Usch, idag var det regn och rusk. Så det fick bli ridhuset. Mere jobbar jag bara med att hon ska bära sig själv, hon försöker med allt för att slippa. Hänger sig på tygeln, blir springig, trycker sig åt höger, funkar inte det trycker hon sig åt vänster. Jag har ju vart alldeles för snäll när jag rider henne, så jag har ju försökt att hjälpa henne hela tiden och stödja upp och det e klart att det är bekvämt för henne. Så nu försöker jag bara sitta och göra så lite som möjligt. För det första är det jag som bestämmer takten, så då blir det ganska sakta, eftersom Mere mer än gärna går fort. Sen hänger hon sig på tygeln, då släpper jag efter, så hon inte får något stöd där. Sen trycker hon sig gärna åt sidorna, samma sak där, då kan inte jag vara där och ge stöd med benen, utan hon måste känna att hon måste jobba och hålla balansen själv. Jag får hela tiden sitta o korrigera och plocka med henne. Men jag tycker att det blir bättre och bättre. I början av passet brukar hon kännas riktigt fin, sen blir hon värre ju mer jag rider, antagligen för att hon blir trött. Men det går framåt. Just nu rider jag på ett waterford bett (kulbett) som jag tycker funkar riktigt bra. Det blir lite starkare än vanligt bett tycker jag. Och just när hon ska jobba själv tycker jag inte att jag behöver ha ett bett som hon tar jätte mycket stöd på. Däremot vill jag ha ett mildare bett när vi ska rida "ordentlig dressyr" då hon blir stadigare med det. 

Blackie fick oxå gå i ridhuset. Jag slutade ju rida honom där för ett bra tag sen, eftersom han var så dum. Det här var ju när vi bara skrittade, så klart han tyckte det va tråkigt... och ville hitta på bus. Men idag skötte han sig riktigt bra. Dock började det med att jag knappt hann upp i sadeln och få tag i stigbyglarna för ens han sköt iväg i bockningar och bakuter över medellinjen längst bort till kortsidan. Men efter det skötte han sig som han skulle. Han är allt bra speciell den hästen... 

Han känns mycket bättre när man känner över gaffelbanden, där han hade skadorna, inte alls lika varm. Så jag hoppas verkligen att vi kan komma igång mer nu.