I onsdags red vi på ridbanan. Och jag fick inte alls någon bra känsla. Jag kändes sne, Mere kändes sne, allt kändes bara ..bläää.. Inget roligt alls! Och jag kunde verkligen inte rida! Iallafall var Cissi vid ridbanan, så pratade med henne, men hon tyckte inte att det såg snett ut, (haha utom jag då). Så hjälpte hon mig lite från marken, vi skulle försöka flytta lite på volten i galopp. Men så fort jag rörde mig i sadeln trodde Mere att det var galoppombyte, haha, ja herregud. Mere gör något konstigt i vänster varv, hon tar lixom inte stöd på ytter, utan vrider huvudet inåt och släpper helt på ytter sidan. Inget stöd, ingen bra balans och det känns som hon lutar inåt. Känns inte så i höger varv. Till sist hoppade Cissi upp och kände lite på Mere, och även hon kände det. Men hon satt och red en stund i både skritt och trav. Hon red på volten i vänster varv och flyttade henne åt höger, (utåt). Mere är ingen lätt häst att bara sätta sig upp på och rida eftersom hon är så extremt känslig och orolig i munnen, dessutom väldigt framåt! Men Cissi red henne bra, och när jag sedan satt upp kändes hon mycket bättre med det. Så ska verkligen fortsätta att jobba med det,så jag får med mig hela hästen och får henne mer upp på ytter.

 

Tänk vilken tur att man har sånna människor i ens närhet, som jämt ställer upp och som finns där när man behöver någon att prata med eller bara vill veta att det finns någon som bryr sig. Att bara några få, rätt valda ord kan få någon att ändra inställning helt och hållet. Eller dom här små tipsen som förändrar allt! Jag hoppas verkligen att folk i min närhet känner att jag också försöker ställa upp för dom. För man har otroligt mycket att lära av varandra och alla är bra på något!