ska jag ut till stallet för tredje gången idag och rida! =)

 

 

 

Vi har ju vart utomlands en vecka, kom hem i onsdags. Så det har verkligen vart fullt upp med packing till nya stallet mm. Både innan och efter. Vi hade det iaf jätte bra där. Jag har ju bara vart i Egypten tidigare, så jag har ju inte jätte mycket att jämföra med. Men jämfört med Egypten kändes Kap Verde mycket "fräschare", framförallt maten. Folket var väldigt trevliga, inte lika på som i Egypten. Kap Verde är en liten ögrupp i Atlanten ca 50 mil från Dakar, men tillhör Portugal. Vi var på ön Sal, som är en ökenö, så det fanns inte jätte mycket att göra, utan vart mest sol o bad och ta det lugnt, men det var ju därför vi var där oxå. Stranden var så himla fin, den var ca 8 km och sanden var bara såhär finkornig och inte en sten nånstans och vattnet var verkligen sådär blått och grönt. Därimot var det, vissa dagar världens vågor! Man fick försöka hålla lite koll så man inte hamna precis under vågen när den slog över. Gjorde den det, fanns inte en chans att hålla sig på benen, och man hade sand och vatten överallt sen! Men jag tror alla fick sej en åktur, haha, vissa mer än andra! ;)

Här kommer lite bilder från stranden.

 

 

Idag var det träning för Anna Danielsson igen. Fick såå himla mycket hjälp sist med Mere och det har gått mycket framåt. Idag kändes Mere mjukare redan från början. Något jag därimot har tänkt mer på nu när Mere blivit trevligare och lugnare i munnen är att hon är fruktansvärt nochalant. Och minsta lilla man tar i tygeln, måste hon bara bita sig fast lite innan hon tar stöd på tygeln igen. Och för att inte tala om BROMS, det finns lixom ingen och det är ju faktiskt nödvändigt att ta i tyglarna när man rider oxå. ;) Iallafall, så pratade jag med Anna om det och vi tränade på att ha ett fint jämnt stöd på tygeln och på en del övergångar. Fick även denna gång mycket hjälp och bra tips och ideér med mej hem! Mere har ju lite halv vila nu i oktober, så det är enbart väldigt lätt ridning med fokus på att hon ska vara mjuk med ett fint stöd på tygeln. När vi kom hem från träningen red jag Blackie. Jag var lite orolig över att sitta upp och att han skulle kännas dålig, stel m.m. Ibland kan ju hästar se ok ut från marken. Men inte alls kännas bra när man väl sitter på. Men han kändes riktigt pigg, fräsch och framåt. Kände absolut inga konstigheter. Så  himla skönt! Och som vanligt, supermjuk och fin. Han har ju faktiskt i princip bara stått i en månad, men det märktes verkligen inte. Och vad jag älskar att rida den hästen! Skötte sig exemplariskt oxå! Haha, det skulle veterinären ha sett. Han verkade nämligen väldigt orolig över Blackies "överenergi". Och gav mig som råd att longera dom första dagarna så att jag inte skulle ramla av... i princip. Ioförsej  verkade Blackie mer vild än tam när vi var där, så är förståeligt. Det vart ett väldigt kort pass i alla tre gångarterna och han kändes lika i båda varven. Bara att hoppas att det inte är något som kommer tillbaka nu när han börjar ridas igen. Men som sagt, idag kändes han iallafall jätte fin! =)

 

 

 

Här kommer en sammanfattning över årets fälttävlingar och även en jämförelse på hur det gick från samma tävling, fast förra året. Då jag inte uppdaterade alls.

 

I dressyren räknas procenten om till ett straff. Ju bättre procent, desto lägre straff.

 

Hoppningen bedöms som vanlig banhoppning.

Rivning: 4 straff.

Vägran: 4 straff. (3 vägringar innebär uteslutning)  

Tid: 1 straff per påbörjad sek. 

Max: 16 fel på hinder för att få rida terrängen.

Terräng: 

Vägran: 20 straff. (3 vägringar på samma hinder eller 4 vägringar totalt innebär uteslutning.)

Tid:  0,4 straff per påbörjad sek. 

