I torsdags skulle vi åka till Mantorp och hoppa lite terränghinder med Blackie tänkte vi. Han har ju inte åkt mycket transport men stod väldigt snällt när vi hämtade honom från Täby. Då hade han ju ioförsej fått lugnande. Men sen har jag ju lastat i och ur honom flera gånger och han har inte brytt sig det minsta! Det gick bra och lasta och sen var han lite otålig i transporten men annars var det inget speciellt. Flera gånger fick Sören stanna och jag sprang ut och kikade till honom bara för att se så han stod på benen, och det gjorde han då. Tills vi kom till Laxå. Det kändes verkligen i hela bilen när det hände. Han hoppade alltså över bommen, eller stegra och fastna med frambenen över bommen eller något liknande. Han nästan satt på rumpan, med bakbenen under mellanväggen (det är en sån där mjuk mellan vägg, som gick sönder för 375:e gången typ) och så frambenen över bommen. Sören fick springa och öppna i bak och flytta mellanväggen så mycket som gick. Det är ju alltid jätte svårt att veta vad man ska göra när dom fastnar sådär, det finns ju inga utrymmen att röra sig på direkt. Men sen när han fick lite mer utrymme gjorde han nått ryck och kom loss. Mitt på vägen stod vi! Det gick iaf bra och han var inte halt utan hade bara några små ytliga sår. Fick leda bort honom till en lite enskild parkering där vi kunde lasta igen för att åka hem. Vi körde vell i 10 min så kändes det exakt likadant igen och vi hade sån tur att vi kunde köra in på en liten sida vid vägen för att kolla honom där. Den gången satt han lite värre. Han hängde mer framför bommen. Och huvudet var helt vridet eftersom han satt fast (trodde han skulle bryta nacken av sig) och han hade även fastnat med ett bakben i mellanväggen. Näe fy, vad otäckt det var! Jag fick tillsist loss grimskaften och Sören försökte hjälpa till med att få loss hans bakben. På något helt otroligt sätt kom han lös och kom utkravlandes igenom framdörren! Tappade grimman gjorde han oxå. Men han kom upp på fötter och vi fick på grimman igen och kunde gå till ett stall i närheten. Inte heller då var han halt utan ställde sig nöjt och åt gräs... Dock mer småsår och sår i huvudet och även ett lite större högt upp på vänster framben som jag var lite oroad över. Sen vågade inte jag köra honom med dom där äckliga frambommarna nått mer! Vi plockade ut allt i transporten och han fick stå lös - inga problem, stod som ett ljus hela vägen hem. Väl hemma fick han tvättas och bli omplåstrad och sedan gå ut i hagen igen till sina tjejer, då var han nöjd! Kunde ha gått så jäkla illa, jag är fortfarande i chock över att det faktiskt gick bra. När jag såg honom andra gången i transporten trodde jag inte han skulle komma ut levande, och gjorde han det skulle han ha brutit så många ben som går. Men nej, ingenting! I lördags red jag, och han kändes precis som vanligt, och det lite större såret började läka fint och han var pigg och glad! Men sen fortsatte tyvärr Blackies otur... I måndags fick han en spark av Medina i hagen, och gissa vart!? Jo EXAKT där det tidigare såret var! Vad är oddsen lixom? Så han fick även ett till liknande sår precis bredvid det första. Så jag har försökt att tvätta och hålla rent m.m. Det jag oroar mig mest för är ju infektion, för annars går han helt ok. Väldigt stel i början men sen bara bättre och bättre, Men igår var han så jäkla svullen så då ringde jag veterinären som då kom i dag och kollade på det. Han sa att jag skulle fortsätte göra rent och hålla såret öppet, Sen fick jag även pencillinsalva + hippotrim utskrivet som han då ska ha en gång varje dag i fem dagar nu. Lille killen! Otroligt duktig är han iaf när man hålls med honom... Känns som vi aldrig kommer igång ordentligt... och så himla typiskt, på fredag hade jag anmält oss till en pay & jump, men ja... Det vart det ju inget med då! 

 

Min fina kille! <3