Som vanligt vart vi lite sena, och höll på och inte hitta dit! Jäkla knövlig tävlingsplats att hitta till, och dålig vägbeskrivning. Iallafall kom vi fram och hann i tid! 

 

Dressyr, debutant 2011; Gick faktiskt riktigt bra! Mere kändes lugn men aningen tjaffsig.. Dressyren är ju inte våran starka sida, som sagt.. Men vi fick 57,25 %. Vilket inte är speciellt bra, men det gick så mycket bättre den här gången än sist, då vi oxå red på 57,...%. Nu var hon mer avslappnad och stabil i formen, bättre känsla genom  hela programmet. Men vi fick istället några större missar. Hon fattade fel galopp, och det tog lite tid att rätta till, stod inte still i halten och  taktade i skritten. Men faktiskt väldigt nöjd över den ritten! 

 

Hoppning, 95 cm; Inga problem tänkte jag, som vanligt.Om hon inte kom på att hon ska stå och stegra vid utgången, då det var utomhus. Framridningen gick skit. Jag la henne pissdåligt på hindren och allmänt dålig känsla. På banan lika dant. Inget flyt och hade ingen bjudning, kom fel på hinder och på 3:e hindret, kombinationen vägrade hon! Hon som aldrig stannar! Ja, jag vart lite smått chockad. Kom över den iaf, Och kom till 6:e hindret där hon oxå vägrade. Vi kom iallafall runt till sist, med 16 fel på hinder, plus tidsfel... Usch! Vilken fruktansvärt dålig ritt det var! Och det är jag som får ta på mig det. Nog för att Mere glodde lite här och där. Men näe va dåligt jag red! Sen fick jag springa upp till sekritariatet och fråga vad maxfelen i hoppning får vara för att få gå ut i terrängen. Inte över 16, så det var på håret det! ;)

 

Med den otroligt dåliga känslan från hoppningen plus att Mere ofta bara blir tittigare på saker ju mer det går på dagen kändes det inte bra inför terrängen. 

 

Terräng, 90 cm; Jag kunde knappt rida fram, Mere var så jäkla taggad alltså. Stod på stället och studsa och hoppa. Och efter hindren bara tog tag och drog...kul. PLUS att det regnade! Normalt rider jag aldrig med spö på Mere för hon blir lite mer stressad av det. Men nu valde jag att göra det i och med att hon stannade på hoppningen och det var ju tur! Första hindret började hon sådär att backa av, så då la jag bara på spöt lite lätt på bogen och då tog hon tag i hindret som hon brukar. Så ja, vi kom igenom hela banan felfritt på hinder (men givetvis tidsfel)! Så jäkla glad var jag alltå. Hon kändes så grymt fin när hon väl bara gick på hindren utan att kolla en massa. Men så fruktansvärt stark! Puh! Nu tycker jag ju att Åkerbo har en väldigt lätt debutant bana. Det är i princip bara hinder som står. Ingen bank, dike, nerhopp eller höjdskillnader alls. Bara en rätt platt äng, med hinder på. Vattnet valda jag att sakta av och skritta ner i så det inte kommer som en sån överraskning för henne, utan hon får tid att både titta och tänka vilket funkade bra!

 

Så även om det var riktigt depp mitt på dagen så slutade det med att jag var världens stoltaste över fina Mere! Men jag ska börja ha på nosludden nu iallafall på tävlingar. För hon blir inte alls lika tittig på saker då. Och det var sen jag tog av den som hon börjat kolla mer. Samma sak när jag rider hemma.Då kan hon hoppa rätt upp i luften för att hon plötsligt fick syn på en skugga under fötterna på henne. Så ja, nosludd och spö, från och med nu! ;)

 

Dressyrhästen Mere!