 

För att få gå upp en klass, i detta fall från Debutant (90cm) till Lätt klass (100cm) måste man kvala. Det innebär minst 2 godkända debutanter. Som godkänt resultat gäller:

 

* Ej mer än 75 straff i dressyren.

* Max 16 fel i hoppningen.

* Felfri på hinder i terrängen + max 60 sek över optimaltid.

 

 

Terräng: 90 straff. 3 vägringar + 30 tidsfel = 75 sek över optimaltid.

 

Hoppning: 30 fel = 16 fel på hinder och 14 tidsstraff.

Terräng: 0 hinderfel + 34.4 tidsfel = 86 sek över optimaltid.

 

Hoppning: Utesluten. Vi kom runt, felfritt, tror jag tillomed. Men Mere stannade vid insläppet och stod och stegrade och ville ut, det tog tid innan vi kom vidare. Så domaren tyckte att Mere var alldeles för ostabil för att gå ut i terrängen. Och det kan jag vell förstå, för det handlar ju om säkerhet, så därför vart vi uteslutna.

 

 

Terräng: 0 hinderfel+ 12.8 tidsfel = 32 sek över optimaltid.

GODKÄNT som kval.

 

 

 

Terräng: 0 hinderfel + 5.2 tidsfel = 13 sek över optimaltid.

GODKÄNT som kval.

 

Hoppning: 4 fel (1 rivning).

Terräng: Utesluten. Mere tog bara av direkt vid start. Vi kom över första hindret, men sen hade jag ingen som helst kontroll. Testade även att hoppa andra, men sen bestämde jag mig för att avbryta. För det gick verkligen inte. Hon bara drog.

 

 

Hoppning: 4 fel (1 rivning)

Terräng: 0 hinderfel + 14.8 tidsfel = 37 sek över optimaltid.

GODKÄNT som kval.

 

LÄNK (dressyr/hopp) LÄNK (terräng)

 

 

Hoppning: 4 fel (1 rivning)

Terräng: 0 hinderfel + 15.6 tidsfel = 39 sek över optimaltid.

GODKÄNT som kval.

 

Hoppning: 8 fel (2 rivningar)

Terräng: 0 hinderfel + 50 tidsfel = 125 sek över optimaltid.

 

Hoppning: Utesluten. Här valde jag att utgå, vi "fastnade" som vanligt vid insläppet och kom lixom inte vidare. Så jag orkade inte då bråka med henne. 

Ja, och ni ser ju själva hur otroligt uselt det gick för övrigt oxå... ;)

Guud vad mycket siffror och saker det vart. Men jag tycker det är lite kul att se och jämföra alla tävlingar. Och som ni ser e de att klara optimaltiden som e de svåraste för oss. Haha, när man har ett fullblod låter det ju som det skulle vara det minsta problemet, men men.. ;) Jag är jätte nöjd över tävlingssäsongen och hur mycket både jag och Mere har utvecklats. 

 

 

Idag var jag, Sören, Mere och Blackie iväg på utflykt till Karlstad för återbesök och tandkoll.

Blackie härjade som sjutton, innan vi väl kom iväg och även när vi kom dit. Stod iaf snällt i transporten. Han och Mere stod i boxarna bredvid varandra, endå stod dom o gapa och skrek... Hysteriskt värre, Mere lugnade sig iaf efter ett tag, men Blackie fortsatte. Det vart inte bättre när vi skulle in för hältundersökning. Han var precis överallt, vägrade stå still och bet efter både mig och veterinären...Eller bet o bet, han nafsar typ på händerna på en.. eller allt han kommer åt, det är som han inte vet var han ska göra av sig själv.. Han trampade runt och var bara allmänt jobbig. Tillsist lyckades iaf veterinären känna och göra böjprov, och han var helt ohalt och "friskförklarades". Han har även hemma sett ohalt ut, så det var skönt att få det bekräftat! Nu kan jag börja rida honom igen och som jag har längtat! 

