Idag har mina hästar inte alls vart snälla!! Men jag ska skriva vad vi har hittat på dom senaste dagana först!

 

I torsdags fick Blackie gå ut och skritta med lite trav (jaa, som vanligt!) Vi red upp till trevägskorsningen, han skötte sig hur bra som helst, just när man går från stallet kan han vända 1-2 gånger, men då vänder jag bara tillbaka så inga större dumheter, fram tills idag.....haha...

Mere fick också gå ut en tur. Vart lite vanlig ridning för henne. 

 

I fredags var jag och Sören till Marieberg Galleria i Örebro. Där vi hittade lite smått och gott. Jag var till Hööks där jag köpte ett par lackade boots med fårskinn, för Mere får så lätt skav, och ett par vanliga gummiboots. Och vantar till mig!

Sen åkte vi till mamma en stund, tillbaka till Karlskoga och ja...vi flängde runt överallt tyckte jag. Tillsist fixade vi i stallet. Båda fick ledigt.

 

Sen idag då! LÖRDAG. Hade jag utsläpp på morgonen, Sören var med så det gick smidigt, mockade och fixade lite, sen tog jag in Blackie och gjorde iordning honom och vi begav oss ut på äventyr!

Vi kom vell 20 m från stallet kanske, så började han vända och vägrade gå. Så på den sträckan 20 m - ca 60m från stallet stod vi i två timmar. 2 steg fram 30 tillbaka typ.. Han hittade på allt för att slippa gå framåt. Vände, backade, gick på sidan, stegrade, stod och grävde med frambenet, bet sig fast i bettet, trängde sig in i den där J*VLA syrén häcken...ja, ALLT verkligen! Men där ska Blackie veta, att sånt där har jag oändligt med tålamod och jag ger mig aldrig! Så nästan exakt på minuten när det gått 2 timmar var det som att trycka på en knapp och han gick framåt, kollade inte på nått, öronen framåt och fint på tygel! Så red någon kilometer och sedan vände jag hemåt, och när vi kom tillbaka till vårat älskade "bråkställe" vände jag honom från stallet igen för att testa, ingenting gjorde han! Gick dit jag ville, ifrågasatte inget alls. Lite schitzo....faktiskt! Just det där att han bara helt plötsligt byter! Ena sekunden vägrar han göra något jag ber om, sen nästa då går han helt perfekt alltså! När han går fint finns det lixom inget att träna på om man säger så. Jätte fin i munnen och lyssnar bra också! Men jag oroar mig så för hans skada när han håller på sådär...Det var första ridturen. 

Andra ridturen var ju då Mere, som fick gå ut. Hon var inte alls trevlig, inget fokus, osammarbetsvillig, tjafsig och vägrade lixom att "ta tygeln". Så vart en kort tur ut och sedan ett pass i paddocken. Och numera kan jag ju faktiskt få igenom saker med henne utan att hon blir okontakbar, så även där fick vi tjaffsa lite, men sen vart hon så jäkla fin alltså! Har nog aldrig haft ett sånt fint och stabilt stöd på tygeln! Så kändes väldigt bra efter, min fina tjej!! <3 Kände även på Blackies ben nu på kvällen, dom var kalla och fina, så jag kan andas ut! Puh! 

Tålamod var ordet!