Lokal hopptävling för båda. Hmm....intressant...ehum...resa!  ;) Var bara jag och Sören som åkte så vart tyvärr inga filmer eller bilder från ritterna....:(

Båda stod iallafall jätte lugnt i transporten. Blackie stod och åt precis heela vägen och Mere var lite halvgrinig på honom. Väl där gick jag och anmälde mig och gick banan. Sen började det roliga! Vi lastade ur, eftersom Mere inte blir helt hysterisk över att bli lämnad lastade vi ur Blackie först, sen stängde vi igen för att se om det gick och ha Mere själv. Och det gick helt ok till en början. Så jag var där framme vid dörren och grejjade och då fick hon världens ryck och jag såg verkligen hur hon bara hoppade över bommen!! Gud vilken panik jag fick! Och hon kom ju givetvis inte tillbaka eller lös. Så jag fick dra i den spaken så att man utlöser frambommen. Och jag lovar att jag aldrig mer ska köra mina hästar i en transport utan bomutlösning. Har ju nu vart med några gånger när dom hoppat över och det är riktigt hemskt. Och att gå från att kolla på "hela allt" och undra vart man ska börja och hur man överhuvudtaget ska få ut hästen därifrån utan brutna ben till att nu bara kunna dra i spaken från utsidan och på några hundradelar står hästen på alla fyra benen och sitter inte fast, var helt otroligt! Så nu älskar jag transporten ännu mer! ;) Näe, men en otrolig lättnad! Dock slog Mere huvudet i taket så hon fick två ytliga sår i huvudet men resten ok. Så då fick givetvis hon oxå komma ut, så då hade Sören två hysteriska hästar att hålla i medans jag skulle sadla Blackie, inte det lättaste! Men tillsist var grejjerna på och jag kunde sitta upp. Blackie var överallt, han gick bara och sparkade bakut. Och det vart ju inte bättre när han var tvungen att gå ifrån Mere. Folk fick typ fly ifrån oss... Men när vi väl kom in i ridhuset där vi skulle rida fram lugnade han sig och skötte sig riktigt bra.

 

BLACKIE, 90 cm Clear Round: Han kändes inte alls framåt. Men vi kom över 1:an och 2:an utan problem, på 3:an kollade han till precis famför hindret, men hann inte stanna, så vart ett lite halvkonstigt hopp, så där fick vi en rivning. Sen vände jag upp mot fyran, och då tog det tvärstopp. Inte på hindret alltså, utan hans numera kända tvärnitar mitt i banan, bara sådär.. Så ja, jag flög av! Inte så kul! Sen stod han bara där och typ kolla på mig vad jag gjorde på backen...haha! Knäpphäst! Uteslutning där alltså.

 

Sen vart det direkt upp till Mere och byta sadeln. Blackie rider jag ju gärna fram lite längre, men Mere blir ju bara mer stressad ju mer man rider, så henne rider jag inte alls mycket. Så det passade ju bra! Hann bara hoppa fram ett par språng så fick jag gå in med henne.

 

MERE, 90 cm Clear Round: Hon kändes faktiskt riktigt lugn och trevlig och hoppade bra! Som vanligt kollar hon ju aldrig på nått, och jag tyckte att hon lyssnade mer och vi fick bra språng. Felfria! Fina duktiga Mere.

 

MERE, 100 cm, Avd. B: Här gick hon oxå bara in och gjorde det hon skulle, inga svårigheter. Hon blir ju lite på och laddar på varje hinder hon ser, men hon tar ju inte bara av, utan jag kan hålla henne, och svänga! Ibland blir hon ju för på och är i hinder, men här hoppade hon bra, så felfritt här oxå. 

 

Haha, det var så jäkla skönt att först sitta på en lite halvistadig Blackie som jag inte riktigt litar på, och sen komma upp på Mere som hoppar allt och känns riktigt säker och stabil. Glad att jag har henne oxå att hoppa, annars tror jag att det sätter sig lite i huvvet när hästen bara stannar osv. 

 

Stackars Sören fick, medans jag red Mere gå runt med en hysterisk Blackie, dock lugnade han sig mot slutet.

Inte så lätt att hålla reda på två små galningar heller....;)