Sen kollades tänderna på båda, dom hade normalt slitage och var lite vassa längst in. Mere hade en liten förhårdnad på lanerna, speciellt på vänster sida. Det beror oftast på att dom biter sig fast i bettet. Vilket stämmer bra på Mere,  annars inget speciellt. Så det var skönt att ha det avklarat. Tycker det är lagomt att kolla tänderna 1 gång per år så man ser att allt är ok. Det kan endå påverka väldigt mycket om det ligger och skaver någonstans. Speciellt med Mere eftersom hon är så pass orolig i munnen endå. 

Så glada besked idag, slipper jag ha ont i magen över det! =)

 

 

 

Det här var ju oxå jätte länge sen, i början på augusti. Men medans Blackie nu vilar får jag pigga upp med en video från när vi var till Mantorp första gången och hoppade terräng! Och gud vad jag älskar att rida denna häst kom jag på nu när jag såg filmerna, han är så himla rolig! Och framförallt finns både broms och styrning! ;)

Han har inte riktigt den där bjudningen på hinder som jag vill ha, utan står emot lite, eller hur man ska sejja. Som ni ser var första hindret jätte kontstigt! Skulle man hoppa det!? Sen testar han lite osv. men jag tycker han skötte sig riktigt bra. Vissa hinder var han tvungen att stanna och kolla lite på innan han kunde hoppa, men dom flesta hoppade han faktiskt på första försöket, så det var inte så otäckt iallafall! Vattnet var absolut inga problem, då kollar Mere mer på det. Tror han kommer kunna bli riktigt fin när han väl fattar va det handlar om. Om ni känner igen er, så red jag exakt samma debutant bana som det var när Mere och jag var där på tävling. Första gången vi red banan kände vi bara på hindren, andra gången försökte jag få lite mera driv och bjudning. Och han skötte sig riktigt bra, det var ju endå en "riktig" debutant bana, som oftast ligger på ca 90 cm, så verkligen duktig för att vara första gången! Och han ser så himla glad och positiv ut mot hindren. =) Åh vad jag längtar tills jag kan börja rida honom igen. Fina Blackie! <3

 

Ändra gärna inställningarna till HD på filmen. Blir så jäkla dålig kvalite annars...

 

 

 

 

Ett tag sen, men bättre sent än aldrig!

 

Dressyren reds på lördag kväll, Mere kändes spänd och tjaffsig på framridningen. Jag skrittade och travade bara fram lite. Jag ville inte att hon skulle hetsa upp sig. Framridningen var utomhus och själva programmet reds i ridhus. När vi kom in i ridhuset vart hon ännu mer spänd! Ingen bra känsla. Hela programmet satt jag och höll in lite för mycket, och Mere var spänd och taktade och näe, det kändes absolut inte bra! Endå fick vi 59,75% vilket jag tyckte var bra för den dåliga ritten!

Direkt efter jag ridit fixade vi iordning Mere och lastade, sen var det banvisning inför terrängen. Kan ju sejja att jag var vääldigt glad att jag inte hade med Blackie. Ganska utmandande bana. Men det var ju många klasser så det mesta jag oroade mig för var alla hinder som stod på smala stigar och i backar som vi INTE skulle hoppa utan rida runt. Mere bjuder ju i princip på allt hon ser, plus att det redan är lite okontrollerat överhuvudtaget i terrängen, framförallt. Hoppar man ett hinder som inte är med, innebär det uteslutning. 

 

Från framridningen.

 

 

 

