I veckan har det vart fullt med både jobb, hästar och träning. I söndags var Mere och jag iväg till Ljuslingsbacken och tränade terräng. Det gick bra och jag tycker vi fick hoppa mycket olika hindertyper, vilket var nyttigt. Fick även många bra tips osv. Men Mere är, som jag tidigare sagt, så otroligt svår i munnen. Och jag vet att hon inte alls ser så stark eller svår ut från backen. Men det är en helt annan sak när man sitter på henne och känner. Hela, hela tiden får man sitta och känna av osv. Sören brukar ju även ofta filma, och även där kan jag sitta och kolla på filmerna och tänka, "varför gör jag inte bara så" eller " bara jag gör sådär kommer det funka", men sen när jag vell sitter på är det inte bara att "göra så..." Otroligt speciell i munnen är hon! Det kändes kanske som om tränaren hade lite svårt att förstå just det problemet. Annars var han väldigt bra, förklarade bra och vi fick även hoppa ganska svåra hinder. Eller svåra och svåra.. men inget som jag och Mere hoppat förrut. Hon kollade på vissa hinder och jag måste lära mig att rida mer ordentligt. Men överlag, bra träning. Får se om vi åker dit nån mer gång. Trossnäs som iallafall ligger lite närmre har ju bara träning tisdagar och torsdagar och då slutar jag ju kl 16, så då hinner jag inte.. Därför var det ju bra att detta var på söndagar! =) 

Sen i tisdags var det dressyrträning (mm, det trodde ni inte va!?;)) för Anna. Bara ca 20 min att åka, så väldigt smidigt! Jag har inte vart så direkt intresserad av just att träna för tränare eftersom Mere vart som hon vart. Och jag har känt att det inte skulle ge så mycket. Ett tag kunde vi ju inte galoppera utan att skena. Hon körde bara upp huvvet. Och ingenting funka. Kunde inte rida många meter i form och hon var riktigt tjaffsig. Att hitta en "vanligt" bett som det faktiskt GÅR att rida på har oxå vart svårt. Och jag tror att Mere just behövt tid till att mogna lite och att stressa ner och även att vi skulle hitta varandra mer. Men nu har vi kommit så pass långt att jag känner att rida för tränare ger något, eller ja, det kommer hjälpa oss framåt. Anna var jätte trevlig och det kändes verkligen som hon lyssnade och förstod våra problem och kom med bra tips och ideér. Dessutom var hon väldigt glad och positiv. Överlag låg fokus på att jag skulle tänka att jag skulle rida mer med skänklarna, rama in henne mer. Jag rider lite för mycket med händerna och vill hjälpa henne för mycket. Istället ska jag försöka släppa efter mer så hon själv får hitta balansen och bli stadigare. Tyckte verkligen att det gav mycket att rida för henne, så det blir definitivt flera gånger! =)

Idag fick Mere gå ut och galoppera på lite, och ja, den här gången var det faktiskt fart! Det är ju verkligen något vi måste träna på, att kunna rida i ett lite högre tempo i terrängen. Och det funkade okej, bromsen är vell lite halvdålig och styrningen med för den delen, men gas funkar iaf! ;)

Jag kan oxå glatt meddela att Blackie nu rids som vanligt igen. Såren läker fint och han är pigg och glad. Nu till helgen ska vi nog träna på att åka transport. Vi får helt enkelt göra så att vi tar ur bommen och mellanväggen så får han börja med att åka så. Har tänkt att bara åka till mamma och rida ut en sväng där, tillsammans med raggsockorna! Så får vi se hur han sköter sig på nytt ställe m.m. Till veckan sen är det ju en liten pay & jump i Hallsberg (där Mere var sist) som jag skulle vilja åka på. Känner lixom att jag vill iallafall komma ut lite med honom. Idag var han ute och travade och galopperade med hagkompisen Medina. Som vanligt är det lite töligt att gå från stallet. Sen är han ju en liten busponny, så lite bock och hopp i galoppen måste det ju bli. Men annars sköter han sig riktigt bra. Jätte fin och mjuk i munnen. Tur man har en sån häst iaf..;) Försökte oxå på Blackie det jag skulle träna på med Mere, att rama in med skänklar och gud vilken skillnad på häst. På han var det så enkelt att få till det! Fina killen <3 Som jag hoppas håller sig frisk nu.

 

Meres planer för helgen är hopptävling på söndag, i Lindesberg, 90 och 100 cm. 

 

En glad Mere! <3