Förra helgen va jag och Mere iväg upp till stockholm, mer exakt Runsten Equestrian  för att vara med på fälttävlansläger för Ulf Johansson. Ett litet äventyr för både mig och Mere. Vi har ju bara vart iväg under en dag tidigare och inte vart kvar över natten, så det var kul att se vad Mere tyckte om det. Hon var som värsta tävlingshästen, hur lugn och fin som helst! Och jag tror faktiskt att hon mogna lite av at bara vara där, för sen vi kom hem därifrån har hon lixom sett så mycket lugnare och tryggare ut. Även i ridningen tycker jag att hon har känts mycket säkrare i. Och i transport mm, hon är inte lika orolig längre utan käns helt enkelt mer trygg i sig själv. Även jag lärde mig jätte mycket när vi var iväg. Jag känner mig mycket säkrare på Mere nu. Absolut inte det att jag brukar känna mig osäker på henne, men jag insåg att jag faktiskt har riktigt bra koll på henne och att vi klarar mycket mer än vad jag oftast tror. Jag är ju lite nojjig med Mere att inte sätta för stor press på henne eller göra för svåra saker och att saker ska gå fel m.m. Jag har oxå extremt svårt att känna mig nöjd över min ridning och har väldigt höga krav på både mig och Mere. Även om det har gått riktigt bra och vi klarat allt om vi ska och jag borde vara nöjd, så stör jag mig på den lilla saken som inte gick 100% bra. Jag vill att allt ska vara helt perfekt hela tiden. Så det jobbar jag på, att jag ska vara nöjd och positiv över det som gick bra och skita i det som gick dåligt, och inte tvärtom. Det blir inte så roligt med ridningen när man bara tycker att allt går dåligt och att man rider dåligt och inte kan något. Så jag ska försöka vara mer positiv i min ridning och berömma både mig själv och Mere mer, för vi är faktiskt duktiga på mycket. 

 

Iallafall, DAG 1 var det lite uppvärmning och enklare terränghinder. Först hoppade vi några hinder, sedan fick vi hoppa lite gravar vilket inte var några problem. Sen skulle vi hoppa coffin, fast utan hinder, bara själva graven, det ville absolut inte Mere. Hon totalt vägrade trots att vi fick draghjälp mm. Så då skulle Ulf försöka leda över henne, så han knäppte fast ett hundkoppel (som grimskaft) i tränset, Men Mere vägrade fortfarande, sen ställde hon sig och kastade sig, så Ulf tappade kopplet, som då vart helt livsfarligt, när det hängde i luften och hamnade framför henne, så jag vet inte riktigt vad hon gjorde men jag ramlade av och sen sprang Mere 2 varv runt terrängbanan innan hon sprang upp mot ridhuset och stannade så någon fick tag i henne. Hon skadade sig som tur var inte. Så jag satt upp igen och vi provade från andra hållet, så vi skulle hoppa mer tillbaka eller hur man ska sejja, så med draghjälp kom vi över några gånger.. kändes ju inte super eftersom vi skulle hoppa riktig coffin nästa dag. Vi fick avsluta passet med att rida igenom vattnet några gånger.

 

DAG 2, första passet: Bestod av gravar, coffin, bank, sunken road, smalhinder och trappa. 