En dag för sen, eftersom jag redan åkte in igår med honom. Jag väcktes nämligen av att dom ringde från stallet, för att Blackie inte ville gå, och det såg ut som höger bakben hakade upp sig när han skulle börja gå. Så han och Mere fick stå kvar inne tills vi kom ut till stallet. Mycket riktigt ville han inte alls gå, och han såg inte direkt halt ut på benet, men som sagt, det nästan fastnade och han gick hela tiden med bakdelen snett åt höger. Och jag var rädd att det var något allvarligt i korset/ländryggen och att det var det som har vart felet på honom som nu blivit värre. Jag ringde till ATG kliniken i Karlstad. Och vi kom först fram till att jag nog kunde vänta tills idag, då jag hade en bokad tid. Men ute i hagen såg det nästan ut som han vart dåligare, stod bara stilla på samma ställe och åt inte, såg inte pigg ut m.m. Inte likt honom. Och jag klarade verkligen inte av att se honom så, så jag fick ringa till jobbet och knövla o ta ledigt och bokade tid. Sen fick jag köra hem Sören, det är ju det som är lite dåligt med att jobba på samma skift, för han kunde ju inte oxå ta ledigt, sen fick jag åk tillbaka till stallet. Sörens bil har knövlat en del på senaste tiden, bara dör lixom. Och man kan ju inte dra transporten med vilken bil som helst plus att jag inte får köra så mycket. Men jag fick byta bil med Jocke, vilket var tur, eftersom att Sörens bil tydligen hade börjat krångla direkt. Blackie ville inte alls röra sig i hagen. Men fick med honom tillslut och han kom in i transporten. Och jag fick verkligen inte tag på nån som kunde följa med som lite stöd och hjälp, utan fick åka själv. Blackie är ju inte den roligaste att köra med, eller överhuvudtaget hållas med, på nya ställen. Men han stod faktiskt snällt i transporten och skötte sig ok, tills han kom in i boxen på kliniken. Där stod han och härjade och gnäggade och såg inte speciellt sjuk ut. Till sist var det iaf hans tur, och det var ju inte så lätt att kolla igenom honom, eftersom att han var överallt och vägrade stå still. Och han såg inte alls lika dålig ut. Fick iallafall springa med honom och longera och veterinären sa att han hade 1-2 graders hälta på höger fram. Vilket jag tyckte var jätte konstigt! Så när han gjorde böjprov ville han inte alls på höger fram, och då upptäckte veterinären en svullnad över knät. Jag var ju så upptagen med att det var något bak, hade inte ens kollat fram. Röntgen och ultraljud på höger framknä, inget skadat, utom att det var svullet. Troligtvis har han fått nån smäll där, antingen på onsdagen, eller på natten till torsdag eftersom det var så nytt. Fick iaf Metacam utskrivet, som han ska få i 5 dagar och sen ska han bara vila. 

Guud va rörigt inlägg det blev. Men känns otroligt onödigt! Hade han sett halt ut på fram och jag hade sett den svullnaden hade jag aldrig åkt in, för det såg helt enkelt bara ut som han fått en smäll där, inget allvarligt. Jag var helt säker på att det var något riktigt illa i bak och att jag inte skulle få med mig hästen hem. Veterinären såg ingen hälta alls i bak, möjligtvis lite stel, men han sa oxå att det är svårt att sejja. Nu måste han ju bli helt bra från det här först, innan vi kan ta reda på vad det andra är. Så jag bokade om tiden jag hade idag. Då Mere skulle med och tänderna skulle kollas på båda, så vi ska dit om två veckor igen. Då hoppas jag att vi kan ta reda på det "riktiga" felet på Blackie. 

Kan ju tillägga att jag hade utsläpp imorse och Blackie såg hur pigg och frisk ut som helst. Svullen i frambenet och gick lite snett med bakdelen till höger, men annars inget konstigt.. Suck! Tror att han måste ha fastnat eller gjort något i boxen, och dragit till något. Söt e han iallafall! <3

 

 

 

Denna vecka jobbar jag eftermiddag, så då har jag vart i stallet på förmiddagen, givetvis. ;) Red Mere på banan både igår och idag. Igår var hon lite stel och tjafsig, men vart rikitgt fin på slutet! Och idag gick det så otroligt bra! Förr, förra helgen var vi ju iväg och red lektion för Anna Danielsson, jag har ridit nån lektioner för henne tidigare när jag hade Tilly. Hon har även tillridning av hästar, mestadels islandshästar. Men är jätte duktig med hästar överlag, och håller även på med centrerad ridning. Här har ni hennes hemsida: http://www.annadanielsson.se .Jag kände att det kunde vara bra och träna för någon som inte bara har det här dressyrtänket med fina dressyrstammade hästar och procent och domare och allt vad det nu heter, utan håller på med en del annat oxå och mycket grundutbildning. Och gud en sån lyckad lektion! Eller kollar man på bara lektionen gick det inte superbra, men jag fick så himla mycket bra tips och ideér! Och sen dess har det verkligen gått framåt med Mere. Jag har fått henne jätte mjuk och fin i munnen. Målet är ju att jag vill ha henne som Blackie som bara går med ett jätte fint stöd jämt. Och det känns som vi är på god väg. Även om det är väldigt korta få sekunder som hon går där, så blir det bara mer och mer. Så tusen tack till Anna för en otrolig hjälp framåt för mig och Mere. Ibland är det otroligt vad bara små små saker kan göra så att man bara kan ta ett stort steg framåt. Dessutom är hon inte bara duktig med hästar, utan riktigt duktig med människor och att förklara och framför allt få det roligt! Hon kommer igen den 12 okt, så då ska jag vara med, hade egentligen hoppats på att vara med med Blackie och få lite hjälp och tips där oxå. Men som det ser ut nu, får det bli med Mere ist men det behövs ju oxå! ;)

