Saker blir ju som sagt aldrig som man tror... Blackie har ju vart så snäll och lugn att rida, även ok på nya ställen, så trodde inte det skulle bli några problem. Så vi gick bort till ridhuset och han var lite spänd. Det var en rodeohäst jag satt upp på, tror jag. Jävlar vad han bockade och sparkade bakut...o pep... Sen efter ca 10 min hopp och studs, på bortre kortsida tog han bara av, och längst hela ridhuset, alltså världens bocksprång, både högt o långt! Kändes som vi va flera meter upp i luften. Den serien slutade med att jag låg på backen. Slog mig rätt bra, fast inget allvarligt! Men kan va rätt jobbigt när man känner sig helt mörbultad endå, tycker jag. Haha, men det roligaste e Blackies blick efter han har fått av en, jag trodde ju att han skulle springa iväg, men nej, som alltid kommer han med öronen spetsade och går emot en och ser ut som världens gulligaste snällaste häst, som aldrig skulle göra så! Som undrar vad man hålls med... Sen när jag satt upp igen kändes det att han tänkte göra samma sak igen. Men okej att han busar lite ibland, men inte kasta av folk! Näe, så då fick jag seja till honom och så försökte jag rida på lite. Ju längre vi red desto bättre gick det, och Blackie lugnade ner sig lite. Men minsta lilla det blir lite för jobbigt är det hopp och bock. Men emellan det var han bara såå himla fin. Så han vart förlåten ganska fort endå! ;) Liite överskottsenergi tror jag!

 

Mere då, trodde jag skulle vara jätte tjaffsig och hetsig. Hon brukar alltid vara det när hon stått ett tag. Men hon därimot var som värsta gamla damen. (Iaf jämfört med Blackie). Allt var ju nytt för henne oxå, men hon reagerade inget speciellt. Hon kändes ovanligt mjuk och fin i kroppen. Inget att klaga på där!

 

Måste iaf sejja att båda två verkar trivas riktigt bra! 

 

Mere kikar ut från sin box.