Det här var en sån otroligt lyckad dag! Det var strålande sol hela dagen! Men vi vart jätte sena dit, så Sören fick springa och startanmäla medans jag lastade ut och fixade. Och Mere då, backar ut, kollar runt lite, sen ställer sig och börjar beta! Hon börjar bli en van tävlingshäst nu! ;) Det kunde man inte tro för ett år sedan. Hur smidig som helst! 

 

Dressyr, debutant 2011; Hann ju inte alls rida fram ordentligt så gick inge vidare. Hon var tjaffsig och jag red inte ordentligt. Fick 55,5% så det är runt vår vanliga procent. ;) Fast jag var bara glad över att vi hann dit och kunde rida då jag skulle.

 

Hoppning, 95 cm; Det var hur mycket hinder som helst på banan, var tre olika banor på banan samtidigt. Så lite knövligt att gå banan när dom både hade 2 hästklasser och 1 ponnyklass som samsades om att hoppa vartannat, så ska man hålla reda på vart alla ska rida och inte vara ivägen samtidigt som man ska komma ihåg vad jag ska rida. (I fälttävlan får man alltså gå banan medans tävligen är igång och ekipage rider banan) Men det gick bra. På framhoppningen var hon (som vanligt) väldigt framåt. Men vi fick till bra språng och hon hoppade fint. Inne på banan låg hon på lite väl mycket, men vi fick ett mycket bättre flyt än i Lindesberg. Och kom runt felfritt. Så jag är nöjd!

 

 

Efter hoppningen tog vi bara av sadeln och tog veterinärbesiktningen direkt. Och då gick man på sidan av terrängbanan och Mere håller på och hoppar och studsar och kollar på en massa. Som hon aldrig brukar göra annars. Även när vi skulle springa för veterinären höll vi på att inte komma framåt för att Mere bara glodde på allt. Kändes väldigt peppande inteför terrängen - INTE.

 

Sen gick vi terrängbanan. Riktigt tuff bana måste jag säga med mycket olika hinder. En riktig utmaning!

Och jag trodde aldrig att vi skulle komma runt banan överhuvvudtaget. 4:e hindret stod bl.a precis på toppen av världens jävla brantaste backe som man skulle rida uppför! Det fanns en alternativväg, men man vill ju iaf testa! 5: e hindret stod precis innan backen ner från detta jätteberg! Även bank (upp och ner) spets, trakenher fanns med på banan. Efter vi gått banan tog vi det bara lugnt o kollade på ponnyklasserna. Shit va dom rider alltså! Fullt sken... Näe, men nästan! ;) Jätte duktiga iallafall! 

Duktiga Mere fick stå i transporten i många timmar. Men sköter sig så bra, står och äter och tar det lugnt, vilket är skönt. 

 

Terrängen, 90 cm: På framridnigen försökte jag rida på så lösa tyglar som möjligt. Det funkade jätte bra, men det ska ju helst gå i170, tycker Mere. Sen var hon väldigt hetsig.Men bara hon inte blir sådär okontaktbar. Bara några starter innan mig kom en häst lös och det tog säkert 15-20 min innan dom fick tag på den så då hann vi varva ner lite och Mere lugnade sig. Tog bara och galopperade några varv precis innan starten. När vi startade försökte jag bara rida så lugnt som möjligt, utan stress. Red även på rätt lösa tyglar, det funkade så himla bra och vi kude rida på mer än vanligt, hon var så otroligt fin dom tre första hindren. Sen var det då den branta backen. Där fick hon gå på så fort hon ville. Hade kollat på dom tidigare ekipagen som red upp där, och alla hästar "dog lite" efter typ halva backen, även Mere. Men jag skänklade bara på och Mere är ju så jäkla stark i galoppen, orkar hur mycket som helst, så hon gick på bra och vi kom över 4.e hindret utan problem. Femte hindret stod ju så att man inte såg marken efter hindret för ens man var precis framför, men Mere kollade inte ett dugg. Var ju en brandt backe ner efter hindret, som jag tänkte skritta ner för, men det sket Mere i och jag bromsade inte jätte mycket heller utan det vart trav/galopp nerför och Mere kändes så säker och balanserad så det gjorde inget. När vi kom ner för backen vart Mere lite sådär att hon körde upp huvudet men då släppte jag bara på tyglarna och hon sökte sig neråt igen och vi hade ett gaska bra tempo! Resten av hindren gick av bara farten. Det var vattnet hon kollade lite på, men vi kom snabbare igenom än tidigare gånger. Vi fick jätte fina språng på hindren och det var så jäkla roligt! Och Mere kollade inte på ett enda hinder! Felfri på hinder! =) 

 

Man ser kanske inte så mycket,men lite iallafall!

 

Den här dagen var så himla givande för både mig och Mere tror jag. Jag litade på henne att hon skulle hoppa och sköta sin del och hon litade på mig att jag inte skulle dra i henne eller störa. Och jag tyckte vi hade ett jätte bra samspel som vi inte tidigare haft. Det var lite på slutet som hon vart stark. För mig är det också väldigt viktigt att hästen ska få bra självförtroende och växer med uppgifterna. Att man sätter upp såna saker som givetvis är en utmaning, men endå inte omöjlig givetvis, så att hästen känner sig duktig och tror på sig själv. Det här var precis vad vi behövde och jag tror att både jag och Mere tyckte det var roligt. Och att det var en så pass svår bana som vi klarade så enkelt gjorde mycket!