 

 

Dagen efter vi vart på pay and jump kändes Blackie halt på höger fram, endast på böjt spår i höger varv. Jag hoppade av och kollade hovarna, och i just hoven på höger framben satt det några vassa stenar, bla. en precis mitt i strålen, så jag kratsade ur, men han markerade fortfarande. Sen fick han stå några dagar, jag tänkte att det kunde vara hovböld påväg, eller att han fått ett blåmärke i hoven. Men det vart inte mycket bättre, utan snarare sämre, han vart mer och mer stel hela höger sidan (enbart i höger varv på volt). Då ringde jag till Pia och vi kollade på honom och hon trodde att han hade låsningar i bogen plus att han var även väldigt stel i bak, speciellt vänster bakben. Hon gav honom en behandling, och efter det tyckte jag att det bara vart bättre och bättre för varje dag. Vi bestämde ändå en ny tid så hon skulle kunna gå igenom mer. Även då var han otålig och kunde inte riktigt slappna av. Vi kom överrens om att jag skulle börja rida igång honom igen. Dagen efter fick han ledigt och dagen efter det red jag, jag tyckte han kändes riktigt fin. Det var några steg ibland som han kändes oren och faller inåt, detta är fortfarande bara i höger varv. Jag kan inte känna något i vänster varv, eller rakt fram. Sen dagen efter red jag igen och då kändes han dåligare igen. Så nu ska han iväg till ATG kliniken i Karlstad och kollas. Hade först bokat på måndag, men fick bli ändrat till på fredag istället. Då ska även tänderna kollas på både honom och Mere. Har suttit och läst om alla möjliga skador och problem nu, så man kan ju inte annat än ha ont i magen... Känns som det kan vara svårt att hitta felet eftersom det är så diffust. Men jag gissar på att det sitter i bak iallafall...Fina fina Blackie. <3

 

 

Ja på måndag börjar jag alltså "nya" jobbet. Där jag har jobbat extra i ca 2 år. Och jag är så himla glad! Det underlättar ju så otroligt mycket. Så jag kommer jobba varannan vecka förmiddag 6-15, varannan vecka eftermiddag 15-24. På förmiddagarna kommer jag att köra timmer och på eftermiddagar lastmaskin. Dessutom samma skift som Sören. Så kommer bli så smidigt att vi kan samåka till jobbet! ;) Dessutom är det lite närmare till Hasselfors än till Karlskoga. Och ja, jag kanske låter gnällig nu, men jag hatar att gå upp tidigt när det är mörkt, blött och kallt och behöva vara ute och jobba. Framförallt för att jag e så otroligt frusen av mig. Ska bli så skönt att kunna sätta sig i en maskin och dra på värmen! ;) Dessutom får man ju faktiskt varannan vecka lite sovmorgon, inget jag e van med! Så det blir nog bra. Smygstartar jobbet lite med att jobba extra imorgon. ;)

 

Nytt stall blir det ju oxå. Sören bor ju som sagt i Laxå och det tar ca 15 min till jobbet och sen ligger stallet ca 5-10 min från hans lägenhet. Och jag ser fram emot att slippa spendera så mycket tid i bilen. Som det vart nu i sommar med jobb och stall har jag suttit i bilen i minst 1,5 timme per dag, bara för att ta mig till ställena. Det är en ganska stor anläggning, med tre olika stall, i det jag ska stå kommer det vara nio (?) sammanlagt, inte 100% säker, men något sådant. Sen en annan rolig lite nyhet, Mere och Blackie kommer att stå i samma stall som en tidigare stallkompis till dom, nämligen All Singing, kallad Egon.