Vi började med coffin, Ulf hade med sig en longerlina, så jag fick sitta av och han gick över graven och höll i Mere, efter lite övertalning hoppade hon till sist över, så gjorde dom det några gånger, sen fick jag sitta upp och så ledde han oss över några gånger, sen kunde vi hoppa själva. Men hon tyckte inte alls om det och kändes osäker och stod lixom emot varje gång vi red emot det. Vilket hon inte brukar göra mot några hinder. Ulf hade iaf med sig en maskin, så han kunde flytta hindrena. Så han började med att ställa ett hinder långt framför graven och ett långt bakom, sen flyttade han som närmre allt eftersom tills dom stod som en "riktig" coffin. Men som sagt, här kändes inte Mere alls som hon brukar, men vi kom iaf över. Sen hoppade vi en liten bank, vilket inte var några problem. Vidare till sunken road, vilket är ett nerhopp och ett upphopp med 1 galoppsprång emellan. Hur lätt som helst tyckte Mere och för varje gång vi hoppade gick det bara fortare och hon lyssnade inte alls på bromsen. Neråt går det ju bra, men sen ska ju hästen hinna med att få upp benen på upphoppet oxå, så emellan ska man ju räta upp sig lite och ta en förhållning, inget som Mere förstod efter några gånger. Vi la även till ett smalhinder innan/efter, som vi konstigt nog ändå hann med att hoppa. ;) Hur det känns, syns ju absolut inte på filmerna! Sen hoppade vi den stora trappan upp och ner och här kändes ju Mere bara så jäkla säker, kollade absolut ingenting. Avslutade med trappan upp, smalhinder och sunken road. 

 

Vi hade sån tur att Ulrika, som var med i min grupp, hade med sig filmkamera, så vi filmade 2:a gruppen och dom filmade oss. Det vart ganska lagot i tid emellan. Riktigt roligt att ha o kolla på efter.

Haha, ganska mycket roliga kommentarer i denna video...;)

 

 

 

DAG 2, andra passet: Bestod av alla möjliga kombinationer i vattnet. Mere är ju lite osäker på vatten, hon vill gärna gå i o se så det verkligen finns en botten, men när hon väl vart i brukar det gå bra. Vi hoppade i och ur vatten, upphopp och nerhopp i vatten samt smalhinder. Det gick riktigt bra! Samma sak här, när vi hoppat samma linjer några gånger blir Mere lite väl kaxig och ska gå på så få galoppsprång som möjligt, överallt och slängde sig mer än gärna ut i vattnet! Dom flesta hästar verkade tycka det var riktigt kul i vattnet faktiskt.

 

 

DAG 3, bana: Vi fick börja hoppa fram på ett litet hinder några gånger och fick vi rida banan. För den som är intresserad såg banan ut såhär: 1:Oxer. 2:Uthopp från bank. 3:Trakehner. 4:Grav  5:Hus 6A:Bord 6B:Nerhopp i vatten 6C:Smalhinder 7A:Upphopp/Bank ner i vattnet 7B:Upphopp ur vatten 8:Trave 9A:Trappa 9B:Stock 10:Låda 11:Sunken Road 12:Kulvert 13:Smalhinder 14:Kulvert

Ungefär 1* svårighet i linjer och kombinationer mm, men absolut inte i höjden då. Mere kollade inte på nånting utom vattnet, där vi fick stopp. Jag red lite dåligt där eftersom att hon dagen innan låg på så jäkla mycket red jag lite försiktigt in och då vart hon osäker. Så efter banan fick vi gå ner till vattnet och rida det en gång till för att få en bra rytm igenom det.

Hon vart riktigt stark när vi red banan, fast det syns ju inte alls på filmen, som vanligt, men kändes annars riktigt fin och säker.

Dom första filmerna är från första dagen. =)

 

 

Det var en grym helg verkligen och jag hade så himla roligt! Och dessutom fick jag träffa Camilla och hennes fina Rocky. Tyvärr red hon tiden innan mig, så då gjorde jag ju iordning Mere, annars hade jag så gärna velat titta på deras lektion. Men vi såg oftast lite på slutet av lektionen då vi skrittade fram. Dom var så himla duktiga! För er som inte vet har hon oxå en häst från Malmborg, så Mere & Rocky har stått i samma stall förrut! Det var så synd att Blackie är skadad, annars hade det vart så roligt om vi fått rida i samma grupp... Men det var iaf Camilla som tipsade mig om den här kursen, tusen tack för det! HÄR har ni hennes blogg om ni vill kolla in ett annat fint fullblod! Kanske kommer det uppdatering om kursen där oxå? ;)

När Blackie är frisk och igång så ska vi definitivt dit igen!!

Fantastisk tränare och underbara människor där och givetvis fina hästar!