På söndagen bar det iväg till fina anläggningen på Karlslund i Örebro. 

 

Hoppingen, 95 cm: Även här kändes Mere spänd. Jag hoppade endast ett par språng, kan inte sejja att jag fick någon bra känsla, men blir ju knappast bättre för att jag hoppar mer heller. Inne på banan gick det pisdåligt! Mere var bara hetsig och studsig och bara drog efter hindren. Sen red jag pissdåligt så vi fick en jätte dåliga språng. Får tacka min underbara häst som endå ställde upp och hoppade och gjorde sitt bästa. Slutade med 8 fel och usel känsla.

 

 

Sen var det veterinär besiktning och en låång väntan till terrägen. Jag gick banan en gång till. Mere stod som vanligt hur lugnt som helst i transporten och mumsade hö. 

 

Terrängen, 90 cm: Mere kändes så jäkla underbart fin på framridningen, jag kunde rida på och hoppa utan att hon bara drog efter hindren. Inget lägga huvudet på sne och hålla på, utan gick jätte fint och lyssnade på både sväng och broms! Och det kändes riktigt bra! Iochmed att hon bara har dragit ett par gånger nu i terrängen hade jag bestämt mig för att rida så pass sakta så jag hade ordentlig kontroll under hela banan. Men det kändes ju absolut inte som ett problem på framridningen.

Men sen när vi stod i startfållan och dom hade räknat ner, och vi skulle iväg, totalt bara drog hon! Så det är ju uppenbarligen en dålig vana hon har lagt sig till med. Att det ska va nått jäkla sken och dragkamp ute i terrängen! Så himla udda endå tycker, eftersom hon var så himlans fin på framridningen. Men jag såg till att hela hela tiden hålla henne så pass så att jag hade full kontroll. Det var även en del trånga ställen med mycket svängar. Så fort jag släppte lite ville hon bara ta bettet och dra. Och ja vet att hon inte alls ser så svår eller stark ut på videon, från varken hoppningen eller terrängen. Men det kan jag sejja att hon är! Hon är den absolut svåraste i munnen och starkaste hästen jag suttit på. Och jag har endå ridit många fullblod, både snälla och tuffa, i "vanlig" ridning och galoppträning och även snabbjobb och framförallt då ligger dom flesta på mycket med hästar brevid osv.  men ingen har vart så svår och stark som Mere. Men det är vell en utmaning det med! Hoppar allt gör hon iallafall. Jag red ju vääldigt sakta, och försökte att inte stressa över tiden, utan att Mere helt enkelt fick lyssna på mig. Videon börjar är vi kommer upp från en liten sänka i en dunge, och sen är det 4:e hindret på gärdet vi hoppar. 6:e hindret är ett dike, precis efter det stod ett hinder, som inte var med i våran klass, och det var lite trångt mellan staketet och hindret osv. så där var jag lite orolig. 7 A är vatten, som man tyvärr inte ser, B hindret är stocken jag hoppar ut vid det röda staketet. Efter det var det bara BROMS i min hjärna, för att staketet var väldigt nära och man skulle svänga skarpt till vänster. Haha, iallafall e de det man tänker när man sitter på en häst som Mere. 8 an är stocken framför ridhuset, framför den stocken låg en "markstock" ca 50 cm framför, med spån emellan då. Väldigt inbjudande hinder och är den typen av hinder som Mere gärna hoppar väldigt stort på. Så där höll jag verkligen in henne eftersom att det var nedförsbacke efter, plus staket plus hinder mm. Och vi skulle inte hoppa något av det! Sen ser ju ni det berömda Örebro slott, med vattengrav runt. ;) Dock bestod det av en vatten matta, ca 50 cm framför. Dom släppte iväg ekipage ganska tätt så här kom hon som var efter mig ifatt, så då måste man lämna fri väg åt den, så den får rida om. Så vart en liten volt efter 11:an. Hela vägen låg hon på som bara den och drog åt sidan, mm. Jätte jobbigt! Vi kom iallafall runt felfri på hinder men med massor av tidsfel! Men, men ....nu är det ju ett långt uppehåll, med massor av träning, så hoppas jag att vi kommer framåt gällande detta skenande och dragande tills nästa säsong. Är iallafall nöjd över att hon hoppar ALLT och verkligen ställer upp! Älskade häst! <3