Lite roligt, Mere och Egon var till salu samtidigt i Stall Malmborg. Jag köpte ju då Mere och sen senare fick vi reda på att Sörens kusin Mikaela även köpt häst därifrån, och då var det ju Egon. Tror till och med att det var dagen efter jag hämtade Mere som hon var där och hämtade honom. Hur stor e chansen lixom att två hästar från samma stall hamnar så nära varandra utan att vi "känt" till det. Haha, sen nu var jag och kollade på stallplats och bestämde mig, då fick vi höra från Sörens mamma att Mikaela oxå skulle flytta dit. Vilka sammanträffanden! ;) Så det blir roligt! =)

Det finns två utebanor, en större och en lite mindre. Sen även två ridhus, även dom ett större och ett mindre. Dessutom massa hindermaterial! Dom har även båda dressyr och hoppträningar där, som jag hoppas kunna vara med på lite då och då. Det känns riktigt bra och jag ser fram emot att verkligen bara kunna träna stenhårt nu i vinter. Men först ska Mere och Blackie få en liten vila. Jag kommer inte sluta rida helt, men dom kommer bara få gå lite lätt, lite motion bara och få mer vilodagar. Dom har gått rätt lugnt nu i september, (och Blackie har ju knappt gått alls, iomed hans skada). I oktober ska dom vaccineras plus att vi ska utomlands, så då kommer dom få helt ledigt den veckan. Tror även det kommer bli relativt lugnt i början av november, men sen så! 

Mere tycker jag verkligen förtjänar en vila, för hon har gått rätt hårt i sommar, eller ja, hårt...men det har vart mycket tävligar, det är ju inte så att det sliter så på kroppen på henne, för det är ju inga större tävlingar vi rider, men huvudet tror jag behöver lite vila och lugn. Det märks att det vart mycket ett tag nu och hon har verkligen utvecklats, min fina tjej! <3 Så nu ska hon få gå och bara ta det lugn toch må bra ett tag! Blackie har ju inte gått speciellt hårt. Det har vart lite skador osv. så vi inte riktigt kunnat kommit igång så mycket som jag velat. Men han kanske behöver en längre vila nu. 

 

Mere och Blackie har även fått lite behandling av en hästmassör, grymt duktig tjej som håller på med massage, ortobionomi och akupressur. Pia Saxin heter hon och här har ni hennes hemsida: www.hastfriskvard.se . Tycker hon var jätte trevlig och duktig och framförallt lugn! Hon gjorde ortobionomi på båda. Blackie var lite otålig, tyvärr..kan ju bero på om han har en låsning eller skada någonstans, annars är ju han lätt lite sån när det händer något nytt. Mere kunde därimot slappna av jätte fint. Hon var väldigt spänd just där sadeln slutar om man säger, men när det väl släppte där vart hon väldigt avslappnad. Även under magen, mellan frambenen var hon väldigt spänd. Jag fick oxå stretchövningar som jag skulle göra på dom. Pia ska komma ut ca 1 gång i månaden och känna igenom hästarna så allt känns bra osv här framöver. Och ge massage eller annan behandling, vad som behövs. Mere såg verkligen ut att tycka om det, tyckte hela hennes uppsyn vart annan. Hon såg så himla glad och välmående ut på blicken efter det. Och vad man mår bra när man ser dom så. Älskade hästar! <3

 

 

 

Det är mycket som hänt på senaste tiden, det mesta till det bättre, men även väldigt tråkiga saker.. Får skriva ett mer detaljerat inlägg senare. Men i stora drag, jag har fått jobb! Otroligt glad över det, det är i Hasselfors där jag har jobbat extra. Så just nu gör jag min sista arbetsdag på säsongsarbetet jag haft i sommar. Och på måndag börjar nya jobbet! Mere har vart på sin, antagligen, sista tävling för året. Iaf fälttävlan. Kommer ett inlägg om den katastrofala tävlingen nån dag... Även hästarna kommer få lite ändring, i november ska dom nämligen flytta till ett annat stall, i Laxå, så det blir lite närmare till allt. Det bästa är att det finns ridhus vid stallet, vilket kommer underlätta otroligt mycket i vinter. Förra lördagen var jag på en mycket givande lektion med Mere. Mycket som släppte! Det mest tråkiga är att dagen efter den pay & jump som Blackie var på, var han halt/ stel. Han har fått vila och även har en massör vart ute och och kollat och känt, lossat på saker på både Mere och Blackie. Vissa dagar har han sett bättre ut, andra inte. Men det är endast på böjt spår åt höger som han känns oren i. Tyckte i början att han var halt på höger fram, sen har han sett jätte stel ut på höger sida och nu tycker jag det ser ut som det sitter i bak. Jag tror att han kan ha skadat sig i transporten, eftersom han härjar en del när man kör honom - ibland. På måndag ska han iaf in till ATG kliniken i Karlstad och kollas. Samtidigt ska dom kolla munnen på båda två så Mere följer också med. Är jätte orolig vad det kan vara. Usch vad jobbigt när hästarna inte mår bra.. Blackie har ju haft lite otur med skador mm. Men inget jätte allvarligt, så har ju kunnat hålla igång bra endå. Får vara tacksam att Mere hållt sig frisk och hel. Måste säga att hon är en otroligt pigg och sund häst! Hoppas på det bästa!!

 

Hade egentligen planerat en "ledig" helg, utan tävlingar och allt det där. Men man vill ju passa på när det går. Och nu hittade jag ju en pay and jump, vilket är bra för Blackie. När vi åkte från stallet skötte han sig jätte bra i transporten. Sen vart han lite otålig när vi kom fram och jag gick och anmälde. Men när han bara fick komma ut skötte han sig riktigt bra! Han var inget hysterisk eller höll på med en massa dumheter. Skötte sig oxå superbra på framridningen, riktigt cool! 

 

Men jag vart lite osäker på hindren för jag ville verkligen få över honom så red 70 cm istället för 80 som första start. Dom hade endå lite udda hinder. Bla. en låg mur med ett rött plank och bom över. Det har Blackie aldrig hoppat! Han har ju inte sett mycket alls. Och jag tror jag har hittat anledningen till Blackies tvärnitar. Jag tror det är, precis som Sandra (som red honom när han stod på Täby) sa redan första starten vi gjorde. Att han kollar på dom andra hästarna på banan. Eller om nån häst går bakom eller liknande. Jag har ju haft det lite i åtanke sen hon sa det, men nu e jag helt säker på det. Han skötte sig ju exemplariskt när vi hoppade på startfälttävlan och även idag. Och då har vi vart ensamma på banan. Dom gångerna det har vart en annan häst samtidigt på banan har den antagligen gått bakom honom och då har han stannat. Märkte det även på framridningen när vi mötte en häst idag, när den hade kommit förbi gjorde han en sån där tvärnit. Så tusen tack till Sandra som kom med den tanken, annars hade det nog tagit långt tid innan jag kopplat ihop det! Haha, tror hon känner mina hästar lite föör vääl ibland! ;) Men det är ju så himla bra när folk som har ridit och känner hästarna sen tidigare och vet vad som hänt mm. kommer med tips och ideér. Så nu ska jag tänka på det här framöver, blir mycket att hålla reda på bara, både vägen man ska rida, hästen, hindren PLUS den andra hästen som är där inne! Men vi får vell se! Men tillbaka till idag! Vad gör fina duktiga Blackie då, han går in och hoppar som han inte gjort annat. Jag visade ju honom muren innan jag starta, men annars kollade han ju inte på nått och som sagt inga tvärnitar heller, så jag satt kvar! ;) Det var så himla roligt!

 

 

Sen hoppade jag ju även 90 cm, så vart en kort väntan. Då hade han ju redan hoppat banan en gång, så då hade han ju verkligen inget att kolla på. Så himla fin. Och han hoppar ju superbra! Otroligt stolt över honom idag!

 

 

 

Lokal hopptävling för båda. Hmm....intressant...ehum...resa!  ;) Var bara jag och Sören som åkte så vart tyvärr inga filmer eller bilder från ritterna....:(

Båda stod iallafall jätte lugnt i transporten. Blackie stod och åt precis heela vägen och Mere var lite halvgrinig på honom. Väl där gick jag och anmälde mig och gick banan. Sen började det roliga! Vi lastade ur, eftersom Mere inte blir helt hysterisk över att bli lämnad lastade vi ur Blackie först, sen stängde vi igen för att se om det gick och ha Mere själv. Och det gick helt ok till en början. Så jag var där framme vid dörren och grejjade och då fick hon världens ryck och jag såg verkligen hur hon bara hoppade över bommen!! Gud vilken panik jag fick! Och hon kom ju givetvis inte tillbaka eller lös. Så jag fick dra i den spaken så att man utlöser frambommen. Och jag lovar att jag aldrig mer ska köra mina hästar i en transport utan bomutlösning. Har ju nu vart med några gånger när dom hoppat över och det är riktigt hemskt. Och att gå från att kolla på "hela allt" och undra vart man ska börja och hur man överhuvudtaget ska få ut hästen därifrån utan brutna ben till att nu bara kunna dra i spaken från utsidan och på några hundradelar står hästen på alla fyra benen och sitter inte fast, var helt otroligt! Så nu älskar jag transporten ännu mer! ;) Näe, men en otrolig lättnad! Dock slog Mere huvudet i taket så hon fick två ytliga sår i huvudet men resten ok. Så då fick givetvis hon oxå komma ut, så då hade Sören två hysteriska hästar att hålla i medans jag skulle sadla Blackie, inte det lättaste! Men tillsist var grejjerna på och jag kunde sitta upp. Blackie var överallt, han gick bara och sparkade bakut. Och det vart ju inte bättre när han var tvungen att gå ifrån Mere. Folk fick typ fly ifrån oss... Men när vi väl kom in i ridhuset där vi skulle rida fram lugnade han sig och skötte sig riktigt bra.

 

BLACKIE, 90 cm Clear Round: Han kändes inte alls framåt. Men vi kom över 1:an och 2:an utan problem, på 3:an kollade han till precis famför hindret, men hann inte stanna, så vart ett lite halvkonstigt hopp, så där fick vi en rivning. Sen vände jag upp mot fyran, och då tog det tvärstopp. Inte på hindret alltså, utan hans numera kända tvärnitar mitt i banan, bara sådär.. Så ja, jag flög av! Inte så kul! Sen stod han bara där och typ kolla på mig vad jag gjorde på backen...haha! Knäpphäst! Uteslutning där alltså.

 

Sen vart det direkt upp till Mere och byta sadeln. Blackie rider jag ju gärna fram lite längre, men Mere blir ju bara mer stressad ju mer man rider, så henne rider jag inte alls mycket. Så det passade ju bra! Hann bara hoppa fram ett par språng så fick jag gå in med henne.

 

MERE, 90 cm Clear Round: Hon kändes faktiskt riktigt lugn och trevlig och hoppade bra! Som vanligt kollar hon ju aldrig på nått, och jag tyckte att hon lyssnade mer och vi fick bra språng. Felfria! Fina duktiga Mere.

 

MERE, 100 cm, Avd. B: Här gick hon oxå bara in och gjorde det hon skulle, inga svårigheter. Hon blir ju lite på och laddar på varje hinder hon ser, men hon tar ju inte bara av, utan jag kan hålla henne, och svänga! Ibland blir hon ju för på och är i hinder, men här hoppade hon bra, så felfritt här oxå. 

 

Haha, det var så jäkla skönt att först sitta på en lite halvistadig Blackie som jag inte riktigt litar på, och sen komma upp på Mere som hoppar allt och känns riktigt säker och stabil. Glad att jag har henne oxå att hoppa, annars tror jag att det sätter sig lite i huvvet när hästen bara stannar osv. 

 

Stackars Sören fick, medans jag red Mere gå runt med en hysterisk Blackie, dock lugnade han sig mot slutet.

Inte så lätt att hålla reda på två små galningar heller....;)